Navigation

2010-10-03, Den helige Mikaels dag

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen

Mark 10:13-16

13 Man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. 14 När Jesus såg det blev han upprörd och sade till dem: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana. 15 Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." 16 Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.

Herre, skriv dessa ord i våra hjärtan. Amen.

Vi hör i dagens text att man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Det var nog föräldrarna, säkert mammorna, som kom med sina små barn. Det var helt små barn, för de bars fram på armen till Jesus.

Varför kom föräldrarna med sina barn till Jesus? Ja, föräldrarna litade själva på Jesus. Det trodde att han var Messias, deras och världens Frälsare. De hade kommit till tro på hans ord och de hade sett, eller hört, om hans gudomliga gärningar som han gjorde enligt Gamla testamentets löften. De trodde att man hos honom skulle söka nåd, förlåtelse och liv, alla andliga och eviga välsignelser från Gud. Och nu ville de ha Jesus till Frälsare också för sina små älskade barn. Föräldrarna ville barnen allt gott både till kropp och själ och därför bar de fram barnen till honom för att de skulle få del av Guds andliga välsignelser.

Det som föräldrarna gör kallas att rätt ära Kristus. Det är att rätt ära Kristus när vi accepterar och tar emot honom som vår Frälsare, och även vill ha honom som Frälsare för våra barn. Men lärjungarna såg inte på saken på samma sätt som föräldrarna. Lärjungarna började visa bort dem när de kom med sina små barn. Kanske tänkte lärjungarna att barnen var för små för att kunna ta till sig vad Jesu undervisning. Kanske tänkte de att barnen var för små för att ha någon nytta av vad de ändå inte kunde förstå. En massa småbarn blev bara till besvär för Mästaren.

När Jesus såg det blev han upprörd. Det här är enda gången i Nya testamentet som detta verb används om Jesus. Men det används på några andra ställen om både lärjungarna och fariséerna. Då brukar man översätta ”de blev förbittrade”, ”de blev förargade”, ”de blev onda på”. Det innebär att Jesus blev rent ut sagt förargad på lärjungarna för att de visade bort föräldrarna när de kom för att bära fram sina små barn till honom.

Jesus ville att de små barnen skulle komma till honom fast de var för små för att förstå med förnuftet vad man sa till dem. Jesus sa: "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana. Jesus förklarar att föräldrarna gjorde helt rätt som bar fram de små barnen till honom fast de ännu var så små att de inte kunde förstå eller ta emot undervisning. Det är sådana som Guds rike är till för, säger Jesus.

Det här betyder inte att små barn är syndfria och att de automatiskt tillhör Guds rike. Nej, de är syndare som alla andra människor, och saknar Guds rike sådana som de är när de föds. Att spädbarn är syndare innebär naturligtvis inte att de är illvilliga, hämndlystna, oförsonliga, - att de är tjuvar och brottslingar. Nej, de har ännu inte gjort varken gott eller ont. Möjligtvis har de gjort gott eftersom de är en glädje för sina föräldrar - om allt går som det ska. Nej, de har ännu inte gjort några yttre synder. Men de har en inre synd som är medfödd och som senare ofelbart leder till att de börjar synda också på ett yttre sätt, blir olydiga, arga, egennyttiga osv. Denna synd kallas arvsynd och är medfödd. Denna synd är också en verklig synd som förtjänar syndens straff, som är döden.

David säger i Psalm 51: Se, i synd är jag född, och i synd blev jag till i min moders liv. Med dessa ord bekänner han inte sin mors synder utan sin egen synd. Han förklarar att han är formad i moderlivet såsom syndare. Vi är alla lika. Vi är syndare till vår natur. Det är orsaken till att vi sedan syndar med tankar, ord och gärningar och varje dag måste bekänna våra synder och be om Guds förlåtelse. Om vi inte varit syndare skulle vi inte heller ha syndat. Det är omöjligt att barn som föds skulle vara syndfria. Job säger: Kan det komma en ren från en oren? Nej, inte en enda! Eftersom alla människor föds av syndiga föräldrar så är alla utan undantag syndare så saknar Guds rike, andligt och evigt liv.

Men nu säger Jesus om de små barnen: Guds rike tillhör sådana. Guds rike är ett andligt rike där människor får leva för evigt i en välsignad gemenskap med Gud. Medborgarskap i Guds rike har Jesus vunnit åt oss genom att ta bort hela världens synd, så att vi för hans skull har syndernas förlåtelse. Guds rike, där vi har en evig, välsignad gemenskap med Gud, är också till för barnen. Ja, vi kan till och med säga att Guds rike i synnerhet är till för barnen och ska ges åt dem.

Jesus gav Guds rike åt barnen genom att förmedla de andliga välsignelserna genom handpåläggning. Men hur sker samma sak idag hos oss? Hur ska vi bära fram barnen till Jesus? Hur ska de få del av alla andliga och eviga välsignelser i Guds rike? Ja, även före det att barnen blivit så stora att de kan höra och förstå undervisning ska vi bära fram dem till det nådemedel där Guds rike och alla andliga välsignelser ges åt oss. Det är dopet i vatten och Ande. Jesus säger: Den som inte blir döpt i vatten och Ande kan inte se Guds rike.

Här kan vi tänka på vad Petrus predikade, som vi läser i Apostlagärningarna 2:38-39: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar." Här uttrycker Petrus två sanningar om dopet: Det ger förlåtelse för alla synder, och det ger den helige Ande som gåva. Dopet ger alltså de största andliga välsignelserna. Vilka gäller löftet? Gäller löftet alla människor eller bara vissa människor? Gäller det bara vuxna? Nej, löftet gäller alla, vuxna som barn, alla som är nära och alla som är långt borta. Löftet gäller uttryckligen barnen. Petrus säger ju: Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar. De andliga välsignelser som dopet ger, syndernas förlåtelse och den helige Andes gåva, är ämnade också för små barn.

Men för att kunna ta emot andliga och eviga gåvor måste man tro. Kroppsliga och jordiska gåvor kan ju alla ta emot, stora som små, så vitt vi har en kropp och lever. Men andliga och eviga välsignelser och gåvor kan vi ta emot endast genom tron. Kan då de små barnen ta emot några andliga och eviga gåvor? Kan små barn verkligen tro?

Ja, vi läste ju i vår text ur Markus evangelium så här: [Jesus] tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem. Det handlar om mycket små barn som burits fram till honom av sina föräldrar. Och då måste vi fråga: vad gällde välsignelsen? Vi läser ju på olika ställen i evangelierna att Jesus rörde vid människor som på olika sätt var sjuka, blinda eller döva. Han rörde vid dem och botade dem. Han gav dem kroppsliga och jordiska gåvor: hälsa, syn eller hörsel. Men här står det inte ett ord om att barnen var sjuka, eller blinda, eller döva, eller hade något annat behov eller saknade någon kroppslig eller jordisk gåva. Det var friska, välskötta barn. Det var inte för att Jesus skulle bota dem från sjukdomar som föräldrarna bar fram dem. Nej, de välsignelser det här gäller är andliga och eviga välsignelser. Jesus lägger välsignelsen på dem och omsluter dem och ger dem andliga och eviga gåvor. Välsignelsen gäller inte så mycket deras kroppsliga hälsa som deras andliga inre liv.

Men sådana andliga gåvor och välgärningar kan vi ta emot endast genom tron. Alltså kan vi dra den slutsatsen - även om vi måste vara försiktiga med slutsatser i andliga ting, vi tar ju så lätt fel – alltså kan vi dra den slutsatsen att de små barnen som bars fram till Jesus av sina föräldrar kunde tro på Jesus och trodde på honom, fast de ännu inte kunde tala och redogöra för sin tro. Denna slutsats kan vi också pröva om den stämmer. Den stämmer helt med vad Jesus uttryckligen säger i Matteus 18:e kapitel: Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes i havets djup. Jesus säger klart och tydligt att de små barnen tror på honom, och varnar skarpt för konsekvenserna av att förleda någon av dessa små som tror på Jesus och lura dem bort från sin barnatro.

Vi kan sammanfatta vad vi lärt oss så här:

· Guds rike, det andliga och eviga rike som Kristus vunnit åt oss där vi får leva i gemenskap med Gud, det riket är ämnat för de små barnen och ska ges också åt dem.

· Det finns ett löfte om att Guds rike, syndernas förlåtelse och Anden ges som gåva i dopet i vatten. Detta löfte gäller oss och våra barn som Petrus predikade. Därför ska vi bära fram våra barn till dopet där de får del i de andliga och eviga välsignelser som barnen behöver lika väl som vi.

Ja, Jesus ställer fram de små barnen som exempel för oss. Det är vi som ska sätta oss i skolbänken och lära oss av barnen. Jesus säger: Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." När vi hör dessa ord ska vi tänka på berättelsen om när Nikodemus som kom till Jesus om natten. Då lärde Jesus honom om nödvändigheten av att bli född på nytt. Nikodemus frågade: "Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?” Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.... Nikodemus frågade: "Hur kan det ske?" Jesus svarade: "Du är Israels lärare och vet inte det. På detta sätt behöver inte ett litet barn bli tillrättavisat. De ifrågasätter inte Jesu ord. De frågar inte ”hur kan det ske” upprepade gånger. Det ska inte vi heller göra. Vi har lärt oss att vi kritiskt ska pröva allt. Det är ett klokt råd då det gäller vad människor skriver och undervisar, påstår och lär. Men Guds ord har bevisat sin sanning genom att låta allt det som var förutsagt genom profeterna gå i uppfyllelse. Jesu uppståndelse, omvittnad av många vittnen, har med kraft bevisat att han är Guds Son och har bekräftat sanningen i hans ord. Apostlarnas undervisning blev bekräftad av många tecken och förutsägelserna för Nya testamentets tid har gått i uppfyllelse. Ja, Gud har bestraffat en hel värld, en hel civilisation, för deras otro och spåren är synliga för alla, till varning för otron. Visst kan vi ställa en fråga, ”hur kan det ske” som Nikodemus först gjorde. Men när Herren svarat ska vi inte fortsätta ifrågasätta utan i tillit ta emot hans ord. Det är så vi tar emot Guds rike – i troende hjärtan. Barnen har tillit och förtröstan, men oförståndiga föräldrar kan rubba förtroendet. Men så gör inte Gud. Vi kan lita på att han är god mot oss och ger oss enbart goda gåvor, och framför allt andliga och eviga välsignelser. Jesus gör en jämförelse mellan jordiska föräldrar och vår himmelske Fader: Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?" Vi kan med fullt förtroende sätta vår tillit till vår himmelske Fader, precis som barn. Amen.

Låt oss be

Vi tackar dig Jesus att du instiftat dopet för att ge oss förlåtelse för alla synder och den helige Ande som gåva. Lär oss tillit och förtröstan så att vi litar på dina löften och tar emot ditt ord i våra hjärtan. Gör vår tro stark och bevara oss för allt som kan rubba vår tillit till dig och ditt ord. Amen