2010-10-10, Tacksägelsedagen
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen. Ps 136
1 Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet.
Herre, skriv dessa ord i våra hjärtan. Amen.
Psalm 136 är ämnad att sjungas växelvis mellan två körer i templet eller mellan kören och församlingen. Kören sjöng första hälften av versen och församlingen svarade med refrängen. Refrängen ”ty hans nåd varar i evighet” anger temat för psalmen. Kören uppmanade församlingen att tacka HERREN genom att först sjunga om alla Guds välgärningar. Vi har verkligen många anledningar till äkta tacksamhet, glädje och lovsång. Församlingen svarade kören med refrängen: ”ty hans nåd varar i evighet”.
Judarna kallar psalmen ”den stora hallel”, den stora halleljua-psalmen, fast den inte innehåller ett enda ”halleluja”. Nu ska vi också av tempelkören lära oss hur mycket vi har att tacka Herren för så att vi stämmer in i refrängen tillsammans med de troende som levt före oss. Vi har samme Herre, samma tro, och vi gläder oss över samma välgärningar. Samma källa till tacksamhet och lovsång kommer att finnas för den stridande och lidande kyrkan här på jorden till tidens slut, ”ty hans nåd varar i evighet”.
Det första tacksägelseämnet är Guds oföränderliga godhet, hans väldiga makt och höghet:
1 Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet.
Folk har i alla tider gjort sig gudar, så gör man även idag. Allt som en människa tar sig som föremål för tillit och förtröstan, eller fruktan, är en avgud. Det må vara vidskepliga tankar, falska ideologier, hopp om rikedom, eller något annat. Psalm 135 tar upp samma ämne: ”Hednafolkens avgudar är silver och guld, verk av människohänder. De har mun men de talar inte, ögon men ser inte, de har öron men hör inte, ingen andedräkt finns i deras mun. De som har gjort dem kommer att likna dem, ja, alla som förtröstar på dem.” Avgudarna existerar som en verklighet bara i deras hjärtan som förtröstar på dem. Men en sådan falsk tro frälser inte. Deras vantro leder till döden. De kommer att bli lika livlösa som de avgudar de förtröstar på.
Paulus tar i 1 Kor 8:5,6 upp skillnaden mellan avgudarna och den ende sanne Guden. En del som tidigare dyrkat avgudarna var rädda att komma under deras makt igen. Men det är inte så att avgudarna verkligen existerar eller kan utöva någon verklig makt. Det finns bara en Gud. Men vantron förslavar ändå sinnet hos dem som dyrkar avgudarna. Paulus skriver: ”Ty även om det skulle finnas så kallade gudar, i himlen eller på jorden – det finns också många gudar och många herrar – så har vi bara en Gud, Fadern, från vilken allting är och till vilken vi själva är, och en enda Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting är och genom vilken vi själva är.” Vi har bara en Gud, som skapat allt, och som vi har vår existens ifrån. Folkens gudar är inga gudar. De som förtröstar på dem går förlorade. Men den som flyr till Guds Smorde kommer inte på skam.
Nu påminner tempelkören oss om detta. Det finns bara en Gud, som är stor och väldig, och inger fruktan. Och inte bara det, kören uppmanar Guds folk att tacka HERREN för hans godhet som aldrig sviker. När vi har honom på vår sida behöver vi inte frukta något på jorden, varken gudar eller härskare. Visst vet ni, som är Guds folk idag, att HERREN är god och att han är Konungarnas konung! Ni vet att han varit god mot Guds folk i alla tider och ni vet att han fortfarande är god mot oss. Därför ska ni med Guds folk sjunga: ”ty hans nåd varar i evighet”.
De två mest framträdande kärleksbevisen från Herren uttrycks i resterande två styckena i psalmen, skapelsens under och frälsningsverket. Psalmen fortsätter med att framställa skapelsens under som en källa till tacksamhet till Gud:
4 han som ensam gör stora under, ty hans nåd varar i evighet, Skapelsehistorien är en historia om HERRENS kärlek. Han har skapat allt, hela universum, till sitt folks bästa. Vi vet egentligen inget annat syfte med hela det stora universum, med alla himlakroppar, jordens hav och torra land, solen, månen och stjärnorna, annat än att det är skapat till HERRENS ära och till Guds folks bästa. Skapelsens under visar att Gud är mäktig, vis och god. Fast hela människosläktet gjort uppror mot honom fortsätter HERREN att uppehålla hela skapelsen. Han låter solen skina, han låter det regna, han ger liv och föda till både onda och goda. Fast Gud ger dagligt bröd också åt de otacksamma så ska vi som är Guds folk med tacksamhet erkänna att Gud visar oss sin kärlek genom att uppehålla oss och allt levande och ge oss så rika jordiska välsignelser. Det är ett kärleksbevis mot generation efter generation, ty Guds nåd varar i evighet. Vi kan lita på att Gud, som har makt att föra himlakropparna fram i räknade hopar och som ser till det låga så att han vakar över varje sparv, också ska vaka över oss. Jesus säger: Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Och inte en enda av dem faller till marken utan er Faders vilja. På er är till och med huvudhåren räknade. Var alltså inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar (Matt 10:29-31).
Ni Guds folk, kom alltså ihåg att HERREN gjort under, under som ni ser varje dag, skapelsens skönhet! Med vishet har han skapat allt. Han har gjort himlen med förstånd. Han har skapat haven och torra land, universums stjärnor, solen till att lysa om dagen och månen till att lysa om natten. Ni Guds folk, ni vet väl att han har skapat allt och uppehåller allt till er nytta och till ert bästa! Det vet ni väl! Det är anledningen varför ni ska sjunga ”ty hans nåd varar i evighet”
Nästa stycke i psalmen uppmanar Guds folk till tacksägelse för Guds frälsande kärlek:
10 han som slog de förstfödda i Egypten,
HERREN frälste sitt folk från slaveriet i Egypten. Han visade sin väldiga makt i straffdomarna över Egypten och genom att dela havet mitt itu. Hans straffdom över Guds folks fiender blev samtidigt till frälsning för hans folk. Han ledde sitt folk tryggt genom öknen och gav dem seger över Sihon och Og, de två mäktiga kungarna öster om Jordan. De var de första kungar som besegrades för att ge folket det land till arvedel som HERREN lovat Abraham. HERREN gav sedan sitt folk seger över kungarna väster om Jordan som det berättas om i Josua bok. Händelserna visar klart och tydligt att det var HERREN som stred för sitt folk och gav dem seger. När Herren var klar med sitt verk bodde Israel tryggt i det land han lovat Abraham.
Vi vet att folket fick vandra fyrtio år i öknen på grund av sin synd, och att HERREN inte genast gav dem seger över sina fiender sedan de kommit in i det utlovade landet. Det skedde också på grund av folkets synd. Vi vet att vandringen genom vildmarken många gånger var ett stort lidande för Guds folk. Likaså fick folket anledning att ropa på Herrens hjälp sedan de bosatt sig i landet. Dessa saker nämns inte i Psalmen, troligtvis för att psalmen fokuserar på hur Gud besegrat Guds folks fiender för att frälsa dem och hur han uppfyllt löftet att ge dem landet till arvedel. I jämförelse med Guds frälsning väger lidandet lätt. Så är det fortfarande. Paulus skriver: ”Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet.”
Det som skedde Guds folk på Mose och Josuas tid var också en förebild till vad som skulle komma. Guds frälsande kärlek mot oss kulminerade när han sände sin Son, Jesus Kristus, att frälsa oss från våra fiender, synden, döden och djävulens makt, och vinna ett evigt arv åt oss. Folkets historia under Mose och Josua ledning var en förebild till detta, och även till den förlossning som återstår då HERREN ska ge oss det himmelska landet.
Ni Guds folk, ni har lärt er ur Skriften hur Herren sände stora straffdomar och gjorde mäktiga gärningar för att frälsa sitt folk från fångenskapen och alla deras fiender. Ni har lärt er hur han ledde dem tryggt genom väglös öknen in i det utlovade landet. Det vet ni väl att HERREN ska göra samma sak för er och mer därtill. Jesus Kristus kom för att göra djävulens gärningar om intet. Den gamle ormen, som kallas Djävul och Satan, är utkastad, besegrad och dömd och han vet att hans tid är kort. Tror ni inte att HERREN ska frälsa er från allt ont och till sist förlossa er in i sitt himmelska rike? Jag är säker på att ni tror detta. För varje händelse vi läser om i Skriften, skriven för att ge oss tröst, hopp, tålamod, så sjung ”ty hans nåd varar i evighet”
Psalmen som började med skapelsen, fortsatte med Guds frälsande gärningar, slutar så vid middagsbordet där Guds familj samlas för att ta emot mat för dagen ur Guds hand,
han som ger mat åt allt levande, ty hans nåd varar i evighet. Tempelkören förklarar till slut varför vi kan sätta oss ner vid kaffebordet, eller middagsbordet, och med frid i hjärtat njuta Guds gåvor. Vi vet att han uppehåller alla sina skapade varelser och ger mat åt allt levande, djur som människor, hög som låg. Han har bevisat sin godhet mot oss och vi kan ta emot hans gåvor i frid, ty han är vår Skapare och Frälsare. Ni Guds folk, tacka honom för mat och dryck, för då smakar ni att hans nåd varar i evighet. Amen.
Låt oss be! HERRE, fyll våra hjärtan med glädje över dina väldiga gärningar, skapelsens under och ditt frälsningsverk. Du förändras inte och hos dig finns ingen växling mellan ljus och mörker. Du är ständigt god, och har bevisat din kärlek till oss, framför allt genom att sända din Son som vår Frälsare. Lär oss att alltid tacka dig, ty din nåd varar i evighet. Amen. |
|