Navigation

2010-10-24, 21:e sönd. efter Trefaldighet

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

Matt 16:1-4

1 Fariseerna och sadduceerna kom fram och ville snärja Jesus och begärde att han skulle visa dem ett tecken från himlen. 2 Men han svarade dem: "På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, för himlen är röd, 3 och på morgonen: I dag blir det oväder, för himlen är röd och mulen. Himlens utseende förstår ni att tyda, men tidernas tecken kan ni inte tyda. 4 Ett ont och trolöst släkte begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jonas tecken." Och han lämnade dem och gick sin väg.

Herre, helga oss i sanningen, ditt ord är sanning. Amen.

Dagens texter handlar om Guds Ord och att vi ska ta tillvara det. Vi lär oss idag att vi verkligen har skäl att lyssna till Bibelns budskap eftersom Jesus bekräftat Guds Ords sanning med sin uppståndelse.

Dagens predikotext börjar rätt märkligt: Fariseerna och sadduceerna kom fram och ville snärja Jesus. Vi förvånar oss över att fariséerna och sadduceerna gjorde gemensam sak. I vanliga fall låg de i konflikt med varandra. Båda grupperna var företrädda i Stora Rådet och där samarbetade för att värna landets intressen under romersk ockupation. Men de tänkte så olika. Fariséerna var religiösa. De var noga med Mose lag och traditionerna. De ville att Guds vilja skulle förverkligas i detalj i vardagslivet och därför hade de regler om än det ena, än det andra. De höll hårt på de äldstes stadgar. Sadduceerna däremot förkastade stora delar av Gamla testamentet. De var rationalister som förkastade alla läror som inte stämde överens med deras förnuft, exempelvis läran om änglarna och uppståndelsen. I vanliga fall låg dessa grupper i konflikt med varandra men här hör vi att de lagt ned de inbördes striderna för att göra gemensam sak mot Jesus. Båda grupperna kände sin ställning hotad av Jesus som samlade mycket folk omkring sig. Det var bara denna enda sak som förenade dem och gjorde en gemensam aktion möjlig: deras hat mot Jesus.

De kom nu och begärde att han skulle visa dem ett tecken från himlen. Inför folket ville de visa sig fromma. De gav sken av att vilja tro på honom bara han kunde bekräfta vem han var med ett tecken från himlen. Deras begäran kunde ha sått tvivel hos någon som sedan inte heller ville tro förrän han visat tecknet från himlen.

Med sin begäran underkände de alla tecken och under som Jesus redan gjort. De förnekade inte att han verkligen utfört under – men trollkarlarna i Egypten utförde ju också under på Mose tid. Underförstått i deras begäran låg en anklagelse. De under Jesus gjort här på jorden bevisade ingenting. De kunde lika gärna vara gjorda genom trolldom eller med hjälp av en ond ande. Men om Jesus kunde visa dem ett tecken från himlen så skulle det bevisa att han var Messias, för tecken från himlen kunde ingen ond ande visa.

Med sin begäran underkände och förkastade de allt Jesus gjort här på jorden för att leda människor till frälsning. De blundade för allt han redan gjort som visade att han var en gudomlig person. Att han uppväckte döda, gav syn åt blinda och botade sjuka - uppenbara gudomliga gärningar som vittnade om att han var en gudomlig person - allt detta förkastade de.

Jesus svarade dem: "På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, för himlen är röd, och på morgonen: I dag blir det oväder, för himlen är röd och mulen. Himlens utseende förstår ni att tyda, men tidernas tecken kan ni inte tyda. De var, som många människor är, skickliga att tyda tecken i naturen. Genom iakttagelser, erfarenhet och förnuft kunde de förutsäga dagens eller morgondagens väder. Men de var blinda i andliga ting. De förstod inte varför Jesus kommit eller att de själva höll på att dra fördömelsedomen över sig när de förkastade Jesu budskap som han bekräftat med tecken och under. De förstod inte att Gud genom Jesu predikan och hans väldiga gärningar kallade dem till omvändelse. Jesus säger i Luk 19: "Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men nu är det dolt för dina ögon. Ty det skall komma dagar över dig, när dina fiender kastar upp en belägringsvall runt dig och omringar och ansätter dig från alla håll. De skall slå dig och dina barn i dig till marken och skall inte lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig.” Denna blindhet och detta oförstånd får vi exempel på när fariséerna och sadduceerna begärde att Jesus skulle visa dem ett tecken från himlen. I och med detta förkastade de allt han gjort i enlighet med Gamla testamentets profetior om Messias. Med denna begäran påskyndade de sin egen undergång. De förstod inte att de tecken och under Jesus gjort enligt profetiorna var en inbjudan till himmelriket.

”Tidernas tecken”, som Jesus talar om och som fariséerna inte kunde tyda, syftar på allt som Gamla testamentets profeter förutsagt om Messias och som nu gick i uppfyllelse. Tiden var inne som profeterna förutsagt och som Guds folk väntat på, Messias dagar. Fariséerna borde utifrån Gamla testamentet och genom att ge akt på Jesu ord och gärningar förstå att tiden för det nya förbundet kommit i och med Jesus.

Alla tecken som Jesus gjorde under sitt liv, i sin död och genom sin uppståndelse, tjänade som inbjudan till Guds rike. De var en inbjudan att komma till honom, tro på honom, och en försäkran om att Messias, världens Frälsare, nu kommit. Men samma tecken blev en stötesten för motståndarna så att de förhärdade sina hjärtan precis som Farao förhärdade sitt hjärta inför de tecken som Mose fått makt att utföra. De drog fördömelsen över sig genom att göra sina hjärtan hårda.

Tecken i naturen, att himlen var röd eller mulen, gjorde att de kunde förutse om det blev vackert väder eller oväder. På samma sätt förebådar Jesu väldiga gärningar antingen frälsning eller fördömelse. Alla de som trodde vad Gamla testamentets profeter förutsagt förstod att tyda tidens tecken. De förstod att den utlovade Frälsaren, Messias, hade kommit och de tog emot honom och hyllade honom. För alla dessa förebådade Jesu väldiga gärningar också den slutliga förlossningen från allt ont.

Men de som stötte sig på hans predikan och gjorde sina hjärtan hårda när de såg hans väldiga gärningar, de som inte trodde vad Gamla testamentets profeter förutsagt och slöt sina ögon för Jesu gudomliga gärningar, de som i sin blindhet förhärdade sina hjärtan, de kom att gå allt längre i sitt oförnuftiga hat tills det blev uppenbart också inför hedningarna. Pilatus förstod att det var av avund de utlämnat honom men de såg det inte själva, liksom Faraos rådgivare långt tidigare förstod att hans förhärdelse höll på att kosta dem landet, men han förstod det inte själv.

Jesus sa: Ett ont och trolöst släkte begär ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jonas tecken." Och han lämnade dem och gick sin väg. ”Jonas tecken” syftar på två saker:

1) För det första syftar det på predikan och Guds Ord. Det är egentligen inget tecken alls, utom att Bibelns budskap blir förkunnat. När Jona kom till Nineve gjorde han inget annat än predikade det budskap Gud sänt honom att förkunna: ”om fyrtio dagar skall Nineve bli ödelagt”. Vad gjorde folket när de hörde detta? Förkastade de hans predikan i otro eller begärde man tecken från himlen? Nej, det heter: Och folket i Nineve trodde Gud och lyste ut en fasta och klädde sig i säcktyg, från den störste till den minste av dem. 6 När budskapet nådde kungen i Nineve, reste han sig från sin tron och lade av sin mantel och klädde sig i säcktyg och satte sig i aska. 7 Sedan utropade och förkunnade man i Nineve enligt kungens och hans stormäns befallning: "Ingen människa får smaka något, inte heller något djur, vare sig av nötboskapen eller av småboskapen. De får inte föras i bet eller vattnas. 8 Både människor och djur skall klä sig i säcktyg. Må var och en ropa till Gud av all kraft och vända om från sin onda väg och från den orätt han gör. 9 Vem vet, kanske vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig från sin vredes glöd, så att vi inte förgås." 10 När Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde det inte.

Alla nineviterna vände om från sin onda väg när de hörde Jonas predikan. Deras hörsamhet blev en dom över det trolösa släkte som begärde tecken från himlen. För Jesus hade redan gjort mer än Jona, han hade gjort mer än att predika Guds Ord. Han hade också bekräftat predikan med tecken och under. Ändå trodde man inte på honom utan gjorde sina hjärtan hårda och påskyndade istället sin egen dom.

Av detta ska vi lära oss hur viktigt det är att höra och ta emot Guds Ord. Det heter ju i Jesaja 55: ”Hör så får er själ leva” och likadant i Hebreerbrevet: ”I dag, om ni får höra hans röst så förhärda inte era hjärtan…. I dag, och varje dag ska vi höra och tro Guds Ord. Vi ska rätta oss efter det som invånarna i Nineve gjorde så att vi får leva. Men den som i otro avvisar budskapet från Gud drar domen över sig.

2) ”Jonas tecken” syftar för det andra på Jesu uppståndelse. Jesus säger i Matteus 12:e kapitel: Ett ont och trolöst släkte kräver ett tecken. Men det ska inte få något annat tecken är profeten Jonas tecken. Ty liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så ska Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. Jesus talar här om att han ska dö och bli begraven. Men graven ska inte kunna behålla honom. På tredje dagen ska han stå upp igen – sedan ska predikan om honom gå ut i hela världen. Budskapet om den uppståndne - livets Herre som gjort dödens makt om intet - ska predikas för alla folk.

Jesus visade inte fariséerna och sadduceerna något tecken när de begärde det utan hänvisade dem till det tecken som skulle komma, och som hade sin förebild i Gamla testamentet. Jesu uppståndelse skulle bli ett kraftfullt bevis på att han är Guds Son. Många skulle då inse att de i otro, okunnighet och blindhet förkastat och dräpt Messias, livets Herre, så som skedde vid Petrus predikan efter den första pingsten. Men många andra skulle fortsätta förhärda sig också inför detta tecken. De hade redan förhärdat sig så att de var bortom räddning. De skulle muta vakterna så att de skulle ljuga om vad som hänt och säga att lärjungarna kommit och stulit kroppen medan de sov. Förhärdelsen leder till detta resultat. Den människa som gång på gång förhärdat sig mot Guds Ord blir till slut så hård att hon inte tar minsta intryck av Guds Ords sanning trots klara och oemotsägliga bevis eller uppenbara gudomliga gärningar.

Samma tecken som Jesus hänvisade sina motståndare till ska vi också hänvisa människor till i vår tid. Många människor är förståndiga i världsliga ting men alla är av naturen blinda i andliga ting. Vi ska vittna om Kristus för alla. Vi ska liksom Jona förkunna Guds lag och dom, att syndens lön är döden. När jag säger att vi ska förkunna Guds lag och dom innebär det inte att vi ska vara arga och tvära mot människor, avvisande, nedlåtande och fördömande. Att förkunna Guds budskap är inte detsamma som ett asocialt beteende. Men vi ska med respekt, ärligt och enkelt, tala om att varje människa måste göra räkenskap för alla sina gärningar inför Gud och att det inte finns något försvar för synd mot Guds vilja. Guds helighet kräver att vår synd blir straffad.

Men vi ska också tala om vad Jesus gjort. Vi ska vittna om hans liv och väldiga gärningar, hans död för våra synder, och hans uppståndelse på tredje dag enligt Skrifterna. Uppståndelsen var ett kraftfullt bevis på att han är Guds Son och att hans ord är sanning. Allt Jesus gjorde och förkunnade tjänar till att inbjuda oss och alla människor till himmelriket. Hans predikan och alla hans gärningar syftar till att vi ska ta emot honom som vår Frälsare. Han har med sitt liv och sina gärningar, sin död och uppståndelse, visat att han är Messias, den hjälte som blev utlovad till våra första föräldrar redan på syndafallets dag, den hjälte som kommit och gjort djävulens gärningar om intet. Han har gjort döden maktlös. Han har upprättat hela människosläktet som blivit fördärvat av synd och kommit under djävulens makt. Han har upprättat oss så att vi inte behöver springa och gömma oss likt Adam när den dag kommer då Gud kallar på oss. Nej, för Jesu skull är vi redan i paradiset där vi får vandra tillsammans med Gud. Det gör vi redan nu genom tron. Jesus har ju lovat att vara med oss alla dagar till tidens slut. Vi kan vara glada och frimodiga, vissa om att alla våra synder är förlåtna för Jesu Kristi skull. Genom tron har vi frid med Gud. Vi behöver inte frukta ens döden. Från himlen väntar vi Jesus som Frälsare. Han ska förvandla vår bräckliga kropp så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att lägga allt under sig.

Vi har idag lärt oss att vi ska ge akt på Jonas tecken, det är Guds Ords predikan och Jesu uppståndelse som vittnar om att Jesus är livets Herre som skänker oss allt gott av nåd. Amen.

Låt oss be!

Jesus bevara och beskydda oss för vår eget oförnuft, svaghet och vår egen syndfullhet. Låt det inte bli hinder för tron. Hjälp oss att ta tillvara Guds ords predikan så att vi omvänder oss från våra synder och tar emot din frälsning. Vi tackar dig för dina under, att du uppstått för att vi ska uppstå med dig. Hjälp oss att vittna om din frälsning. Amen.