Navigation

2010-11-14, Sönd. före Domsöndagen

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

Lukas 13:22-30

22 På sin väg till Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade. 23 Någon frågade honom: ”Herre, är det bara få som blir frälsta?” Han sade till dem: 24 ”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, ska försöka komma in men inte kunna det. 25 När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss, då ska han svara er: Jag vet inte varifrån ni är. 26 Då ska ni säga: Vi åt och drack när du var med, och du undervisade på våra gator. 27 Men han ska svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet. 28 Där ska ni gråta och skära tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. 29 Och människor ska komma från öster och väster, norr och söder och ligga till bords i Guds rike. 30 Och se, det finns de som är sist som ska bli först, och de som är först som ska bli sist.”

Herre, helga oss i sanningen, ditt ord är sanning. Amen.

Jesus använder ofta liknelser för att undervisa om himmelriket. Jämförelserna med saker som är välbekanta gör det enklare för oss att förstå de andliga sanningarna. Vi blir också lättare för oss att komma ihåg undervisningen. Jesus liknar idag himmelriket vid ett hus med en enda trång dörr. Dörren står öppen för oss bara en begränsad tid. Det enda sättet att ta sig in i huset är genom den trånga porten. Det lär oss att det inte går att komma in i himmelriket på många vägar utan bara genom den trånga porten. Liknelsen lär oss också att vi ska ta tillvara den tid vi får av Gud till omvändelse från synden och tro på evangelium. Det är endast genom tron på Jesus vi kommer in i Guds rike. Många människor ska gå in genom den trånga porten - men kanske inte de som vi först trodde skulle göra det.

På sin väg till Jerusalem gick Jesus genom städer och byar och undervisade. Jesus undervisade överallt, både i städer och byar. Han förkunnade evangelium. Det är löftet om nåd och förlåtelse. Detta löfte knöt han till sig själv. Det finns nåd och förlåtelse hos Gud och han ger oss nåden utan att vi förtjänat det för Kristi skulle. Detta budskap är det första och viktigaste i kristendomen och det är tron på förlåtelsen för Kristi skull som gör oss till kristna. Evangeliet är något som varje människa behöver höra oavsett var de bor eller i vilken tid de lever. Det är ett universellt budskap som ska förkunnas för alla. Tron på evangeliet är livsnödvändigt för var och en. Att Jesus undervisade i städer och byar var ett uttryck för hans kärleksfulla omsorg om alla.

Vi har fått uppdrag att göra detsamma, gå ut och göra alla folk till lärjungar. Vi ska förkunna evangelium, dvs vittna om Guds nåd och förlåtelse för Kristi skull. Vi ska vara vittnen, redo att vittna för var och en. Genom evangeliet samlar Gud människor till sitt rike. Och Jesus säger idag att det ska komma människor från öster och väster, norr och söder och ligga till bords i Guds rike. Evangeliet om Jesus som blir förkunnat i varje hörn av världen, i städer och byar, har verkligen kraft att skänka frälsning. Genom evangeliet skapar den Helige Ande tro på Jesus. Det är det enda sättet att komma in i himmelriket – genom tron på Jesus som vår Frälsare. Jesus är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom honom.

Jesus var verksam med att undervisa i städer och byar för att människor skulle höra och tro på honom och bli frälsta. Någon frågade då: ”Herre, är det bara få som blir frälsta?” Det var en konstig fråga. Han borde väl ha frågat hur han skulle bli frälst - inte om det bara var få som blev frälsta. Det viktiga är inte att veta om få eller många blir frälsta utan att vi vet hur vi ska bli frälsta. Jesus svarade med en liknelse. Men det var egentligen en blandning mellan liknelse och direkt tilltal. Jesus sätter nämligen in åhörarna i liknelsen och tilltalar dem ”ni” eller ”er”. Jesus talar om sig själv som husets Herre. Liknelsen är en profetia om vad som en dag ska hända dem som lyssnar till honom men inte vill omvända sig. Han uppmanar åhörarna att kämpa för att komma in genom den trånga porten medan den står öppen. I annat fall ska de stå utanför och bulta när den blivit stängd, och säga: Herre, öppna för oss. Han ska då svara dem: Jag vet inte varifrån ni är... På detta sätt blir liknelsen en domspredikan över dem som hört Jesus ord men inte omvänt sig och trott på honom.

Jesus liknar himmelriket vid ett hus. Det är ett hus som är konstruerat annorlunda än vanliga hus. Ofta är hus byggda med flera dörrar, en entré, en groventré, dörr till uteplatsen, balkongdörr osv. Men himmelriket liknas vid ett hus som bara har en dörr, som dessutom är trång. Herren uppmanar oss att kämpa för att komma in genom den trånga porten. Det faktum att det bara finns en port som leder till livet innebär att det inte finns flera vägar till frälsning. De olika religioner som finns i världen utgör inte olika sätt att nå samme Gud. Det finns bara en port att gå in genom. Det är genom tron på Jesus Kristus, så som han själv säger: Jag är vägen sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Vad innebär det att porten är trång? Ja, Jesus säger på ett ställe: Inte ska var och en som säger ’Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. (Matt 7.21) Det finns många som talar om Jesus och kallar sig kristna. Men mot bättre vetande tror de inte på honom som Guds ord lär. De vill inte heller leva som Guds ord lär. Porten till livet är inte så bred att också de som har en självgjord tro på Jesus kommer in. Vi ska akta oss för att själva bestämma innehållet i vår tro eller föremålet för vår tro. Det finns inget annat sätt att ta emot Guds ord än att tro det. Guds ord är föremålet för vår tro - inte vad vi själva tänker ut. Det är Guds ord som bestämmer innehållet i vår tro. På samma sätt är det med vårt liv. Det är inte upp till oss att välja en livsstil som Gud borde vara nöjd med, alltså i moraliskt hänseende. Det kristna livet är ett liv i enlighet med Guds bud. Men det kristna livet handlar inte om befallda yttre former vi ska rätta oss efter, utan om ett nytt liv som får kraft av evangeliet. Det kristna livet består inte i en formell kyrkotillhörighet, inte ens om det gäller medlemskapet i en konfessionell luthersk kyrka. Det kristna livet består inte i en ytlig kontakt med andra kristna, lika lite som vi omfattat evangelium om vi bara hört det med öronen. Denna livslögn tar Jesus upp i liknelsen. De som blir utdrivna ska då säga: Vi åt och drack när du var med, och du undervisade på våra gator. Men han ska svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet. Porten är inte så vid att också de ska komma in som bara haft en yttre kontakt med Jesus men inte förlitat sig på hans ord och inte levt det nya livet för Kristus. Antingen gör vi det eller lever efter köttet. Bibeln lär oss att vi ska omvända oss från våra synder och tro evangelium. Den gamla människan i oss ska varje dag dödas genom ånger och bot och en ny människa ska varje dag uppstå och leva av kraften i evangelium. Men människor i den yttersta tiden ska ha ett sken av gudsfruktan men inte vilja veta av dess kraft.

Vi får kanske för oss att det är svårt att komma in genom den trånga porten eftersom Jesus säger ”kämpa”. Men det är faktiskt inte den trånga porten som är problemet. Det är inte porten som utgör hindret för att komma in i Guds rike. Porten är ju ingången. Så länge den står öppen så är det bara att gå in. Ja, Jesus uppmanar till det, lockar och välkomnar var och en. Nej, problemet är allt annat som vill hindra oss från att gå in. Hindret finns framför allt hos oss själva. De som inte kom in beskrivs så här av Jesus i liknelsen: ni som bedriver orättfärdighet. I oss själva finns en syndfullhet som inte vill rätta sig efter Guds vilja. Synden i oss innebär också att det finns en mottaglighet i oss för syndiga lockelser utifrån. Den välkända liknelsen om såningsmannen beskriver olika omständigheter, händelser och beteenden som kan beröva oss Guds ord så att det inte bär frukt i våra liv. Hör alltså vad som menas med liknelsen om såningsmannen. När någon hör budskapet om riket men inte förstår det, kommer den onde och rycker bort det som blivit sått i hans hjärta. Detta är sådden vid vägen. Det som såddes på stenig mark är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje, men inte har någon rot. Han håller ut endast en tid, och möter han lidande eller förföljelse för ordets skull, så kommer han genast på fall. Det som såddes bland tistlar är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och bedräglig rikedom kväver ordet, så att det blir utan frukt. Det verkliga hindret ligger i den ogudaktiga triad som vi kallar djävulen, världen och vårt onda kött. Det finns bara en sak vi ska göra med vår syndfullhet för att inte fastna i synden som i en fälla. Synden ska inte ges någon näring så att den växer till utan den gamle Adam i oss ska dagligen dödas genom ånger och bot, och att sedan ska en ny människa ska stå upp och leva i rättfärdighet genom kraften evangeliet ger.

Men en dag ska också porten bli ett hinder som människor inte kommer förbi. Jesus säger att den ska stängas. Bibeln lär oss att den stängs för alla människor den dag Jesus kommer tillbaka för att döma världen. Den dagen är det för sent att omvända sig. Eftersom ingen vet tid och stund för Jesu återkomst ska vi alltid vara redo. Att den dagen verkar dröja beror bara på en sak. Det beror på att Gud har tålamod med alla människor, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig. Men för vår personliga del kan det avgörande ögonblick då porten stängs komma före den yttersta dagen. Vår död har samma praktiska betydelse. Det finns ingen möjlighet att omvända sig efter döden. Bibeln lär oss att ta vara på vår själ så att vi är beredda varje stund, vad som än kan hända.

Jesus talar idag speciellt till människor som många gånger blivit inbjudna till Guds rike. Han talar till dem som hört hans ord men inte velat tro, sådana som låtit det stanna i förståndet eller helt enkelt inte brytt sig om det. Jesus säger: När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar och säger: Herre, öppna för oss, då ska han svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Då ska ni säga: Vi åt och drack när du var med, och du undervisade på våra gator. Men han ska svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som bedriver orättfärdighet. Undervisningen är lika aktuell idag som för Jesu åhörare. Vilka skulle idag kunna säga att de ätit och druckit när Herren var med? Vilka skulle kunna säga att de varit där Jesus undervisade? Ja, det handlar om folk som tillhör en kristen kyrka. Men en sådan yttre bekännelse, även om den skulle bestå in medlemskap i en konfessionell luthersk kyrka, är inte detsamma som hjärtats tro. Vi ser till det yttre men Herren ser till hjärtat. Det som är viktigt den dag vi står inför Herren är inte vad som finns i vårt intellekt, yttre formaliteter, vårt kontaktnät, vänskapsband, släktskap, ja, inte ens att vi fått del av Herrens nattvardsbord. Utan tro är det bara att äta och dricka en dom över sig. Det viktiga är att vi i vårt hjärta fått tron på syndernas förlåtelse för Kristi skull. Evangeliet som förkunnar förlåtelsen har också kraft att ge den tro det kräver. Där den tron finns, finns också ett nytt liv för Kristus som får kraft av evangelium. Den människan drivs inte av lagens krav och hot utan av den väldiga kraften i evangelium. Det är ett liv i tacksamhet.

Dessa som var nära men som inte trodde ska harmas den dag porten stängs. Ni vet vad det är att harmas. När vi köpt det billigaste och det går sönder harmas vi över att vi inte valde det bättre men dyrare alternativet från början. Nu måste vi skaffa det i alla fall. När vi gör något som går galet harmas vi över att vi inte gjorde på ett annat sätt från början. Vi harmas eftersom vi så lätt hade kunnat få något bra istället för elände. Jesus säger: Där ska ni gråta och skära tänder, när ni ser Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike medan ni själva är utdrivna. Här, liksom i berättelsen om Lasarus och den rike mannen, lär Jesus oss att de som blir skilda från Guds närvaro och hans välsignelser ska se de troendes härlighet och lycka i Guds gemenskap. De ska se himmelens härlighet men själva lida ett evigt straff bort från Gud. Den känsla som ska fylla dem är harm. De ska harmas över att de lika gärna kunde ha ägt härligheten och lyckan. De var ju också inbjudna. De hörde ju honom undervisa och åt och drack då han var med. De borde ha varit de första men blev de sista. De valde att bedriva orättfärdighet framför att leva det nya livet i Kristus. Medan porten stod öppen ville de inte gå in och nu var det för sent. De ska harmas över att de fått precis som de ville och som de själva valt. De ville inte ha någon innerlig kontakt med Jesus och nu blev de utestängda från gemenskapen. De hade levt ett helt liv här på jorden utan att förstå vad som är ett saligt och välsignat liv fast evangeliet fått deras trumhinnor att vibrera - men de lät det stanna vid det. Denna harm och vrede ska vara så intensiv att de ska skära tänder och gråta - de var ju så nära. Det är ett evigt tillstånd som inte går att ändra.

Jesu liknelse är en enda lång varning och straffpredikan. Men den lär oss samtidigt mycket som ger hopp. Porten står öppen för oss. När vi hör Jesu undervisning ska vi gå in. Det sker när vi omvänder oss från orättfärdigheten och tror på Jesus så som Guds ord lär oss. Låt oss förenas med den stora skara som ska komma från öster och väster, norr och söder för att ligga till bords i Guds rike. Jesus är porten som leder till livet. Jesus säger på ett ställe: Jag är dörren. Den som går in genom mig ska bli frälst… Vi som tror på honom behöver inte frukta den dag porten stängs. Den ska inte stängas framför oss utan bakom oss. För alla som tror blir den dagen förlossningens dag. Då ska vi tillsammans med alla troende från världens alla hörn få vara i Guds rike tillsammans med Abraham, Isak och Jakob och alla profeterna.

Låt oss be!

Herre Jesus Kristus, ge oss seger över allt som vill locka oss bort från dig. Lär oss varje dag dö bort från synden och leva för dig. Bevara våra hjärtan i tron på ditt evangelium. Fyll oss med glädje när vi ser fram emot din återkomst, då ska vi för evigt vara där du är. Det tröstar våra hjärtan. Amen.