Navigation

2010-11-21, Domsöndagen

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

Joh 5:22-29

22 Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, 23 för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

24 Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. 25 Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. 26 Ty liksom Fadern har liv i sig själv, så har han gett åt Sonen att ha liv i sig själv. 27 Och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson. 28 Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst 29 och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.

Herre, hjälp oss att lägga dina ord på minnet. Amen

Domsöndagens predikotext ur Johannes 5:e kapitel ställer fram för oss uppståndelsen på den yttersta dagen. Då ska alla döda uppstå, troende och otroende, goda och onda - alla utan undantag. Alla som ligger i gravarna ska då höra Människosonens röst och gå ut ur dem. Sedan kommer domen och utgången blir antingen evigt liv eller evigt straff. Då ska var och en dömas efter sina gärningar och de som har gjort det goda ska uppstå till liv och de som har gjort det onda ska uppstå till fördömelsens dom.

Men vår text ställer inte bara fram för oss den kroppsliga uppståndelsen som ska ske på den yttersta dagen. Jesus talar i detta stycke också om en uppståndelse som sker här och nu. Det är en andlig uppståndelse som sker när vi kommer till tro på Kristi ord. Det är pånyttfödelsen som innebär att vi får andligt liv. Den första uppståndelsen är helt avgörande om den andra uppståndelsen, som ska ske på den yttersta dagen, blir till liv eller till dom.

De flesta människor vet inte ett dyft om dessa två händelser som är så centrala i Bibeln, pånyttfödelsen som sker i vår tid och uppståndelsen på den yttersta dagen. De flesta är blinda för den andliga verklighet som Bibeln uppenbarar och Bibelns profetior om vad som ska hända tror man inte på, om man alls känner till dem vill säga. Också för oss kan det kännas som en rivstart på en predikan att börja tala om pånyttfödelsen och den kroppsliga uppståndelsen som sker i kraft av Jesu ord utan att ge någon bakgrund. De som hörde dessa ord av Jesus första gången hade just varit med om en fantastisk händelse. Jesus hade visat makten i sitt ord genom att göra en man frisk som legat sjuk i trettioåtta år. Det var verkligen ett argument för att lyssna till vad han nu hade att säga. Och om Jesus med ett ord kunde ge hälsan och krafterna åter till en man som legat sjuk i trettioåtta år, så var det ett kraftigt argument för att hans nya anspråk också var sanna: att han fått makt att ge andligt liv till vem han vill och att han en dag skulle kalla alla ut ur gravarna och hålla dom.

Vi förstår av dagens text att det som blir avgörande vid den yttersta dagens dom är hur vi ställt oss till Jesu ord. Jesus sa: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. Att höra Jesu ord är detsamma som att tro på hans ord - tro evangelium. Den som tror har övergått från andligt död till andligt liv. Ja, han äger evigt liv och ska på den yttersta dagen uppväckas och gå in i livet. Då ska det eviga livet bli uppenbart som vi här tror på Guds löfte, fast vi inte kan se annat än svaghet och död.

Men det motsatta gäller också. Den som inte vill höra och tro Kristi ord blir kvar i den andliga död som är vårt naturliga normaltillstånd och ska på den yttersta dagen uppstå för att dömas. Det heter i Skriften att Guds vrede blir kvar över den som inte tror på Sonen. Vår kroppsliga död innebär inte att vi upphör att existera. Men den tid då Gud kallar oss till tro har då upphört, och det finns inte mer någon frälsning för dem som förkastat Gud frälsning som förkunnas i evangelium.

I dagens stycke ur Johannes evangelium lär vi oss också en viktig sanning om Kristi person. Jesus Kristus är sann Gud och sann människa i en person. Det är ju det första vi får lära oss när vi läser Johannes evangelium. Det börjar med att lära oss att Ordet var Gud och Ordet blev kött. Ordet är ett annat namn på Guds Son. Johannes skriver att den evige Guden blev människa och tog sin boning ibland oss och de såg hans härlighet, en härlighet den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. Vi lär oss nu idag att Jesus fått stor makt och myndighet av Fadern. Han har fått makt att ge liv åt vem han vill och att döma levande och döda. I vår tid ger han liv åt människor genom sitt ord, det glada budskap om nåd som han gett oss. Och på den yttersta dagen ska han kalla alla döda ut ur gravarna. Jesus från Nasaret, Människosonen, har fått makt att kalla alla människor inför sig och hålla dom.

Det är en stor tröst för oss. Vi vet att Jesus Kristus – som föddes som ett litet barn och lades i en krubba, som växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor, som gick omkring och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor, som led och dog för oss och utgöt sitt heliga och dyra blod för oss på korsets trä, han som är vår broder, av samma kött och blod som vi – han sitter nu på Guds högra sida och har all makt och han ska en dag döma världen. Den sista dagen när han kommer i makt och härlighet kommer att bli en dag fylld av glädje för alla som hört hans ord och i tro tagit emot honom som sin Frälsare. Men de som förkastar honom och hånar evangeliet ska veta att de inte förkastat en svag människa utan den människa som fått alla makt i himlen och på jorden, och som fått makt att uppväcka döda, och som fått makt att döma alla människor efter deras gärningar.

Hör vad Jesus säger i dagens text: Fadern dömer inte någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom. Jesus riktade dessa ord först till sina fiender som anklagade honom för lagbrott och hädelse och ville döda honom. De blev ivriga att döda honom inte bara för att de menade att han upphävt sabbaten när har sagt till mannen som blivit botad att han skulle ta sin säng och gå - det var sabbat när Jesus botade honom – utan även för att han sa att Gud var hans Fader och gjorde sig lik Gud. Jesus hade ju sagt att han ständigt var verksam i samma arbete som Fadern. Men judarnas mordlust fick inte Jesus att tona ner sina anspråk av rädsla eller eftergivenhet. Nej, tvärtom, han gjorde med klara och tydliga ord anspråk på att gudomlig makt och ära. Att hålla dom är en gudomlig gärning som förutsätter gudomlig makt. Jesus säger att Gud överlämnat hela domen till honom.

Detta retade nog judarna ännu mer. Framför sig såg de en vanlig människa, en lärare som även lärt sig snickaryrket. De menade att de visste vem han var, timmermannen från Nasaret. Och nu stod han och gjorde anspråk på gudomlig makt och gudomliga gärningar. Lite längre fram hör vi Jesus säga att Fadern gett Sonen makt att hålla dom eftersom han är Människoson. Jesus var en människa med kött och blod som vi har. Det var det ingen som ifrågasatte heller. Som människa hade han begränsade kroppskrafter. Det var det inte heller någon som tvivlade på. Han vilade, eller sov en stund, när han blev trött. Men nu gör Jesus anspråk på att också ha gudomlig makt och ära, och ha fått gudomliga gärningar att utföra, uppdrag att hålla dom. Han hade fått denna makt och ära, denna auktoritet och förmåga, just för att han var Människoson. Jungfrun Marias son, sann människa med kött och blod som vi, har fått makt att hålla dom över alla människor. Dessa anspråk borde hans fiender ta på allvar, särskilt som han bekräftade sina ord genom att utföra gudomliga gärningar. Han hade just botat en man som legat sjuk i trettioåtta år. Istället för att förkasta honom borde alla ära honom. Ja, han har fått all makt i himlen och på jorden för att alla ska ära honom så som de ärar Fadern.

Det Jesus här säger ger oss stor frimodighet inför döden och domen. Vi vet att domen ligger i vår käre Frälsares hand. Gud Son som blev människa för att frälsa oss från alla våra synder och ge oss evigt liv. Det är honom vi ska möta när vårt liv är slut.

Men när vi nu hört att alla ska ära Sonen så som de ärar Fadern måste vi fråga: hur ska vi ära honom? Ja, han lär oss hur han vill bli ärad och det är underbart för oss. Han säger: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet. Att ära honom innebär inte i första hand att vi ska göra svåra och plågsamma saker eller leva på ett inrutat sätt. Att ära honom handlar i första hand INTE om vad vi ska uträtta med våra händer. Nej, först och främst kommer något annat än att göra, vi ska höra och tro så som han säger ”den som hör mitt ord och tror…

Jesus blev sänd av Fadern att predika evangelium. Det är budskapet om nåd från Gud och förlåtelse för alla våra synder. Jesus och hans gärning är upphovet till detta glada budskap. Evangeliet är budskapet om hans frälsning. Det är ett budskap som är till för oss, ja, för alla världens syndare. Den största ära vi kan visa honom är att höra hans ord och tro. Så vill Jesus bli ärad av oss. Och om vi inte tror på hans ord är alla andra goda gärningar vi gör värda mindre än skräp. Att höra och tro är den högsta goda gärning vi kan göra och utan tro är det omöjligt att behaga Gud.

Med den som hör och tror har ett under skett. Den människan äger evigt liv, han kommer inte under någon dom, utan har övergått från döden till livet. Tänk så här: Det eviga livet är inte något som du ska få i framtiden. Jesus säger klart och tydligt att du äger evigt liv redan nu genom tron. Du har evigt liv. Du behöver inte frukta den yttersta dagens dom. Du kommer inte under någon dom, dvs. inte under någon fällande dom till fördömelse. Du som tror har övergått från döden till livet. Det skedde i samma stund som du kom till tro. Det handlar om en övergång från andlig död borta från Gud till andligt liv i gemenskap med Gud.

Jesus fortsätter och understryker än en gång att den första uppståndelsen sker genom hans ord: Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv. Med dessa ord syftar inte Jesus på den yttersta dagens uppståndelse då alla ska höra hans röst och gå ut ur sina gravar. Nej, här talar han om en tid som redan är inne. Alla vill inte höra hans röst men de som gör det ska få liv. Han tala om den andliga uppståndelsen eller pånyttfödelsen som sker när vi hör evangelium och tror det.

Jesus refererar här till alla människor som ”döda”. Vi människor föds in i denna värld andligt döda. Det innebär att vi inte är heliga utan syndare och vi har inget att berömma oss av inför Gud. Vi har inte automatiskt evigt liv i oss. Efter ett jordeliv som hastigt flyger bort följer sedan den kroppsliga och eviga döden, som är syndens straff. Alla människor är av naturen andligt döda, men alla drabbas inte av den andra döden som är domen till fördömelse. Nej, Jesus lär oss att de som hör Guds Sons röst ska få liv. Det betyder att var och en som tror evangeliet som Jesus skänkt oss ska få andligt och evigt liv. De kommer inte under fördömelsedomen utan har genom tron på Kristi ord övergått från andlig död till liv.

Men när Jesus talar till oss i sitt evangelium så är det en röst och ett ord som människor kan motsätta sig och förkasta. Fast det är Guds Son som talar kan människor säga: ”det är en saga, jag vill inte höra mer”. Eftersom det förhåller sig på detta sätt, att människor kan avvisa Jesu röst som ljuder i evangeliet så varnar Skriften: ”Idag om ni får höra hans röst så förhärda inte era hjärtan” eller ”detta är inte ett tomt ord som inte gäller er utan det är ert liv”. Om någon går ner sig i en vak gäller det livet att snabbt komma upp och in i värmen. Då är isdubbarna värda mer än ett fyllt bankkonto. På samma liknande sätt är det med evangeliet. Det är mer värt än något annat om vi vill komma helskinnade ur denna värld. Men alla inser det inte.

Däremot ska det komma en dag då Guds Son ska låta höra sin allmakts röst. Då ska alla höra och lyda. Också de som här i livet sagt nej måste höra och lyda. Jesus säger: Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst och gå ut ur dem. På den dagen ska ingen kunna säga ”jag vill inte höra” eller ”jag kommer inte ut”. Alla som är i gravarna ska genom Kristi allmakts röst föras fram till dom.

Som grund för domen ligger våra gärningar. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom. Vilka människor är det som har gjort gott som ska uppstå till liv? Ja, det vet ni alla redan. Jesus har redan sagt det: Den som hör mitt ord och tror honom som har sänt mig har evigt liv. Evangelium förkunnar att Jesus har trätt i vårt ställe och utfört allt det goda som vi var skyldiga men som vi inte förmådde. Kristi rättfärdighet är vår rättfärdighet. Det är Guds matematik i evangelium. När Sonen på domens dag ser på oss så ser han oss klädda i vita kläder som är hans egen rättfärdighet som evangeliet skänkt oss och som vi mottagit genom tron.

Men våra synder då, vart har det tagit vägen? Ja, de är förlåtna för Kristi skull, så som evangeliet förkunnat för oss. När Skriften beskriver förlåtelsen så beskriver den något som avlägsnas från oss så lång som möjligt, så att det inte finns någon förbindelse med oss längre. Han kastar alla våra synder bakom sin rygg, han kastar dem i havets djup, han låter dem vara från oss så fjärran som öster är från väster. De ska inte nämnas ens på domens dag. De är glömda, utstrukna.

De som gjort ont är de som förkastat evangeliet. De står där utan de vita kläderna, utan Kristi rättfärdighet, endast med sin egen ”rättfärdighet”. Och den är inget att skryta med inför Gud. Det heter ju: Alla har syndat och saknar berömmelse inför Gud. Från början var ju lagens villkor att syndens lön är döden. Det villkoret har det onda samvetet vittnat om och det villkoret ändras inte på domens dag.

Men alla som tror kan se fram emot den yttersta dagen. Det handlar inte om en fruktansvärd väntan på dom, utan om en förväntan. Det handlar om en väntan med glädje på vår stora dag, uppståndelsens dag, när vi får möta Herren Jesus. Paulus uttrycker vilken slags väntan vi har när han skriver: Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. Han skall förvandla vår bräckliga kropp, så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Ty han har makt att lägga allt under sig.

Låt oss be!

Vi tackar dig Herre Jesus att du gett oss en framtid och ett hopp. Vi tackar dig för förlåtelse, rättfärdighet och liv. Lär oss att höra och ta emot ditt evangelium som ger oss alla dessa gåvor. Bevara oss för alla fiender som vill ta ditt ord ifrån oss. Låt ordet bära frukt i våra hjärtan. Fyll våra hjärtan med glädje inför den dag du kommer i makt och härlighet. Kom snart Herre Jesus. Amen