Navigation

2010-12-19, 4:e sönd. i advent

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

Filipperbrevet 4:4-7

4 Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. 5 Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. 6 Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. 7 Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus.

Herre, inskriv dessa ord i våra hjärtan.

Verserna ur Filipperbrevet passar bra i advent. De uppmanar oss att alltid glädja oss i Herren. Julens budskap om Frälsarens födelse ger verkligen sann glädje mitt i de många sorger som livet för med sig. Vårt glädjeämne är större än sorgeämnena. Texten påminner oss också om att Herrens andra ankomst är nära. Det motiverar oss att leva till hans ära i väntan på hans ankomst.

”Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er.” Att alltid vara glad innebär inte att vi ska försöka visa en hurtig fasad vad som än händer. Det innebär inte att kristna är människor med inadekvata känslor, känslor som inte stämmer överens med situationen. Nej, vi ska gråta med dem som gråter. Kristna sörjer också, men inte som dem som inte har något hopp.

Någon kanske tänker: det är lätt att säga ”var glad” för den som inte har några bekymmer? Kom då ihåg att Paulus som skrev detta inte levde ett bekymmersfritt liv. Han skrev inte heller till en församling som levde i godan ro, utan till en församling som led förföljelse. Paulus hade själv ingen brist på svårigheter och mödor. Han räknar upp allt han fått utstå: Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, allt under arbete och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat, frusen och naken. Förutom allt detta har jag den dagliga uppgiften, omsorgen om alla församlingarna. Vem är svag utan att jag är svag? Vem kommer på fall utan att jag blir upptänd av iver? (2 Korinterbrevet 11:26-29) Den fysiska och psykiska stress Paulus var utsatt för var enorm. Dessutom hade han stor omsorg om alla, speciellt om dem som var svaga eller hade kommit på fall. Han tog sig an många sorgliga livsöden. Ändå kunde Paulus skriva: Gläd er alltid i Herren.

När Paulus uppmanar filipperna att alltid glädja sig i Herren befann han sig i en situation som mänskligt sett var mycket bekymmersam. Han hade på grund av en falsk anklagelse suttit fängslad i Caesarea i två år. Därefter hade han skickats som fånge till Rom. På vägen dit hade de lidit skeppsbrott och Paulus hade övervintrat som fånge på ön Melite. I Rom hade han sedan väntat på sin dom i nästan två år, ständigt fjättrad till en soldat. Nu var hans rättegång nära förestående och han skriver i Filipperbrevet att den mycket väl kunde sluta i en dödsdom. Om han däremot blev frigiven skulle han snart komma till Filippi. Det skulle innebära fortsatt lidande för Kristi skull, eftersom filipperna hade samma kamp att utkämpa som Paulus hade. Han stod alltså inför att bli avrättad eller att fortsätta lida för Kristi skull. Mänskligt sett väntade elände hur det än gick.

Ändå uttrycker han i Filipperbrevet stor glädje. Hade Paulus något att glädja sig över i sin situation? Ja, hans skriver att han alltid tackar Gud för de troende i Filippi och ber för dem med glädje. Mitt i lidandet gladde han sig över sina trosbröder. Han skrev också att han var glad över att Kristus blev förkunnad. Han gladde sig över att Kristus skulle bli förhärligad i hans kropp vare sig han levde eller dog. Han gladde sig över de troendes lydnad för Gud, deras omsorg, kärlek och förböner. Han gladde sig över sina trogna medarbetare. Han gladde sig inför Kristi återkomst. Han gladde sig över den kommande härligheten. Han gladde sig över Kristi offer i vårt ställe. Han ger i Filipperbrevet en lång lista på glädjeämnen som fortsätter vara glädjeämnen även när vi får lida. Ja, det är glädjeämnen som inte ens döden kan beröva oss.

Hade Paulus haft ett kortsiktigt perspektiv på livet och inte sett längre än till sina egna bojor så hade han inte haft mycket att glädja sig åt. Vi kristna har fått ett långsiktigt perspektiv på våra liv. Det perspektivet sträcker sig längre än till den dag då vi drar vårt sista andetag. För Kristi skull har Gud garanterat oss en evig glädje i himlen i sin gemenskap. Den tillvaron beskrivs så här i Uppenbarelseboken: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han ska bo hos dem och de ska vara hans folk, och Gud själv ska vara hos dem." Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.”Den glädje vi äger redan här i livet, också i de svåraste lidande, beror på löftet, garantin från Gud, att vi ska få en evig glädje i hans gemenskap. Den glädjen är dessutom nära – eftersom Herrens ankomst är nära.

Vårt liv här på jorden är egentligen för kort för att också rymma missmod. Den eviga glädjen är vår och det kan vi glädja oss över redan här i livet, alltid. Vi kan alltid glädja oss i Herren. Han är vår frälsning. Han har gett oss rätt att bli Guds barn. Vi är Kristi medarvingar. Ett härligt arv är bevarat åt oss i himlen. Allt detta skänker oss stor glädje.

Med glädjen följer också motivation till ett nytt liv i Jesu efterföljd. Paulus skriver: Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. Det som motiverar oss att vara vänliga och goda mot alla är att Herrens återkomst är nära. Vad menar Paulus när han uppmanar oss att vara vänliga? Ordet är inte lätt att översätta. Ordet används också om Kristus och översätts då godhet. Ordet syftar på en upphöjd person som utan att visa svaghet avstår från sin rätt till förmån för ovärdiga. Kristus är i sanning god och vänlig. Han avstod från sin härlighet och blev en tjänare för vår skull. Han utgav sitt liv för oss. Paulus uppmanar oss: Var så till sinnes som Kristus Jesus var:

⁶Fastän han var till i Gudsgestalt,

räknade han inte tillvaron

som Gud såsom segerbyte

⁷utan utgav sig själv genom att

anta en tjänares gestalt

då han blev människa.

Han som till det yttre

var som en människa

⁸ödmjukade sig och blev lydig

ända till döden

- döden på korset.

Att vara vänlig innebär att vara så till sinnes som Kristus var. Paulus förklarar vad det innebär: Var inte självupptagna och stolta. Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte på ert eget bästa utan tänk på andras.

Kristi ankomst är nära. Det motiverar oss att visa denna vänlighet mot alla. Vi har vårt medborgarskap i himlen och därifrån väntar vi vår Herre Jesus Kristus som Frälsare. Han ska förvandla vår bräckliga kropp så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet. Den stora dag när vi ska bli förvandlade till hans likhet är inte långt borta. Redan här i livet ska vi bli alltmer lika honom. I väntan på den stora dagen ska vi vara så till sinnes som Kristus Jesus var och visa vänlighet mot alla. Vi vet att han är nära, det motiverar oss att leva så som han vill medan vi väntar.

Paulus höjer våra blickar från det jordiska till det himmelska. Han ändrar våra mål från att vara bara kortsiktiga till att också bli verkligt långsiktiga. Vårt mål ligger bortom döden i himlen. Paulus riktar våra blickar och förväntningar bortom vår egen horisont. Från himlen väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare. Det ger oss glädje.

Men då vi åter vänder blicken till vårt dagliga liv är det lätt att mista glädjen och motiveringen till ett självuppoffrande liv. Livet är ju så fullt av besvärliga bekymmer och svårigheter. Hur ska vi hantera allt detta svåra som bara kommer över oss utan att vi kan kontrollera det? Hur ska vi hantera allt detta som vi inte vill vara med om? Ja, Paulus säger att vi inte ska bekymra oss om det som vi ändå inte kan kontrollera och styra. Vi förmår inte uppehålla våra egna liv än mindre andras. Vi kan inte forma och styra historien eller världen. Om och om igen får vi bevis på att vi inte ens kan styra och forma våra egna liv, eller vår egen dagliga tillvaro. Mycket snabbt kan vår tillvaro rasa samman av händelser som står utom vår kontroll. Varför ska vi då bekymra oss om det och kämpa som om det var vi som satt i kontrolltornet?

Paulus säger: Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Paulus påminner oss om vad som är vår styrka. Styrkan finns inte hos oss själv. Själva är vi svaga. Men vår käre Fader i himlen är den sanne Guden. Han kan göra allt vad han vill. Han styr över historien och över enskilda människors liv från kungars och presidenters till arbetare och barn. Han styr allt så att allting måste tjäna honom. Han har lovat att låta allt samverka till det bästa för dem som älskar honom. För honom är ingenting omöjligt.

Gud vill att vi ska knäppa våra händer och be till honom och låta honom veta alla våra önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Detta är det enda konstruktiva sättet att hantera bekymmer. Vi ska inte bekymra oss utan kasta alla våra bekymmer på honom. Detta innebär inte att vi i fortsättningen ska vara overksamma och passiva. Nej, vi ska ständigt vara verksamma och sköta våra sysslor och göra gott mot alla så som han lärt oss. Men vi behöver inte bekymra oss för någonting. Vi får knäppa våra händer och göra våra önskningar kunniga inför Gud. Gud, som kan göra långt mer än vi kan tänka.

Den goda frukten vi får skörda av en sådan förtröstan på Gud är frid. Paulus säger: Då ska Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. Den frid som räknas är Guds frid. Det är den frid som Gud ger. Den har sin grund i Frälsaren Jesus Kristus som med sitt liv vunnit syndernas förlåtelse åt oss. När Frälsaren blivit född förkunnade änglarna frid på jorden, till människor Guds välbehag. Vi kan nu till och med inför Gud ”övertyga vårt hjärta, vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt.” Gud vet något som vårt anklagande samvete inte vet. Gud vet att Kristus är försoningen för våra synder och inte bara för våra utan för hela världens. Detta vet vi också. Det har Guds trofasta ord lär oss. När vi blivit rättfärdiggjorda genom tron har vi frid med Gud.

För Jesu skull har vi frid med Gud. Denna frid bevarar oss så att bekymren, ängslan och oro inte fräter sönder våra hjärtan. Friden bevarar våra hjärtan och tankar i Kristus Jesus. Denna frid är inget ytligt och föränderligt som mänskliga känslor och levnadsförhållanden. Denna frid övergår allt mänskligt förstånd. Guds frid är något han ger och garanterar oss i sin Son, Jesus Kristus, vår Frälsare. Guds frid är vår nu och i evighet. Amen.

Låt oss be!

Herre Jesus Kristus, vi tackar dig för att du kommit med frid från Gud till oss. Uppfyll våra hjärtan med glädje över din frälsning och dina timliga och eviga välsignelser. Rikta våra blickar till din återkomst i härlighet och ge oss kraft att leva till din ära medan vi väntar din ankomst. Lär oss att be till Gud i fast förtröstan på att han hör oss. Lär oss kasta alla våra bekymmer på honom. Amen.