2011-01-02, Söndagen efter nyår
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen
Låt oss be!
Herre, lär oss uppskatta vårt dop, som du gett oss för att frälsa oss. Amen
En del saker som Gud gör är uppenbara och synliga för våra ögon. Hela skapelsen är ett synligt bevis på Guds härlighet. David skriver i en av sina psalmer: Himlarna vittnar om Guds härlighet, himlavalvet förkunnar hans händers verk. Här framställs det stora universum som en predikant som förkunnar Guds makt och härlighet. Alla kan lära sig rätt mycket om Gud och Guds egenskaper av att studera naturen. Paulus skriver: Det man kan veta om Gud är uppenbart... Gud har ju uppenbarat det... Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. (Rom 1:19-20) Våra kroppar och våra sinnen gör oss förundrade över Guds storhet. David utbrister: du sammanvävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl. (Ps 139:13-14) Detta har nog också många föräldrar tänkt när de sett på sitt vackra lilla barn som för mindre än ett år sedan inte ens existerade. Hur kan vanliga grundämnen vävas samman till en levande varelse? Det är ett underbart verk av Gud. Det är lika förunderligt som då Gud formade Adam, den första människan, av stoft från jorden och blåste in livsande i hans näsa så att han blev en levande själ.
Vi ser skapelsen framför oss fullt färdig och förunderlig från stort till smått. Allt vittnar om Guds makt och härlighet. Men skapelsen berättar inte om processen hur den blivit till. Det gör Gud i sitt ord och vi tar emot undervisningen genom tron. Bibeln börjar med att berätta hur Gud skapade himlarna och jorden och allt levande: Gud sade, och det blev till. Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt. (Hebr 11:3)
Andra verk som Gud utför är inte lika uppenbara som skapelsen utan kräver mer tro, om jag nu får uttrycka mig så. Gud utför under som är lika stora och härliga som skapelsen men som inte lämnar samma synliga och storslagna vittnesbörd. Vi talar nu om de andliga tingen. I NT jämförs Guds gärning då han för oss till frälsande tro på Kristus med skapelsen av ljuset. När Gud tänder trons ljus i en människas hjärta är det en gudomlig gärning av samma dignitet som när Gud i begynnelsen skapade ljuset. Paulus skriver: Ty Gud som sade: ”Ljus skall lysa fram ur mörkret”, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken. (2 Kor 4:6) Vi tror att Gud också utför dessa underbara verk som inte kan ses med ögonen därför att han säger så i sitt ord. Sådan är tron. Den tror utan att se.
I dopet sker ett sådnat andligt under som vi inte kan se med ögonen. I dopet i vatten i den treenige Gudens namn utför Gud en gärning lika underbar som då han skapade ljuset: när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. Gud frälser oss och föder oss på nytt till andligt och evigt liv genom dopet. Men vi ser det inte med ögonen. Vi ser bara vattnet och hör instiftelseorden. Undret i sig kan vi inte se och det lämnar inga synliga spår efter sig. Ändå tror vi att det sker därför att Gud säger så. (För övrigt är det bara en kort tid innan det också blir uppenbart. Allt det Gud utför skall en dag bli uppenbart när Kristus kommer för att förhärligas i de sina.)
Dopet är till för alla, barn som vuxna. Men för vuxna kommer undervisning i Guds ord först så att de vet vilken tro de döps till. Man kan säga att dopet är ett speciellt nådemedel för att föra barn till tro. Vuxna som blir döpta har redan fått tron genom Guds ords predikan. Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Guds ord, heter det i Skriften. Det heter också att evangeliet är en Guds kraft till frälsning. Samma mäktiga ord är verksamt i dopet i förening med vattnet.
Är det verkligen nödvändigt att barnen blir döpta? Ja, Jesus ger oss ett enkelt svar: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Vi kan också ge ett svar ur en annan synvinkel - från de synliga vittnesbörden om mänsklighetens oförmåga att komma till Gud. Filosofer har i alla tider brytt sina huvuden med ett uppenbart problem. Varför fungerar allt inom naturens område så väl men inte det som hör till mänsklighetens område. Visst finns det undantag. Visst inträffar stora och fruktansvärda naturkatastrofer och visst finns det mänskliga grupper som till synes fungerar i harmoni, men över lång tid kan man göra denna allmänna iakttagelse: både små och stora ekosystem i naturen fungerar i en ofattbar balans men människan förmår inte fungera i harmoni med naturen eller med sig själva. Ett korallrev, eller en regnskog, som är orörd fungerar med ofattbar precision mellan alla ingående organismer. Men mänskliga ”ekosystem”, både små och stora, familjer, samhällen och nationer lider svårt under konflikter, motsättningar, oförrätter osv. Varför vittnar naturen inom sin sfär om ordning, harmoni och balans medan människan inom sin sfär åstadkommer så mycket oordning, förstörelse, plåga och lidande?
Ja, Bibeln lär oss att alla delar av skapelsen följer de ordningar Gud gett dem, även om hela skapelsen blivit lagd under förgängelsen. Men människan följer inte de befallningar som Gud gett oss. Gud har inrättat ordningar för varje enskild del i skapelsen - olika ordningar för olika delar av skapelsen - men det är bara människan som bryter mot Guds ordningar. I Ps 148 heter det:
3 Prisa honom, sol och måne,
prisa honom, alla lysande stjärnor.
...
7 Prisa Herren från jorden,
ni havsdjur och alla djup,
8 eld och hagel, snö och töcken,
du stormande vind
som uträttar hans befallning,
Himlakropparna, vind och nederbörd och alla djur på land och i hav följer de ordningar Gud satt för dem och tjänar honom. Och det heter i Ps 119:
du har grundat jorden och den består.
91 Enligt dina domslut består den än i dag,
ty allting måste tjäna dig.
Naturen tjänar Herren för de syften Gud har och enligt de ordningar Gud gett. Om solen och månen heter det:
19 Du gjorde månen till att bestämma tider,
solen vet stunden då den skall gå ner.
Därmed säger inte Bibeln att solen skulle vara begåvad med en egen medvetenhet, kunskap och vilja. Den säger att himlakropparna tjänar det syfte som Gud har med dem. Men de rör sig inte av egen kraft eller vilja. Det är Gud själv som för himlakropparna fram i sina banor:
26 Lyft upp era ögon mot höjden och se:
Vem har skapat allt detta?
Vem för härskaran däruppe fram i räknade skaror?
Genom sin stora makt och sin väldiga kraft
nämner han dem alla vid namn –
ingen enda uteblir. (Jesaja 40:26)
Djuren känner också sin Skapare och lever sina liv helt beroende av honom. Om dem heter det:
27 Alla väntar de på dig
att du skall ge dem mat i rätt tid. (Psaltaren 104:27)
Till änglarna har Gud gett ordningar som passar deras väsen och till människorna har Gud gett befallningar som passar oss och vårt ansvarsområde. De goda änglarna följer Guds ordningar. Om dem heter det:
20 Lova Herren, ni hans änglar,
ni starka hjältar som utför hans befallning,
så snart ni hör ljudet av hans befallning. (Psaltaren 103:20)
Tänk om samma sak hade kunnat sägas om oss människor – att vi tjänar Herren, att vi lever våra liv som en lovprisning till honom och att vi utför Guds befallningar så snart vi hör ljudet av hans befallning. Till oss människor har Gud gett den här befallningen: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Om alla människor följt denna ordning på samma sätt som hela den övriga skapelsen följer de ordningar Gud gett dem så skulle jorden ha varit ett paradis. Men det sorgliga är att människan alltsedan syndafallet förstår sitt ursprung och syfte sämre än djuren. Gud säger genom sin profet Jesaja:
En oxe känner sin ägare,
en åsna sin herres krubba,
men Israel känner inget,
mitt folk förstår ingenting. (Jesaja 1:3)
Människan, sådan hon är i sig själv, är väldigt långt från att följa den ordning som Gud gett henne - att älska Gud över allting och sin nästa som sig själv. Det finns inga förutsättningar i oss för att älska Gud. Paulus skriver: ingen finns som söker Gud. Alla har avvikit... En människa som blir lämnad åt sig själv utan Guds ingripande vandrar sin egen väg – bort från Gud. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, skriver Jesaja. Så sammanfattas alla människors förhållande till Gud. När Jesaja skriver: ”var och en” medger han inget undantag. Var och en av oss gick sin egen väg - bort från Gud.
Om inte Gud ingriper så kan en människa obekymrad leva ett helt liv utan tro på Guds ord, utan kärlek och tacksamhet till Gud, utan ens en tanke på Gud. I oss människor finns inte på ett naturligt sätt någon kärlek till Gud. Istället finns där fiendskap mot Gud, en fiendskap som visar sig i ett avståndstagande från Guds ord och uppror mot hans vilja. Alla människor står med skuld inför Gud. Lämnad åt sig själv vandrar människan bort från Gud mot domen. Ingen skall inbilla sig något annat.
Därför är det ett stort ansvar att bli föräldrar till ett litet barn. Gud har instiftat äktenskapet och det är han som förenar man och hustru till ett och det är han som välsignar dem med barn. Barn är en god gåva från Gud. Gud har designat det hela så från begynnelsen, för att jorden skulle uppfyllas av ett folk som tillhör honom, älskar och tjänar honom. Gud har många goda syften med äktenskapet men detta ursprungliga syfte uttrycks i Malaki 2: Har inte han gjort dem till ett? ... Och varför ett? Han söker avkomma som hör Gud till. Detta syfte har Gud med alla äktenskap även om alla inte erkänner det eller ens är medvetna om det. Det är Guds vilja att föräldrarna bär fram sina barn till dopet och sedan fostrar dem i tron på Kristus så att de blir Guds barn och lever sina liv i tron på Kristus. Det skulle inte ske om barnen blev lämnade att själva treva sig fram till de andliga sanningarna. Då skulle de utan kunskap om Gud vandra sin egen väg – bort från Gud.
I dopet ingriper Gud själv och utför ett under lika stort och härligt som skapelsen, fast det inte lämnar samma synliga vittnesbörd. I dopet ställer han allt tillrätta så som det ska vara. Han föder det lilla barnet på nytt till ett andligt och evigt liv. Han skänker barnet den frälsande tron. Han upprättar sitt nådeförbund med barnet och innesluter det i sin förlåtelse. Han gör barnet till sitt älskade barn och innesluter det i sina himmelska välsignelser och ger det evigt liv. I dopet skänker han den helige Ande som gåva och den helige Ande bevarar det lilla barnet i den frälsande tron till härligheten i himmelen.
Utåt sett är dopet en anspråkslös ceremoni. Men Gud har knutit sitt ord till dopets vatten och i kraft av sitt ord och löfte uträttar Gud själv ett under. Detta tror vi fast vi inte kan se det därför att Gud säger så i sitt ord. Det heter ju i Apostlagärningarna: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. 39 Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar.”( Apg 2:38-39) Och i dagens epistel ur Titus 3: Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. (Tit 3:4-6)
Det nya liv i gemenskap med Gud som barnet får i dopet är fördolt för våra ögon. Men det skall inte vara dolt för alltid. Det heter i Kol 3: ert liv är dolt med Kristus i Gud. När Kristus träder fram, han som är vårt liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom. (Kol 3:3-4)
Det är en stor trygghet för alla kristna föräldrar att veta att de döpta barnen tillhör Gud och står under änglarnas beskydd, att Gud själv kommer att råda över allt som sker så att allt samverkar till det bästa. Även om vi vill och önskar våra barn det bästa så förmår vi så lite. Gud däremot förmår allt - han kan göra allt vad han vill i himmelen och på jorden. Allt som finns på jorden skall en dag gå under. Men Guds dopförbund är evigt. Han har gett de sina ett härligt arv i himmelen och han har skänkt oss sin Ande som bevarar oss till det arvet. Han skall på den yttersta dagen uppväcka oss och ge alla dem som tror på Kristus evigt liv. Amen.
Låt oss be!
Vi tackar dig Herre, för dopets gåva. Ge oss en stark tro på dina löften som du knutit till dopet i vatten, löftena om frälsning, förlåtelse, pånyttfödelse och förnyelse i den helige Ande. Lär oss leva i dopförbundet så att vi varje dag vänder oss bort från synden för att leva ett nytt liv i Kristus. Amen.
|
|