Navigation

2011-02-06, Kyndelsmässodagen

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen

Matteus 13:31-33

31 Han framställde också en annan liknelse för dem: "Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker. 32 Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna."

33 Ännu en liknelse framställde han för dem: "Himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl, till dess alltsammans blir syrat."

Herre, helga oss i sanningen, ditt ord är sanning. Amen.

Vi ska först försöka sätta oss in i lärjungarnas situation och behov av undervisning för att bättre förstå vad Jesus lärde dem med dessa liknelser och sedan göra samma tillämpning på oss själva. Det måste ha varit en ständig prövning för lärjungarna att Jesus hade så föga framgång, i alla fall i förhållande till förväntningarna. Lärjungarna hade lämnat allt för att följa Jesus. De hade lämnat sina arbeten för att följa Jesus från ort till ort, höra hans undervisning och lära sig av honom. Varför hade de lämnat allt för att följa honom? Ja, de hade blivit övertygade om att han var den i Gamla testamentet utlovade Messias, Israels konung. Men de föreställde sig att han kommit för att upprätta ett yttre, synligt kungarike. Ni minns vad lärjungarna sa till Jesus när han visade sig för dem efter sin uppståndelse på vägen till Emmaus utan att de kände igen honom. De berättade för honom att Jesus blivit dödad på korset och sa sedan besviket: ”Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel.” Deras hopp var nu grusat. De hade tydligen föreställt sig frälsningen som något yttre, att han skulle befria Israel och upprätta ett jordiskt rike. Men nu då han blivit dödad på korset var de berövade sitt hopp.

Eller tänk på Jakobs och Johannes mor och hennes begäran: "Lova att mina båda söner här får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra." Tydligen föreställde de sig Messias rike som ett mäktigt världsrike och ville nu försäkra sig om de främsta posterna i riket. De saknade inte självförtroende precis. Att de tänkte sig Kristi rike som ett yttre, synligt kungarike framgår också av Jesu svar på deras begäran: "Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav. Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."

Eller tänk på lärjungarnas fråga strax före Jesu himmelsfärd: ”Herre tänker du nu i denna tid upprätta riket igen åt Israel?” Lärjungarna var fortfarande kvar i föreställningen att Jesus skulle upprätta ett yttre synligt maktrike. Denna föreställning hade de burit på hela tiden och var ännu efter Jesu död och uppståndelse inte befriad från den.

Denna tanke hade de haft redan när de lämnade allt för att följa Jesus, därför att de hade blivit övertygade om att han var Messias – Israels konung. De hade satsat allt på ett kort; de hade lämnat allt för att följa honom. Men till det yttre hade inte Jesus så stor framgång. Det gick honom som det gick Johannes Döparen. Detta var säkert hela tiden en stor prövning för lärjungarna. Även då Jesus gjorde stora under och stora folkskaror sökte upp honom, som vid bespisningsundret, höll framgången inte i sig så länge. När folket som ätit av brödet sökte upp honom i Kapernaum ville de ha en portion till, men de ville inte lyssna till honom utan vände ryggen till honom och gick bort eftersom de inte stod ut med att höra honom. De människor som verkligen följde honom var bara några få, och dessutom ofta från samhällets bakgård: syndare, publikaner och fattiga – medan han blev förkastad av det stora flertalet och särskilt av landets ledande religiösa parti, fariséerna.

Tidigare samma dag Jesus undervisade med liknelserna om senapskornet och surdegen hade fariséerna först anklagat honom för att driva ut onda andar med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste. De anklagade honom för att stå i förbund med själva fienden. Sedan hade de i sin otro begärt tecken. Allt detta måste ha varit en stor prövning för lärjungarna. Jesus verkade inte konsekvent. Ibland gjorde han stora kraftgärningar men för det mesta såg det inte mycket ut för världen. Han uppträdde som en svag människa, som en tjänare, och han omgav sig med några få enkla fiskare, några syndare och fattiga, men blev motsagd och ifrågasatt av de flesta och av landets ledande partier. När skulle han upprätta riket åt Israel? Skulle det alls bli av? Fanns det kraft i hans budskap att vinna människor när så många vände sig bort från honom? Varför lyckades han inte övertyga fler? Vad kunde de se fram emot för lön för att de övergett allt och följt honom?

Det är mot denna bakgrund vi ska förstå dagens två liknelser. Jesus undervisade lärjungarna: "Himmelriket är likt ett senapskorn, som en man tar och sår i sin åker. Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna." Det ligger alltså en väldig kraft dold i det lilla senapskornet. Det är en sak som vi inte kan bedöma bara av att betrakta det. Fast det ser så ynkligt och litet ut ligger där en dold kraft att producera en planta större än någon annan köksväxt.

Precis så var det med Jesus själv. Han hade inte någon stor framgång och när han blev avrättad på korset trodde Jesu fiender att de äntligen satt stopp för villfarelsen, också hans lärjungar förlorade då hoppet. Men det visade sig att både fiende och vän tagit fel. Det lilla fröet som såg så ynkligt ut blev nu lagt i jorden, och sedan visade sig dess kraft. Jesus uppstod från de döda, gick ut ur graven, visade sig för apostlarna och mer än femhundra bröder på en gång, for upp till himlen och satte sig på Guds högra sida, och sedan gick budskapet om honom ut från Jerusalem och spred sig snabbt i länderna runt Medelhavet. Många människor fördes till tro på Jesus och blev frälsta. De fann ett bo åt sig, inte i ett förgängligt världsrike, utan i ett evigt förblivande andligt himmelrike som en dag ska framträda i härlighet och ta plats på den nya jord som Gud ska skapa. Här i tiden ser Kristi rike inte mycket ut för världen men en dag, då den nuvarande jorden ska brännas upp i eld och alla jordiska riken utplånas, då ska det bli uppenbart för alla levande och döda vilken kraft som ligger dold i det rike där Jesus är Konung - det rike som här på jorden framträtt i svaghet och blivit motsagt av så många mäktiga, visa och rika.

Himmelrikets kraft ska fortsätta vara dold genom hela historien fram till den yttersta dagen. Himmelriket blir förtryckt både utifrån och inifrån. Utifrån genom fiender som numera mest med förnuftet, hedniska filosofier eller omoraliska värderingar försöker bekämpa Kristi rike. Men det finns också öppen förföljelse på sina håll även i modern tid. Inifrån blir himmelriket förtryckt genom vår tröghet att tro, våra synder och tvivel och vår vacklande motivation. Himmelrikets yttre kännetecken – nådemedlen; evangeliets predikan och sakramenten - ser så ynkliga och kraftlösa ut mot detta massiva motstånd och förtryck, förföljelse, synd och tvivel av alla slag. Men himmelriket är ändå det mäktigaste av alla riken. Det har en fördold kraft som man inte kan bedöma utifrån vad man kan se med ögonen. Ännu idag samlas människor in i detta rike. Den som tror och blir döpt ska bli frälst. Nådemedlen, evangelium i ord och sakrament, har kraft att uppväcka tron i människors hjärtan. Och alla som tror evangelium har blivit medborgare i Guds rike. De har blivit frälsta. De har funnit ett bo åt sig i detta rike som aldrig ska gå under. Detta rike ska på den yttersta dagen framträda i härlighet och glans till skam för alla fiender. De måste då tystna inför det yttersta gudsbeviset, Kristi ankomst i makt och härlighet - men då är det för sent för dem att omvända sig och bli frälsta.

Och så till nästa liknelse: "Himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl, till dess alltsammans blir syrat." Liknelserna hör ihop och har liknande innehåll. Det ligger en dold kraft i surdegen. Man skulle kunna tänka sig att så mycket mjöl borde helt uppblanda och utplåna lite surdeg så att den inte märks alls för mängden mjöl. Men så är det inte. I surdegen ligger en kraft dold så att den inte utplånas utan övervinner och genomsyrar alltsammans. Så är det också med himmelriket – det kan inte övervinnas eller utplånas hur stort och massivt motståndet än är.

Vi vet att himmelriket finns här bland oss fast vi inte kan se det med ögonen. Det enda vi kan se och höra är evangeliet i ord och sakrament. Nådemedlen är himmelrikets rätta kännetecken. Vi kan vara säkra på att där ord och sakrament förvaltas rätt där upprättas och upprätthålls Kristi rike. Han själv utför det genom sitt ord. Evangeliets predikan, dop och nattvard har ingen makt eller storhet i världens ögon. Man kan höra ett budskap förkunnas som verkar dåraktigt, man kan se dopets vatten, man kan se bröd och vin i nattvarden, man kan höra instiftelseorden – inget mer. Men vi kan inte se nådemedlens kraft. Ordet och sakramenten blir motsagt, avvisat och förlöjligat av de flesta. Också bland oss själva är himmelriket förtryckt genom våra synder, tvivel och tröghet. Ändå lider inte himmelriket någon skada utan är mäktigt och övervinner allt. Än idag utbreder sig detta rike och människor samlas in i det och blir frälsta. Himmelriket är ett evigt rike som aldrig ska gå under, utplånas eller övervinnas utan ett rike som övervinner allt. Det ska fortsätta bli motsagt och förtryckt och dess kraft fortsätta att vara dold fram till den yttersta dagen. Men då ska det förtära alla andra riken, hela världen ska då förgås men detta rike ska bestå i evighet.

Vad ska vi då lära oss av dagens liknelser? Ja, alldeles detsamma som lärjungarna. Vi ska inte tänka att det är förgäves att vi tror på Jesus och följer honom. Nej, vi kan vara frimodiga och glada över att vi lärt känna Jesus och blivit hans lärjungar, för han är Konung i ett rike som inte går under utan övervinner allt. I detta rike har vi vårt medborgarskap genom tron. Detta ska vi hålla fast vid fast det ser helt annorlunda ut om saken bedöms efter det yttre utseendet utan löftena som tron griper om. Precis som senapskornet som är så litet när det läggs i jorden att det aldrig går att hitta igen när man väl myllat ner det, eller precis som surdegen som ser ut att helt uppblandas och försvinna i massan av mjöl, precis så ser himmelriket ut att lätt kunna utplånas av inre och yttre förtryck och motstånd. Det stora flertalet människor, och majoriteten av dem som är högutbildade och har makt och rikedom avfärdar evangeliet. Och vi själva förtrycker himmelrikets utbredning genom bristfälligt vittnesbörd, synder, tvivel, tröghet och feghet. Men slutsatsen från sådana iakttagelser är bedrägliga, för himmelriket har en dold kraft som kullkastar och övervinner allt. Därför behöver vi inte tappa modet över att allt ser så svagt och bristfälligt ut inom kyrkan och tillståndet är så bedrövligt utom kyrkan. Av det ska vi inte dra slutsatsen att de nedbrytande krafterna är mäktigare än himmelriket, för det är en synvilla och en felaktig slutsats. Vi kan vara helt frimodiga och glada och fortsätta vittna om Jesus som världens Frälsare, även om vi blir motsagda av de flesta och vi får känna oss som ensamma främlingar i världen.

Ni ska veta att ni inte förgäves satt allt ert hopp till Jesus. Nej, hans evangelium i ord och sakrament har en enorm kraft. Evangeliet och dopet har gett er tron och gjort er till medborgare i ett rike som övervinner allt. Och även om det rikets kraft nu är fördold för våra ögon så vet vi att det övervinner allt och ska bestå i evighet. Skriften vittnar om alltings förgänglighet, men i detta rike kan alla som tror på Jesus bo trygga i evighet. Amen.

Låt oss be!

Vi tackar dig käre Jesus för att du gett oss ditt ord och dina löften, instiftat dopet och nattvarden. Vi tackar dig för att du låter ditt ord förkunnas för oss och människor i vår värld. Det är en sådd som bär frukt. Lär oss hålla oss till ditt ord och sakramenten så att ditt rike också kommer till oss och växer till bland oss. Ge oss en stark tro och lär oss att bli goda vittnen för dig. Vi väntar den dag du kommer åter i din makt och ditt rike framträder i härlighet. Amen.