2011-03-06, Fastlagssöndagen

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen
 
32 De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick före dem. De som följde honom var förskräckta och fyllda av fruktan. Då tog Jesus än en gång till sig de tolv och talade om för dem vad som skulle hända honom: 33 "Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda, som skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna. 34 Dessa skall håna honom, spotta på honom och gissla* och döda honom. Men efter tre dagar skall han uppstå."
35 Då gick Jakob och Johannes, Sebedeus söner, fram till Jesus och sade: "Mästare, vi vill att du ger oss vad vi ber dig om." 36 Han sade till dem: "Vad vill ni att jag skall göra för er?" 37 De svarade: "Låt den ene av oss få sitta på din högra sida i din härlighet och den andre på din vänstra." 38 Jesus sade till dem: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med?" 39 De svarade: "Det kan vi." Jesus sade till dem: "Den kalk som jag dricker skall ni dricka, och med det dop som jag blir döpt med skall ni döpas. 40 Men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra sida är det inte min sak att ge bort, de platserna skall tillfalla dem som de är beredda för."

41 När de tio andra hörde detta, blev de uppretade på Jakob och
Johannes. 42 Då kallade Jesus dem till sig och sade: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem. 43 Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, 44 och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav. 45 Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."
 
Herre, helga oss i sanningen, ditt ord är sanning. Amen.
 
 
I episteln hörde vi en beskrivning av den fullkomliga kärleken: Kärleken är tålig och mild,… den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Episteln beskriver inte mänsklig kärlek utan en himmelsk, fullkomlig kärlek som vi ska återspegla. I vår predikotext ser vi denna fullkomliga kärlek hos Jesus. Han sökte inte sitt utan gick upp till Jerusalem för att ge sitt liv för oss.
 
Jesus gick upp till Jerusalem och hans lärjungar följde förskräckta med honom. De var fulla av fruktan. Och det var inte så underligt. Tidigare hade Jesus uppväckt Lasarus från de döda och många som sett det trodde på honom. Men när fariséerna fick veta det sammankallade översteprästerna och fariséerna en rådsförsamling och beslöt att döda Jesus. Därför vandrade Jesus inte längre öppet bland judarna utan drog sig undan till en liten stad i närheten av öknen som hette Efraim. Där stannade han en tid med sina lärjungar. Nu närmade sig påsken och fariséerna sökte efter Jesus i Jerusalem – de väntade ju att han skulle komma till påskhögtiden. Översteprästerna och fariseerna hade också gett befallning om att den som visste var han fanns skulle tala om det, så att de kunde gripa honom. Inte underligt att lärjungarna följde honom fyllda av fruktan när han åter gick upp till Jerusalem. De fruktade för sina liv. De var rädda att varken Jesus eller de själva skulle överleva påskhögtiden.
 
Jesus kallade dem till sig och började än en gång tala med dem om vad som skulle hända: "Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda, som skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna. Dessa skall håna honom, spotta på honom och gissla och döda honom. Men efter tre dagar skall han uppstå." I dessa ord hör vi Jesu kärlek som inte söker sitt. Frivilligt gick han upp till Jerusalem för att lida och dö i vårt ställe. Att Jesus blev gipen, dömd och dödad berodde inte på att hans fiender till slut blev honom övermäktiga. Nej, det var hans kärlek till oss som drev honom att överlämna sig i judarnas och hedningarnas våld – för att lida och dö straffet för våra synder. Jesus förutsade för lärjungarna vad som skulle hända honom för att de inte skulle bli förskräckta över hans lidande utan istället se det som ett kärleksbevis. Jesus hade inte tappat kontrollen när detta hände. Frivilligt överlämnade han sig för att lida och dö i vårt ställe. Ingen tog hans liv utan han gav det. I hans lidande uppenbaras hans oändliga kärlek till oss. Johannes skriver: Därav att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken.
 
Budskapet att Kristus måste lida och dö är en predikan som injagar förskräckelse i oss. Den är ett vittnesbörd om Guds vrede över vår synd. Skriften vittnar om att han tog våra synder på sig. Gud skonade inte ens sin älskade Son; utan Guds Son, som bar vår synd, fick lida och dö för våra synders skull. Men så länge Kristi lidande och död förskräcker oss och vittnar om Guds vrede är det inte evangeliets predikan utan lagens predikan. Men Jesus förutsade inte sitt lidande och sin död för sina redan förskräckta lärjungar för att göra dem än mer förskräckta. Nej, han talade med dem om vad som skulle hända för att de i hans lidande skulle se hans kärlek och snarare glädja sig. Så är det också för oss när vi betraktar Kristi lidande. Vi kan gråta över våra synder, och förskräckas över Guds vrede som inte ser mellan fingrarna på synden utan kräver att synden sonas. Men vi kan samtidigt glädja sig över att Jesus älskade oss så högt att han villigt gick upp till Jerusalem för att fullborda allt som var förutsagt om honom. Han offrade sig som Guds rena lamm för världens synd.
 
Jesus förutsade alltså vad som skulle hända för att lärjungarna inte skulle tro att hans lidande och död var fiendernas seger. De skulle inte tänka att Jesus blev besegrad därför att han var för svag och fienderna övermäktiga. Nej, han förutsade precis vad som skulle hända för att visa att han hela tiden har allt under kontroll. Bara det sker som han förut vet och som han vill.
 
Han förutsade inte bara sin död utan också sin uppståndelse på tredje dagen. Hans död och uppståndelse är en mäktig seger. Jesus gjorde allt detta för oss. För oss gick han upp till Jerusalem för att lida och dö i vårt ställe. På den tredje dagen uppstod han för oss, för att föra fram oss till uppståndelsen och livet. På grund av hans offer äger vi förlåtelse för alla våra synder, och på grund av hans uppståndelse är dödens makt bruten så att också vi fått hoppet om uppståndelsen från de döda. Paulus skriver: Kristus [har] uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa.
 
Uppståndelsen hör nära samman med Kristi kors. På korset betalade han priset för all världens synd. Därmed förlorade döden sin makt. Döden är en följd av synden och syndens lön. Döden har sin makt av synden. Jesu uppståndelse är ett bevis på att Han med sitt offer betalat det fulla priset för alla våra synder. Är nu synden sonad är också döden besegrad. När Jesus förutsade sin uppståndelse är det ett glädjens budskap. Hans uppståndelse är beviset på att vi genom hans sår är helade och döden är besegrad. Allt beror på detta. Om han inte uppstått är vår tro meningslös och då vore vi kvar i våra synder. 
 
Jesus förutsade sitt lidande och död, och sin uppståndelse med klara och tydliga ord. Men vår predikotext visar att lärjungarna inte tog det till sig. När Jesus förklarade att han gick upp till Jerusalem för att tjäna oss och offra sig själv för oss, då tänkte lärjungarna på egen ära, framgång och makt. Jesus visar att han främst månar om oss och älskar oss med en kärlek som offrar allt. Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner. Men lärjungarna månade om sig själva och försökte tillskansa sig de främsta platserna i härligheten på andras bekostnad. Att deras kallelse var att tjäna, inte att härska, tänkte de inte på. Lärjungarna representerar oss. Vi agerar många gånger i eget intresse och tänker främst på oss själva.
 
Johannes och Jakob ville att Jesus skulle ge dem de främsta platserna i sitt härliga rike. De ville försäkra sig om företräde framför de andra lärjungarna. Förutom att egoism, högmod och stolthet är stora synder så visar deras begäran att de inte förstått vad Kristus kommit för att fullborda eller vad hans rike är. De föreställde sig att han skulle upprätta ett jordiskt rike som skulle vara härligare än något annat rike på jorden. Nu ville Jakob och Johannes ha de främsta posterna i den kommande regeringen för att härska tillsammans med Jesus. Men de andra tio var inte mycket bättre, för när de hörde deras begäran blev de förargade. De ville inte stå tillbaka för Johannes och Jakob utan ville också höra till de främsta. Man kan säga att det utbröt en politisk maktkamp bland lärjungarna.
 
När Jesus tillrättavisade Johannes och Jakob visar han än en gång den kärlek som är tålig och mild, som inte brusar upp, som uthärdar allting och som inte tillräknar det onda. Trots deras synd och oförstånd visade han dem inte ifrån sig utan tillrättavisade dem med tålamod och mildhet. "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med?" De svarade att de kunde det utan att förstå vad de bekräftade. Kalken och dopet syftar på de lidanden och den död Jesus gick till Jerusalem för att lida. När de svarat att de kunde dricka den kalk Jesus drack bekräftade Jesus att de skulle få lida. Det är inte framgång, anseende och makt här i världen som väntar Jesu lärjungar. Och så blev det också: Jakob blev den förste martyren av apostlarna och Johannes presenterar sig själv i Uppenbarelseboken så här: Jag, Johannes, er broder som i Jesus delar lidandet med er. För Jesu vittnesbörds skull var han landsförvisad till ön Patmos. Vad som väntade lärjungarna var inte härlighet och makt utan lidande för Kristi skull. Och bedrövelser för Kristi skull är en del av livet för alla som vill följa honom.
 
Detta kan inte förnuftet förstå. Förnuftet tänker; när det går bra för mig är det ett bevis på att Gud är nådig mot mig. Men när jag drabbas av lidande och bedrövelser är det ett tecken på Guds vrede. Förnuftet tänker på detta sätt: när allt går bra är Gud nådig och när allt går fel är Gud vred. Men det är helt felaktiga slutsatser. I Guds rike är det ofta precis tvärtom. Jesus som är Guds älskade Son, i vilken Gud har sin glädje, gick för att lida och dö. Och Jesus som så älskat oss att han gett sitt liv för oss har ett kärleksfullt syfte med korset han lägger på oss. Därför ska vi inte bli förskräckta om vi drabbas av lidande, utan veta att vi delar lidandet med Jesus och med alla Guds barn. Ibland skadar vi oss själva på grund av vår dårskap. Må Gud bevara oss från vårt eget oförstånd. Men det är inte självförvållat lidande vi nu talar om utan lidanden för Kristi skull. Dessa lidanden tillhör vår existens som Guds barn. Paulus skriver: är vi barn är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom, för att också bli förhärligade med honom. Det kommer en sådan dag också – men inte i detta livet.
 
Jesus kallade alla lärjungarna till sig och undervisade dem om hur det är i Guds rike. Det gjorde han genom att teckna kontrasten till hur det är i världsliga riken: "Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav. I världen mäts storheten efter den makt som någon utövar. En mäktig person anses som en storhet. Men i Guds rike är det precis tvärtom. Där mäts storheten efter det ödmjuka tjänandet. Den som vill vara stor i Guds rike ska vara de andras tjänare. Här ställer Jesus fram sig själv som ett föredöme. Vi ska vara så till sinnes som Kristus Jesus var. Han kom inte för att demonstrera sin makt och bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många. Hans kärlek hade ingen gräns utan han gav sitt liv för oss. Vi ska försöka efterlikna Jesus så att vi tjänar varandra med samma kärleksfulla sinne.
 
Men vi ska däremot inte försöka utföra vad han gjorde med sitt lidande och sin död. Vi ska inte försöka betala för våra synder. Det heter att Människosonen kommit ”för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många." Med ”många” menas här alla. I 1 Tim 2 står det också uttryckligt att han gav sig själv till lösen för alla. Denna vers lär oss allt vi behöver veta för vår salighet. Vår skuld är så stor att vi aldrig kan sona den med gärningar eller uppoffringar. Vi klarar inte bli kvitt vår skuld. Det är heller inte vår uppgift att befria oss från synd och skuld. Men Kristus har tagit vår skuld på sig och lidit döden som vi förtjänat. Han har med sitt liv och sin död köpt oss fria från syndens straff. Vi ska ge Kristus äran. Vi har inget att komma med som kan betala för våra synder. Men hans liv och hans blod är betalning för hela världens syndaskuld. Han är Guds lamm som tar bort världens synd.
 
Denna tro är också drivkraften till ett nytt liv. Lagens befallningar kan få oss att förändra yttre vanor men inte sinnet. Evangeliet däremot ger oss ny glädje och kraft så att vi tjänar vår Herre som så högt älskat oss att han gett sitt liv för oss. All kristen förmaning till goda gärningar utgår från evangeliet som gjort oss fria. Paulus skriver: Ni är ju köpta och priset är betalt. Så förhärliga då Gud i er kropp. Amen.
 
Låt oss be!
Herre Jesus Kristus, förlåt oss alla våra synder, att vi är egoistiska och ofta tänker främst på oss själva. Vi tackar dig för att du köpt oss fria syndens straff och döden. Lär oss att älska och tjäna varandra så som du älskat och tjänat oss. Lär oss att leva som Guds barn, som med dig ska ärva härligheten. Amen
 
Design av Pegia
Login