Navigation

2011-03-20, 2:a sönd. i fastan

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

Mark 9:14-32

När de kom till de andra lärjungarna, såg de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem. 15 Så snart allt folket fick se Jesus blev de mycket häpna och skyndade fram och hälsade på honom. 16 Han frågade dem: "Vad är det ni diskuterar om?" 17 En man i skaran svarade honom: "Mästare, jag har fört till dig min son som har en stum ande. 18 Och var den än får tag i honom slår den ner honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte." 19 Jesus svarade dem: "Du släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!" 20 Och de kom med honom till Jesus. Så snart anden fick se honom slet den i pojken, och han föll till marken och vältrade sig och tuggade fradga. 21 Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var barn. 22 Ofta kastar anden honom än i elden och än i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!" 23 Jesus sade till honom: "Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror." 24 Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!" 25 Jesus såg att ännu mer folk strömmade till, och han sade strängt till den orene anden: "Du stumme och döve ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!" 26 Den orene anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död. 27 Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom, och han steg upp. 28 När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut honom?" 29 Han svarade: "Detta slag kan endast drivas ut med bön." 30 Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Jesus ville inte att någon skulle få veta det, 31 eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: "Människosonen skall utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå." 32 Men de förstod inte vad han sade och vågade inte fråga honom.

Herre, helga oss i sanningen, ditt ord är sanning. Amen.

Predikotexten skildrar Jesu kamp och seger över ondskans makter. Kampen mot ondskans makter går genom hela Bibeln och genom hela världshistorien, från början till slut. Bibelns första bok lär oss att hela universum, jorden och allt levande kommit till genom ett ord från Herren. Men det är inte bara den synliga världen som hör till skapelsen. Det finns också änglar ock andliga varelser. Några av dem gjorde uppror mot Gud. Bibelns första bok skildrar hur djävulen får inflytande över människorna. Bibelns sista bok skildrar hur han till slut besegras och kastas i den brinnande sjön.

Kampen mot ondskans makter blir särskilt framträdande i evangelierna. Under hela Jesu offentliga verksamhet framträder kampen mot djävulen på ett påtagligt sätt. Det är inte heller så underligt, han kom ju för att krossa ormens huvud enligt profetian. Jesus vann seger över ondskans makter, och i och med hans verk är djävulen bunden och utkastad. Berättelsen av hur Jesus övervinner djävulens frestelser inleder skildringen och Kristi slutliga seger på korset fulländar skildringen av striden mot den onde. Då Jesus korsfästes verkade ondskans makter till slut ha blivit honom övermäktiga och krossat honom. Men i verkligheten hade ondskans makter hjälp till att förverkliga Guds frälsningsplan. Genom Kristi död blev denna världens furste utkastad och ingenting kan längre hindra oss att bli Guds barn. Jesus har gett oss tillbaka den rätt som vi människor förlorade när djävulen fick inflytande över våra första föräldrar. Det heter ju: när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. Likaså: åt alla dem som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn.

Vår predikotext handlar om en pojke som blivit kroppsligen eller personligen besatt av en oren ande, och om hur Jesus befriar honom. Det talas mycket strunt om berättelserna där Jesus driver ut orena andar. - En del menar att Jesus och evangelisterna var barn av sin tid. Man menar att folk på den tiden var vidskepliga och trodde att både kroppsliga och psykiska sjukdomar orsakades av onda andar. Men vi vet bättre nu, menar man: onda andar existerar inte. Om Jesus botade någon så var det psykosomatiska tillstånd han påverkade genom sin mänskliga förmåga. Men någon sådan allmän föreställning om att alla sjukdomar, psykiska och fysiska, orsakades av onda andar finner vi inte i evangelierna. Tvärtom skiljer man mellan sjukdom, plågor av annat slag, och fall av besatthet. Bara i en del av de fall där Jesus botar någon sägs symptomen vara orsakade av onda andar. Det fanns inte alls någon allmän föreställning att alla sjukdomar orsakades av onda andar. - Andra menar att besatthet inte existerar och att Jesus mycket väl visste det men att han anpassade sig till folkets vidskepelse och försökte hjälpa dem som inbillade sig att de var besatta. Det är bara ytterligare ett sätt att angripa Bibelns trovärdighet. I så fall skulle Jesus ljuga, eller spela teater, när han tilltalar den orene anden och befaller honom att fara ut. - Ytterligare andra har sagt att fallen av besatthet i verkligheten rörde sig om psykisk sjukdom, men att man inte visste bättre på den tiden. Men också den åsikten strider mot klara bibelord. För övrigt är det bara i hälften av de fall där Jesus driver ut onda andar som den besatte visar symptom som kan tyda på psykisk sjukdom. I de andra fallen visar den besatte endast fysiska symtom, som blindhet eller dövhet. Pojken i vår berättelse var stum och visade dessutom symptom som liknar epilepsi, som är en störning i hjärnans signalsystem. Enligt evangelierna är det helt klart att människor på Jesu tid kunde bli kroppsligen eller personligen besatta av orena andar, att symptomen var olika, och att Jesus drev ut de orena andarna. Det är inte annorlunda idag. Också i vår tid har djävulen makt över människor och det finns också i vår tid fall där personer blivit personligen besatta av orena andar. Det är fall där man konstaterat att det inte rör sig om sjukdom, men det är tydligt att en annan tagit över personligheten. Professor Siegbert Becker beskriver några nutida fall av besatthet i en bok som behandlar ämnet ”Wisards That Peep, a journey into the occult”. Det är en fruktansvärd läsning. Egentligen borde boken översättas. Den är ständigt aktuell eftersom så många människor är nyfikna och intresserade av ockulta ting, allt ifrån astrologi och spådomar till spiritism och satanism. De vet inte vad de ger sig in i.

Hur kan onda andar få sådant inflytande över enskilda människor att de blir personligt besatta? Ja, vi har redan nämnt att Bibelns första bok skildrar hur djävulen fick inflytande över våra första föräldrar. När Adam och Eva lyssnade till djävulens röst öppnade de dörren för ett sataniskt inflytande över alla sina barn och efterkommande. Det finns också ett mycket nära samband mellan djävulens makt att förslava människor i synd och personlig besatthet. Det första kan leda till det andra. (Det kan göra det men behöver inte göra det. Djävulen vill inte avslöja sig i onödan och han har inte heller någon anledning till det eftersom han redan håller de flesta i syndens slaveri. Men han är en mördare från begynnelsen och de ränderna går inte ur. Han kan ta en person i besittning för att ta livet av honom så som han försökte med pojken i vår text.) Det nära sambandet mellan slaveri under synd och otro och besatthet förstår vi när vi läser skildringen i Johannes åttonde kapitel. Där ser vi hur snabbt fariséernas ifrågasättande övergår i öppen fiendskap, våld och mordförsök. De nekade till att ha varit slavar under någon men Jesus sa: Var och en som gör synd är syndens slav. Han sa också till dem: "Vore Gud er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått från Gud och kommer från honom. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. Varför förstår ni inte vad jag säger? Därför att ni inte kan lyssna till mitt ord. Ni har djävulen till er fader. Och vad er fader har begär till, det vill ni göra. Han har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader. Men mig tror ni inte, därför att jag säger er sanningen. Vem av er kan överbevisa mig om synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte? Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud." Johannes skriver också i sitt första brev: Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och vidare i det femte kapitlet: hela världen är i den ondes våld. Det sista stället är kanske en ganska fri översättning. Man skulle kunna säga att hela världen ligger inbäddad i den onde.

Hela världen står under inflytande av den onde och det yttrar sig i att människor inte förstår vad Jesus säger, inte lyssnar till hans ord och inte tror på honom, men tror på alla möjliga olika lögner som strider mot Bibelns sanning. Det yttrar sig också i syndens slaveri och fiendskap mot Jesus. Både Jesus och Johannes använder uttrycket: gör synd – ”den som gör synd är syndens slav”, och ”den som gör synd är av djävulen”. ”Men alla människor är ju syndare och alla har syndat, tänker någon. Troende syndar ju också varje dag och har anledning att be om förlåtelse så som Jesus lär oss i Herrens bön.” Ja, det är sant, men när Johannes använder begreppen att ”ha synd” eller att ”synda” innebär det inte samma sak som att ”göra synd”. Att göra synd är något man lever i varje dag utan att ångra och utför som sin dagliga syssla. Tänk på hantverkaren som går till sitt dagliga arbete. Han utför en syssla och utvecklar sin yrkesskicklighet. Den som gör synd lever i synden varje dag och gör synd som sitt dagliga hantverk. Det är något annat än att ångra synden och be om förlåtelse. Men att människor ”gör synd”, alltså lever i och för sina synder, är inte ovanligt. Tänk bara på vilket samhälle och vilken värld vi lever i. Omvändelse, tro och helgelse är sällsynt. Men otro och synd är vanligt och vi ser det överallt. Hela världen är i den ondes våld.

Men vad det var som orsakat den extraordinära kroppsliga, eller personliga besatthet som skildras i vår predikotext kan vi inte ge något svar på, eftersom bibeltexten inte svarar på frågan. Men i de moderna fall av personlig besatthet som professor Becker redogör för i sin bok verkar det som det krävs att offret på något sätt försatt sig i ett mentalt passivt tillstånd, eller helt enkelt överlämnat sig och gett sitt medgivande till att djävulen tar bruk av deras mentala och kroppsliga förmågor. Ofta har det skett under påverkan av olika droger, meditation och viss musik. Att det krävs någon form av viljelöshet eller medgivande verkar också stämma med Bibeln som säger: Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er. Där man står emot djävulen har han ingen makt alls. Men Jakob talar här till troende, och att stå emot djävulen kan bara de som genom tron blivit befriade från hans våld och insatta i Kristi rike.

Djävulen frestade våra första föräldrar till synd och besegrade dem. De trodde hans lögn framför Guds sanning och öppnade dörren för Satans inflytande över dem själva och alla deras barn. Johannes skriver om vår tid: hela världen är i den ondes våld. Men var finns hjälpen? Hur ska människor bli befriade från djävulens våld? Vår predikotext visar att människan inte kan befria sig själv, eller i egen kraft befria andra. När pojkens far beskrivit lärjungarnas misslyckande utbrast Jesus: "Du släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!" Lärjungarna, pojkens far, de skriftlärda, ja alla närvarande innefattas i detta uttryck ”du släkte som inte vill tro”. De var väldigt långt från att få det erkännande som Jesus gav den kananeeiska kvinnan: "Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill." Hon fick sin vilja fram genom sin tro som övervann allt. Men lärjungarna fick inte beröm för sin tro, tvärtom. Jesus ger här svaret på varför de misslyckats och inte kunnat driva ut den orene anden: de ville inte tro.

När lärjungarna senare blivit ensamma med Jesus frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut honom?" (Vid det laget hade pojkens far redan gjort den reflektion som Jesus ville och upptäckt vad som var fel, vad som saknades – tron. Lärjungarna hade inte ens uppfattat Jesu tillrättavisning: Du, släkte som inte vill tro) På lärjungarnas fråga svarade Jesus: "Detta slag kan endast drivas ut med bön." Med detta säger Jesus: ni är dåliga bedjare. Tydligen hade lärjungarna försökt driva ut den orene anden i egen kraft, och inte anropat Gud att han skulle utföra saken, och inte satt sin tillit till HERREN. När Jesus hjälpte pojken ser vi att han först avslöjar otron. När pojkens far sa: ”…om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!" sa Jesus till honom: "Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror." Då insåg pojkens far genast vad som fattades - tron. Genast ropade barnets far: "Jag tror. Hjälp min otro!" Nu satte han inte längre sitt hopp till den ena eller den andra människan som han sökt hjälp hos, utan endast till Jesu barmhärtighet och hjälp. Han litade på att Jesus skulle hjälpa, inte bara mot den orene ande som fått hans son i sitt våld utan även mot det onda som fanns i hans eget hjärta – otron. Hjälp mot otron finns hos ingen utom Jesus. ”Jag tror, hjälp min otro” bad mannen. En sådan bön som bara förlitar sig på Jesu barmhärtighet och hjälp kan inte bli utan bönhörelse. Jesus visade sin makt över den orene anden, drev ut honom, befriade pojken och stärkte mannens tro.

I slutet av vår predikotext heter det att de gick därifrån och vandrade genom Galileen. Jesus ville inte att någon skulle få veta det, eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Det var en utförlig undervisning men en sammanfattning har vi här. Han sade: "Människosonen skall utlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och efter tre dagar skall han uppstå." Med facit i hand inser vi sambandet mellan händelsen med pojken och Jesu förutsägelse av sitt lidande. Men lärjungarna förstod inte vad han sade och vågade inte fråga honom. Vi inser nu att det finns ett nära samband mellan hur Jesus driver ut den orene anden och den undervisning som Jesus sedan gav. Kristi död är segern över den onde. På korset krossade han ormens huvud. Det står inte i människors makt att besegra den onde. Det tillhör Kristi ämbete och uppgift att krossa djävulens välde. Men det krävde ett stort offer av vår Frälsare – hans död i vårt ställe. Att det skulle kosta honom blod att frälsa oss blev förutsagt redan samma dag som våra första föräldrar lyssnade till djävulen och kom i hans våld. Då sa Gud till ormen: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen." När Gud säger att han skulle bli huggen i hälen innebär det att det skulle kosta honom smärta, lidande och blod att utföra sin uppgift. Det hör inte till vår uppgift att krossa djävulens välde. Det är en uppgift för kvinnas avkomma som är Jesus Kristus. Då han krossat ormens huvud finns det inget kvar för oss att göra utom att tro att Kristus gjort detta och vara glada över det. Det är en trosartikel. Seger över djävulen är inget som förväntas av oss men vi ska tro att Kristus segrat. Därför bekänner vi i förklaringen till andra trosartikeln: Han har återlöst, förvärvat och vunnit mig, förlorade och fördömda människa, från alla synder, från döden och djävulens makt, inte med guld eller silver utan med sitt heliga, dyrbara blod och oskyldiga lidande och död. Allt detta har han gjort för att jag ska tillhöra honom…

I förtröstan på honom som befriat oss ur djävulens våld med sitt dyrbara blod, för att vi ska tillhöra honom, kan vi så varje morgon och varje kväll tryggt överlämna oss i Guds händer med de ord katekesen lärt oss: Jag överlämnar mig med kropp och själ och allt i dina händer. Låt din helige ängel vara med mig, så att djävulen inte får någon makt över mig. Amen.

Låt oss be!

Käre Frälsare, vi tackar dig för att du befriat oss från syndens och djävulens makt och fört oss till tro och in i ditt rike. Lär oss att kämpa den andliga kampen med de vapen du gett oss, framför allt tron och din sanning. Bevara oss i frestelsens stund och ge oss segern. Amen.