2011-04-22, Långfredagen
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.
Predikotext: Joh 18:1-19:42
Textläsningen varvas med psalmsång: efter 18:14 sjungs 449:1-3, efter 18:27 449:4-6, efter 19:16 144:1-3, efter 19:37 142:1-3, efter 19:42 142:4-5 därefter denna betraktelse:
Idag när vi betraktar Kristi stora lidande finns det anledning för oss att repetera förklaringen till andra trosartikeln i Martin Luthers lilla katekes. Till katekesen finns också en katekesförklaring. Det är en samling bibelställen som visar att varje påstående i katekesen är grundat i Guds Ord.
Först ska vi fråga: Vem är han som vi idag ser i så djup förnedring och svåra lidanden?
Ja, vi bekänner med katekesens ord: Jag tror att Jesus Kristus, som är sann Gud, född av Fadern i evighet och även sann människa, född av jungfrun Maria, är min Herre.
I Kristus är två naturer förenade i en person, den gudomliga naturen och den mänskliga naturen. Han är inte två personer men han är sann Gud och sann människa. Han är en människa som vi med mänsklig kropp och själ, och han gör mänskliga gärningar. När vi följer honom i evangelierna ser vi att han blir trött, sover, att han blir hungrig, äter, dricker, att han gråter och att han lider och dör. Men vi ser också i evangelierna att han har gudomliga namn, han har gudomliga egenskaper och gör gudomliga gärningar. Han kallas och är Messias, Herren. Han botar sjuka, han stillar stormen, han uppväcker döda. Ja, till sin gudomliga natur är han av evighet. Hela universum är skapat genom honom och han uppehåller allt med sitt mäktiga ord.
Guds Son blev människa för att kunna träda i vårt ställe och lida och dö det straff som vi förtjänat med våra synder. ”Se, människan” sa Pilatus. Men den lidande, misshandlade mannen som blev förd till korset var inte bara en vanlig människa. Han är Messias, Herren. Han är sann Gud, född av Fadern i evighet. Gud måste han vara för att hans lidande och död ska ha ett evigt och oändligt värde. Om han vore enbart en människa skulle han inte kunna försona synderna, ta bort Guds vrede och lagens förbannelse, eller övervinna döden och krossa djävulens välde. Det heter ju i Psaltaren: Men sin broder kan ingen friköpa, eller ge Gud lösepenning för honom. För dyr är lösen för hans själ och kan ej betalas till evig tid. Men nu är han också sann Gud och det ger hans lidande och död ett oändligt och evigt värde så att det räcker för att sona hela världens synd. Johannes skriver om värdet av hans blod så här: ”Jesu, Guds Sons blod renar oss från all synd.”
Nästa fråga vi ställer är: vilka har han då återlöst?
Vi bekänner i katekesen: Han har återlöst, förvärvat och vunnit mig, förlorade och fördömda människa.
Om du är en förlorad och fördömd människa så ska du veta: det är dig han har återlöst. Jesus blev inte sänd för att kalla rättfärdiga utan syndare. Han kom för att kalla sådana som rövaren på korset. Men om du menar att du har någon god gärning som du vill berömma dig av inför Gud så får du själv se till att du har en egen rättfärdighet som räcker inför Gud på domens dag. Men om du är en människa som måste bekänna: ”jag har ingen god gärning att komma med inför Gud. Skulle Gud döma mig efter mina gärningar så vore jag en förlorad och fördömd människa.” Ja, då ska du hålla dig till Kristus och bekänna: Han har återlöst, förvärvat och vunnit mig, förlorade och fördömda människa.
Så får vi alltså idag anledning att bekänna att vi alla tillhör rövarnas skara, och med rövaren på korset bekänna att det inte sker oss någon orätt om vi döms till döden. Syndens lön är ju döden. Vi tillhör alla syndarna som förtjänat syndens straff. Men nu invänder någon: ”Jag är väl ingen rövare, jag har varken rånat eller misshandlat någon.” Nej, det kan väl hända att människor uppför sig olika. Men det gör ingen skillnad inför Gud och inför domen. Alla människor har en gemensam nämnare. Alla har syndat och ingen har något att berömma sig av inför Gud.
Nästa fråga vi ska ställa är: Vad har han återlöst, förvärvat och vunnit oss ifrån?
Vi bekänner: Han har återlöst, förvärvat och vunnit mig, förlorade och fördömda människa, från alla synder, från döden och djävulens makt…
Vad har han återlöst, förvärvat och vunnit oss med?
…inte med guld eller silver utan med sitt heliga, dyrbara blod och oskyldiga lidande och död.
Det kostade honom livet att återlösa oss. Alla skatter i världen, allt guld och silver, alla heliga människors goda gärningar, alla förtjänster, alla böner och offer – allt taget tillsammans - räcker inte för att sona en enda synd. Det räcker inte till lösen för en enda människa. Nej, för dyr är lösen för hans själ. Men det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden. Gud lät sin Son träda i vårt ställe. Han blev sänd som syndoffer, dvs. ett offer som sonar synd. Han har för våra synders skull burit lagens förbannelse och verkligen lidit både till kropp och själ, och på korset varit övergiven av Gud. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Med sitt heliga och dyrbara blod och oskyldiga lidande och död har han återlöst, förvärvat och vunnit oss.
Och vi ska till sist fråga: Varför har han återlöst oss med sitt blod och sin död?
Ja vi bekänner med katekesens ord: Allt detta har han gjort för att jag ska tillhöra honom, leva under honom i hans rike och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet, såsom han har uppstått från döden, lever och regerar i evighet. Det är visst och sant. Amen.
Låt oss be
Herre Jesus Kristus, din frälsning är fullkomlig och fulländad. Den tar bort alla synder, från den första till den sista. Vi ber dig att du lär oss som är brottslingar gentemot Gud, att be om nåd, som rövaren på korset. Ge oss samma försäkran som du gav rövaren, att vi genom din dyrbara förlåtelse också kommer att vara med dig i paradiset, på grund av din förtjänst. Amen.
|
|