Navigation

2011-04-24, Påskdagen

Matt 28:1-8

Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, gick Maria från Magdala och den andra Maria för att besöka graven. 2 Och se, då blev det en stor jordbävning, ty en Herrens ängel steg ner från himlen. Han gick fram och rullade bort stenen och satte sig på den. 3 Hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö. 4 Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda. 5 Ängeln sade till kvinnorna: "Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. 6 Han är inte här. Han har uppstått, så som han har sagt. Kom och se platsen där han låg! 7 Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Och se, han går före er till Galileen. Där kommer ni att få se honom. Jag har nu sagt det till er."
8 De skyndade sig då bort från graven, under fruktan och i stor glädje, och sprang för att tala om det för hans lärjungar.

Herre, skriv dessa ord i våra hjärtan

Kristus är sannerligen uppstånden och han har fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium.

På Långfredagen betraktade vi Kristi lidande och död. Vi såg hur han lät sig gripas i Getsemane, förhöras, gisslas, hånas och korsfästas. Han fick verkligen lida både till kropp och själ. På korset var han övergiven av Gud och led lagens förbannelse och helvetets ångest. Men varför fick han lida detta då han inte gjort något ont? Ja, Bibeln ger oss klart svar. Det var inte för egna synder han led utan för världens synd, dina och mina. Hela världens syndaskuld var lastad på honom och han fick i vårt ställe lida straffet för synd, som är döden. Det är viktigt att inpränta denna bild av den lidande konungen för att vi helt och fullt ska kunna uppskatta och glädja oss över påskens änglabudskap: Han har uppstått. Han är inte här.

Vi ska komma ihåg att på Långfredagen var hela världens syndaskuld tagen från oss och lastad på Kristus som fick lida Guds vrede i vårt ställe. Och vi får på korset se Guds vrede över synden. Men på påskdagens morgon fick kvinnorna se den tomma graven och möttes av ängelns budskap: Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. Han är inte här. Han har uppstått, så som han har sagt. Kom och se platsen där han låg! Nu framträder en helt annan bild av Jesus. Vi ser inte längre lidande och död hos honom utan endast liv, härlighet och ära.

Nu ska du tänka så här: Var är nu våra synder då vi inte ser dem hos honom heller? På Långfredagen blev våra synder tagna från oss och lagda på Kristus. Men idag på Påskdagen ser vi inte längre vår synd hos honom heller, ingen plåga och inget straff utan endast liv, härlighet och ära. Men var har då synderna tagit vägen? Ja de är kastade i havets djup som det heter: ”du ska kasta alla deras synder i havets djup.” Det innebär att skulden är utstruken och kvittad, synderna är borttagna, glömda och förlåtna. Kristi uppståndelse är beviset på att han som Guds sanna offerlamm verkligen tagit bort världens synd. Och att förlåta synd är detsamma som att rättfärdiggöra, eller förklara någon rättfärdig. Kristi uppståndelse är med andra ord beviset på att Gud förklarat världen rättfärdig för Kristi skull.

Du ska helt enkelt räkna så här: När HERREN lade all vår skuld på honom, så finns skulden inte längre hos oss och tillräknas oss inte. När synden nu inte längre finns hos Kristus heller innebär det att den är helt utplånad, och vi har fått den rättfärdighet som gäller inför Gud. Det heter ju i Romarbrevet: Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull. Orsaken till att Kristus utlämnades till korsets död var våra synder. Men orsaken till att han uppväcktes var vår rättfärdiggörelse. Kristi uppståndelse är beviset på att hela världens synd är förlåten, eller att hela världen är förklarad rättfärdig inför Gud, vilket är samma sak.

Det är en ofattbar rikedom, att våra synder inte längre tillräknas oss utan är förlåtna och att vi är förklarade rättfärdiga inför Gud för Kristi skull. Men nåden är överflödande. Samma sak som gäller för synden gäller också för döden. På Långfredagen betraktade vi hur Jesus led syndens straff som är dödens plåga? Men på Påskdagen fick kvinnorna se att graven var tom. Jesus hade uppstått. Var är nu syndens straff? Var är nu dödens plåga? Ja, det är som Hosea profeterade: Från dödsrikets våld skall jag friköpa dem, från döden skall jag återlösa dem. Du död, var är dina plågor? Du dödsrike, var är din ödeläggelse? Eller som Jesaja skrev: Han skall för alltid göra döden om intet.

Kristi uppståndelse visar att det finns en uppståndelse också för oss, och att han har makt att uppväcka också oss från de döda. Kristus har uppstått och vi med honom. Det heter ju i Romarbrevet: Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, för att Sonen skulle vara den förstfödde bland många bröder. Och i 1 Kor 15: Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. Förstlingen av de insomnade innebär att han är den förste bland många som ska uppstå. Dessa bibelställen säger att Kristus inte ska vara ensam i sin härlighet utan omges av många bröder och systrar. De som ska omge honom i hans härlighet är alla de människor som satt sin tro och förtröstan till honom. De tror att Jesus Kristus är sann Gud och sann människa som har återlöst oss från alla synder och döden med sitt dyrbara blod och osyldiga lidande och död. Alla som tror på honom ska också leva med honom så som han själv säger: Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Därför kan vi leva i lugn och ro och ha frid i hjärtat. Vi behöver inte vara rädda för döden som oundvikligt närmar sig. För de troende är döden inte längre en död utan en sömn, som Paulus uttryckte det: Kristus är förstlingen av de insomnade. Det är inte bara en vacker omskrivning av något förskräckligt utan så ser verkligheten ut i ljuset av den tomma graven. Våra gravar ska också en dag stå tomma. Döden är för de troende en sömn i väntan på uppståndelsens dag.

Så här ska du räkna: Syndens lön är döden. Men om nu Kristus tagit vår synd från oss och lagt den på sig själv och lidit syndens straff i vårt ställe, så har döden ingen makt över oss längre. Kristus har för alltid gjort döden om intet. Det är en stor tröst för oss att lära oss Skriftens språkbruk som kallar de som har dött i tron för ”insomnade” och döden en ”sömn”. En sådan tillfällig vila för kroppen i graven i väntan på uppståndelsens dag kan inte kallas ”död” i egentlig mening utan det stämmer bättre med verkligheten att säga om de troende som levt före oss att de är insomnade. Kristus har denna dag uppstått för att visa att det finns en uppståndelse, och att han har makt att uppväcka också oss för att vi ska leva för evigt med honom i hans rike.

När vi ser hos oss själva synd, svaghet och krämpor behöver vi ändå inte bli förskräckta. När det gäller synden så kan den inte längre fördöma oss. Vi ska inte leva i den utan ångra den och bekänna den och göra en god bytesaffär med Kristus. HERREN har lagt allt vår skuld på honom och för hans skull förlåter Gud oss alla synder och räknar oss rättfärdiga. Det motiverar oss att leva för Kristus som återlöst oss för att vi ska tillhöra honom. Genom tron på Kristus har vi frid med Gud.

När vi känner sjukdom och svaghet i vår kropp och förstår att vi för varje dag närmar oss den stund då vi ska ta avsked så behöver vi ändå inte bli rädda. Det heter ju om Kristus: våra sjukdomar bar han, våra smärtor tog han på sig…och genom hans sår är vi helade. Idag på Påskdagen firar vi att han har gjort slut på döden och fört liv och odödlighet fram i ljuset genom evangelium. Vad det betyder för oss liknar Paulus vid en sådd. Han skriver: Nu kan någon fråga: Hur uppstår de döda? Vad för slags kropp har de när de kommer? Du oförståndige! Vad du sår får inte liv om det inte dör. Och vad du sår har inte den gestalt som skall bli till, utan är ett naket korn, kanske av vete eller av något annat slag… Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. Det som sås i vanära uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp.

Vi har ingen erfarenhet av en oförgänglig tillvaro men vi förstår att det blir härligt. Vi tror på kroppens uppståndelse. Det finns en identitet mellan det som dör och som uppstår. Jesus kunde efter sin uppståndelse visa lärjungarna märkena efter spikarna och spjutet i sin kropp. Men vi ser inte svaghet och plåga hos honom utan kraft och härlighet. Vår kropp ska också uppstå - men i kraft, i härlighet, en andlig, oförgänglig kropp. Vi förstår inte till fullo vad det innebär - det förstod inte heller apostlarna - men vi vet att vi ska bli lika Kristus. Johannes skriver: Mina älskade, vi är nu Guds barn, och vad vi skall bli är ännu inte uppenbarat. Men vi vet att när han uppenbaras, kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är. Och var och en som har detta hopp till honom renar sig, liksom han är ren. Amen.

Låt oss be!

Käre himmelske Fader, sänd din helige Ande så att vi genom din nåd tror ditt heliga Ord. Du har förklarat oss fria från synd och evigt straff, på grund av Jesu, vår ställföreträdares fullkomliga liv och försoningsdöd. Hjälp oss att leva i kraften från hans uppståndelse så att vi i allt prisar och tackar dig, nu och i evighet. Amen.