Navigation

2011-05-22, 4:e sönd. efter påsk

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

Joh 7:37-39

På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.” Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

Herre, skriv dessa ord i våra hjärtan. Amen.

Den högtid det talas om i vår predikotext är lövhyddohögtiden, en av de tre stora högtiderna i det judiska kyrkoåret. Då skulle man färdas till Jerusalem för att offra de föreskrivna offren och glädjas inför Herren i åtta dagar. Under högtiden bodde man i lövhyddor till minne av hur Herren lät Israels barn bo i lövhyddor när han förde dem ut ur slaveriet i Egypten. Med tiden hade man lagt till olika ceremonier för att ytterligare utsmycka högtiden. Man hade tagit som tradition att prästen vid tiden för morgonoffret skulle gå ner till Siloa-dammen och hämta vatten i ett gyllene kärl som sedan utgjöts tillsammans med drickoffret vid altaret. Detta gjorde man till minne av att Gud gett Israel vatten ur klippan under ökenvandringen. Men ceremonin var också en symbol för frälsningen som Messias skulle komma med, och därför sjöng man versen ur Jesaja 12:3 när vattnet utgjöts vid altaret. Med fröjd ska ni ösa vatten ur frälsningens källor. Och det var ju en helt riktig tolkning för Jesaja talar i kapitel 12 om frälsningen som ska komma med Messias. Hans frälsning innebär att Herrens vrede har upphört och vi nu kan säga: Gud är min frälsning… HERREN HERREN är min starkhet och min lovsång… Tacka HERREN, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken.

Jesus knyter an till högtidens ceremonier när han den sista dagen i högtiden, som också var den största, stod och ropade: Om någon törstar, så kom till mig och drick! Den som tror på mig, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger. Med dessa ord tillämpar han Jesajas profetia på sig själv. Det är som han säger ”nu har Jesajas profetia gått i uppfyllelse, nu har den frälsning ni väntar på kommit. Jag är frälsningens källa: Kom till mig alla ni som törstar och drick, gratis och för intet.” Jesaja hade profeterat om rösten som skulle kalla dem till sig på detta sätt i Jesaja kap 55. Där heter det: Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet, och ni som inte har pengar, kom hit och köp säd och ät. Ja, kom hit och köp säd utan pengar och för intet både vin och mjölk. Varför ger ni ut pengar för det som inte är bröd, era inkomster för det som inte kan mätta? Hör på mig, så ska ni få äta gott och njuta av utsökt mat. Böj ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva! Jag vill sluta med er ett evigt förbund: Ni ska få den trofasta nåd som jag lovade David. Nu hade Jesajas profetia gått i uppfyllelse. Jesaja hade förutsagt rösten som skulle kalla med dessa ord: Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet… Den som kunde sin Bibel kände igen rösten när Jesus ropade: om någon törstar, kom till mig och drick.

Jesaja hade i detta sammanhang förklarat att rösten skulle kalla dem på detta sätt: Böj ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva! Jag vill sluta med er ett evigt förbund: Ni ska få den trofasta nåd som jag lovade David. Det innebär: att komma till Kristus och dricka är ett bildligt uttryck för att höra och tro hans ord. Det vatten han ger är sitt evangelium. Evangelium är löftet om Guds trofasta nåd. Evangeliet uppenbarar ett nytt förbund som Gud ensidigt upprättat och bekräftat. Det är ett evigt förbund som han sluter med oss utan motprestation från vår sida - för vi har inget att komma med. Förbundets innehåll är enbart en gåva: att han skänker oss den trofasta nåd han lovat David.

Vilka är målgruppen för Jesu kallelse? Till vilka vänder hans sig? Vilka är evangeliet ämnat för? Ja, evangeliet är ämnat för den som törstar. Men det är inte en kroppslig törst han talar om, lika lite som det är vanligt vatten han erbjuder. Han talar om själens törst efter Gud och hans nåd, som psalmisten skriver: Som hjorten trängtar efter vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud. Min själ törstar efter Gud efter den levande Guden. När får jag komma och träda fram inför hans ansikte? Detta är den bedrövades längtan efter Gud. Denna bedrövelse som är efter Guds sinne verkar Gud själv i våra hjärtan. Den verkas i våra hjärtan av Guds ord som består av lagen och evangeliet. Dessa två budskap har olika innehåll och olika verkan på våra hjärtan. Men när de verkar vad Gud vill och inte missbrukas så blir resultatet själens törst efter Gud och denna frimodighet som gör att en syndare längtar efter att träda fram inför Guds ansikte.

Lagen ger inte denna törst eller frimodighet. Men den medvetenhet lagen ger är ändå nödvändig för att denna längtan ska uppkomma. Alla människor är lagiska. Vi har alla kunskap om lagen eftersom den är skriven i våra hjärtan. Det är en medfödd kunskap. Denna kunskap om Guds vilja är dunkel, men ändå tillräckligt tydlig för att vi ska få dåligt samvete när vi gör synd, ljuger eller bedrar. Eftersom människan inte vet om något annat än lagen så tar hon sig för olika gärningar för att ta bort skuldkänslorna. En del är så förhärdade att de inte bryr sig om samvetets röst men de flesta vill försöka leva så att man inte får dåligt samvete utan kan vara nöjd med sig själv. Vår medfödda kunskap om Guds vilja är så dunkel att de flesta blir belåtna med sig själva, när vi uppför oss efter den standard vi satt upp för oss själva och jämför oss med dem som är värre. Människor är inte medvetna om att de lägger ribban för lågt. Att begäret är synd vet vi inte av oss själva.

Men Gud har uppenbarat sin lag i flammande eld på Sinai berg inför otaliga vittnen. Guds uppenbarade, skrivna lag är inte dunkel utan klar och tydlig. Människas samvete ger också lagen rätt när de hör den så att alla står med skuld inför Gud. Guds lag knäcker självkänslan hos vem som helst. Det är en hammare som krossar hårda klippan. Guds lag säger: Du ska älska Gud av allt ditt hjärta och din nästa som dig själv. Lagen kräver av oss att vi ska vara heliga som Gud är helig. Och så tillägger Gud denna hotelse: Förbannad är var och en som inte håller allt vad som är skrivet i lagens bok. Det finns ingen prutmån på dessa krav. Förr ska himmel och jord gå under än en enda prick i lagen.

Människor har hittat på en massa ursäkter för att döva sitt samvete, men samvetet ger inte ursäkt för en enda synd, utan vittnar om lagens krav i vårt inre. Säg den som inte har dåligt samvete för något? Om vi då inser vad det betyder att den är förbannad som inte håller allt som är skrivet i lagens bok blir vi förskräckta. Lagen ger inte minsta vink om att det finns frälsning för syndare utan lämnar oss bara med en stor oro och rädsla som kan övergå i en bitter förtvivlan. Lagen avslöjar inte på minsta sätt att det finns ett förbund som innebär att Gud ger sin trofasta nåd utan betalning eller motprestation. Det är faktiskt en hemlighet som vi inte finner ett spår av i vårt samvete eller i Guds lag. Lagen ger inget gratis utan säger ”du skall”. Men Gud uppenbarar i sitt ord att det finns frälsning för oss syndare. Det är en människa som ska utföra frälsningen, kvinnans avkomma, Abrahams ättling, Davids son. Men han ska utföra vad ingen syndare förmår. Han ska krossa ormens huvud. Han ska göra djävulens gärningar om intet. Han är en gudomlig person och utför gudomliga frälsningsgärningar. Detta budskap visar för det första att vi kan börja tänka i dessa banor: det finns en frälsning för oss syndare. Men evangeliet är inte ämnat att fastna i örat eller förståndet utan nå hjärtat och själen och väcka törst efter Guds frälsning.

Jesus inbjuder alla oroliga, bedrövade, törstande själar till sig: om någon törstar, kom till mig och drick. Det är en gudomlig person som talar och här hör vi Guds ord till oss. Om vi vill har frid i hjärtat, ro i själen, ska vi komma till Jesus för att höra hans ord och ta emot nåd och frälsning. Han garanterar själv sina löften, för han är vår ställföreträdare som med sin lydnad och sitt oskyldiga lidande och död löst oss från alla synder.

Nu fortsätter Jesus och säger: Den som tror på mig, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger. Det betyder: den som kommer till Kristus ska inte bara få släcka själens törst efter Gud och Guds nåd, utan Kristus ska även ge honom den helige Ande och Andens gåvor så att han i sin tur kan trösta andra med evangelium, som Paulus skriver i 2 Korintierbrevets 1:a kapitel: Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud. För vad är de strömmar av levande vatten som ska flyta fram ur det troendes innersta? Ja, det är inget annat än evangeliets glada budskap som vi håller kärt och tröstar våra hjärtan. Och de troende som själva blivit tröstade av evangeliet ska i sin tur räcka det vidare till andra. Ja, det är ju i själva verket så att ingen får höra något evangelium, annat än det som förmedlas av troende som själva tagit emot det och nu räcker det vidare till andra. Först hör vi det av apostlarna som tagit emot det av Kristus och sedan predikat det i hela världen med början i Jerusalem. Sedan av pastorer och lärare som har fått det av sina lärare och apostlarna. Vi hör det av föräldrar som räcker det till sina barn. Evangeliet går från en människa till en annan.

Detta evangelium är strömmar av levande vatten, en outtömlig källa som ger liv, för den helige Ande verkar genom evangeliets ord och uppväcker den frälsande tron på Jesus och ger frid och ro åt själen. Luther skriver som kommentar till detta ställe: Kristus vet väl varför han kallar Guds ord en ström. Ty det uträttar många och stora ting – går fram och rycker med sig. Så gjorde aposteln Petrus på pingstdagen då han med en predikan, liksom med en vattenström, ur djävulens rike bortförde och bortsköljde omkring tre tusen människor, vilka han förlossade på en timme. Det syns ej så, men Guds Ord har sådan kraft. Strömmen gav dem liv och förde dem till rätta.

I den sista versen av vår predikotext gör aposteln Johannes en kort kommentar till vad Jesus sagt: Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad. Visst hade de troende fått Anden redan tidigare, för ingen kan tro på Kristus utan den helige Ande. Anden var verksam och bodde hos de troende också under gamla testamentets tid. David klagar ju i sin bön och bekännelse: tag inte din helige Ande ifrån mig. Men Anden hade ännu inte blivit utgjuten så som profeterna förutsagt. Det skedde först på pingstdagen. Då hade Jesus fullbordat sitt verk här på jorden. Han hade uppfyllt all rättfärdighet med sin lydnad, lidit och dött för våra synder, uppstått för att vinna livet åt oss, och uppstigit till himlen och satt sig på Guds högra sida för att råda över allting och mana gott för oss. Han sände nu den helige Ande för att uppfylla apostlarna och de troende med strömmar av levande vatten, dvs. det glada budskapet om Kristi fullbordade frälsning.

Den helige Ande utför sitt arbete genom evangeliets predikan. Han förhärligar Kristus, ger den frälsandet tron på Kristus, förlåter synder och ger syndare frid med Gud, bevarar dem i den enda rätta tron och ger evigt liv åt alla som tror på Kristus. På pingstdagen blev den helige Ande utgjuten och uppfyllde Petrus och de andra apostlarna och alla troende med strömmar av levande vatten. Från den dagen gick strömmar av levande vatten ut från Jerusalem och uppfyllde hela världen. Dvs. de troende uppfyllde missionsbefallningen och gick ut i hela världen för att göra människor ur alla folk till lärjungar, döpte dem… och lärde dem att hålla allt Jesus befallt. Denna livets vattenström har också nått oss i denna avlägsna tid.

Kom och släck din törst med detta levande vatten. Tro och förtrösta på evangeliet om Kristus. Det visar oss att vi för hans skull har en nådig Gud. Han har vunnit oss en rikedom som inte går att köpa med allt guld och silver i hela världen. Han har med sitt dyrbara blod löst oss från alla synder, döden och djävulens makt. Tro evangeliet. Hör, så får din själ leva.

Guds vilja för oss som hört det och tagit emot det är att vi ska ge det vidare till andra törstande själar. Det hör också till trons mekanism som Paulus skriver: ”Men då vi har samma trons ande som i skriftordet: Jag tror, därför talar jag, så tror också vi, och därför talar vi.” I detta sammanhang talar Paulus om evangeliet som en skatt. Den som har jordiska skatter ska passa sig för att avslöja det, för tjuvar stjäl. Men evangeliet är inte en skatt vi ska hålla tyst om, inte heller kan hålla tyst om. Det liknas bäst vid levande strömmar som flyter fram ur de troendes innersta. Här har vi alltså att göra med en väldig vattenläcka som inte går att täppa till. Det försökte ju översteprästerna när de arresterade Petrus och Johannes och förbjöd dem att tala i Jesu namn – men det gick inte. Det hör till trons liv att vi talar om det som är vårt hjärtas skatt. Det är ett levande och verksamt ord. Genom detta ord verkar den helige Ande, han kallar, upplyser med sina gåvor, helgar och bevarar i den rätta tron.

Låt oss be!

Käre Jesus, vi tackar dig för att du talar så goda, vänliga ord till oss. Du är Guds Son och den som hör dig hör Fadern. Vi tackar dig för att du uppenbarat Guds nåd och gett oss evangeliet. Nu ber vi att det ska verka i våra hjärtan och släcka själens törst efter Guds nåd och ge oss frid. Låt ditt rike komma till oss genom att du ger din helige Ande så att vi tror ditt heliga ord. Gör oss frimodiga att bekänna tron inför andra. Amen.