Navigation

2011-05-29, Bönsöndagen

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen

1 En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar." 2 Då sade han till dem: "När ni ber skall ni säga:
Fader, helgat blive ditt namn.
Komme ditt rike.
3 Ge oss var dag vårt bröd för dagen.
4 Och förlåt oss våra synder,
ty också vi förlåter var och en
som står i skuld till oss.
Och för oss inte in i frestelse."

5 Han sade till dem: "Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd. 6 En vän som är på resa har kommit till mig, och jag har ingenting att sätta fram åt honom, 7 vem av er skulle då inifrån huset få till svar: Låt mig vara i fred. Dörren är redan stängd, och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte stiga upp och ge dig något. 8 Jag säger er: Även om han inte stiger upp och ger honom något för att det är hans vän, så kommer han att stiga upp och ge honom allt vad han behöver för att inte själv bli utskämd.*
9 Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 10 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. 11 Finns det bland er någon far som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, 12 eller en skorpion när han ber om ett ägg? 13 Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?"

Herre, hjälp oss att bli goda bedjare. Amen.

Bönen är en del av den nytestamentliga offertjänsten. Det kanske överraskar någon att de kristna ska bära fram offer, men så är det. I Gamla testamentet fanns det olika slags offer. Där fanns syndoffer och tackoffer. De blodiga offren i Gamla testamentet pekade fram mot Guds sanna offerlamm som offrade sig själv för att ta bort världens synder. Jesus Kristus har burit fram ett enda syndoffer för alla tider. Men tackoffret finns kvar för oss. Bönen hör till de kristnas tackoffer. De kristnas böner skildras på det sättet i Uppenbarelseboken. Johannes fick se in i himlen och såg de tjugofyra äldste framför Guds tron. De föll ned för lammet och i sina händer hade de guldskålar fulla av rökelse som är de heligas böner. I en annan syn såg han en ängel, som hade ett rökelsekar av guld, och ställde sig vid altaret. Åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. Och röken från rökelsen tillsammans med de heligas böner steg från ängelns hand upp inför Gud. På detta sätt beskrivs de troendes böner som ett välbehagligt offer som stiger upp inför Gud. Men det är inte ett offer som sonar synd, för syndoffret har Kristus ensam burit fram en gång för alla. Bönen hör till tackoffren. Det är allt vi gör i tacksamhet för Guds frälsning.

Bönen är ett andligt offer och därför kräver bönen att den som offrar är en andlig människa. Hela den nytestamentliga gudstjänsten är en andlig gudstjänst som består i en sann omvändelse till Gud, en rätt kunskap om Gud och vår Frälsare Jesus Kristus, hjärtats förtröstan på honom, hjärtats frid och glädje genom tron på Kristus, kärlek till Gud, en god bekännelse, bön, lovsång och tacksägelse, den nya lydnaden för Guds bud som den helige Ande verkar hos de troende osv. Inget av detta är yttre ordningar och ceremonier för vissa tider och platser utan en andlig gudstjänst. Den nytestamentliga gudstjänsten har inga yttre, befallda offer eller ceremonier, regler för högtider eller vilodagar, kläder, reningar, bönetimmar, ren och oren mat osv. utan består i hjärtats sanna gudsfruktan, tro och förtröstan. Det är vår andliga gudstjänst. Och det finns absolut inga offer varken i Gamla eller Nya testamentet som är välbehagliga inför Gud bara de mekaniskt utförs fast hjärtat är långt borta från Gud.

Därför är inte heller bönen ett sådant offer som Gud tar emot vem som än ber. Det var de heligas böner Johannes såg stiga upp inför Gud i himlen. I Ordspråksboken 15 kan vi också läsa: De ogudaktigas offer är avskyvärda för HERREN, de rättsinnigas bön behagar honom… HERREN är fjärran från de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han. Den ogudaktige, alltså den som inte tror, kan inte be. Han är inte rätt person att be. Och om han försöker så uträttar han inget annat än retar Guds vrede eftersom de ogudaktigas offer är avskyvärda för HERREN. Först måste personen vara rätt person att be innan Gud hör bönen. Rätta tillbedjare ber i ande och sanning, dvs. i sann tro och förtröstan på Guds frälsning. Sådana tillbedjare vill Gud ha. Gud är ande och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.

Men hur blir man en sådan person, en andlig människa, som kan tillbe i ande och sanning? Ja, man blir det självklart inte genom bönen. Bönen förutsätter ju att man är det. Nej, genom bönen blir ingen gjord till en andlig människa. Det sker genom evangelium i ord och sakrament. Det heter ju om evangeliet att det är en Guds kraft till frälsning. Det är en väldig Guds kraft som frälser oss. Guds ord har makt att föda oss på nytt och frälsa våra själar. Det är evangeliet som gör oandliga människor andliga, förlåter deras synder, förklarar dem rättfärdiga och ger dem rätt att bli Guds barn för att de ska be som älskade barn till sin älskade Fader. Och i nåd hör deras käre himmelske Fader deras böner och svarar dem.

Vad är då de andliga offren i Nya testamentet? De andliga offren är alla goda gärningar som Guds bud lär oss, en god bekännelse, böner och tacksägelser. Detta är vår andliga gudstjänst. Men de troende gör inte allt detta för att vinna Guds nåd eller förlåtelse. Gud har redan gett oss nåden och förlåtelsen för Kristi skull, som evangeliet försäkrar oss om. Och det hör ju till den goda bekännelsen att vi bekänner att det finns ett enda offer som förtjänar nåd och förlåtelse åt oss. Det är Kristi oskyldiga lidande och död. Inget som vi gör har samma uppgift som Kristus, eller utför hans frälsningsgärningar. Vi offrar inte andliga offer, dvs. hör Guds ord, lever ett helgat liv i enlighet med det, ber, tackar och lovar för att förtjäna nåden. Vi gör allt detta för att tacka Gud för att vi genom evangeliet redan fått den frälsning som Kristus vunnit åt oss. Vi ber aldrig i kraft av vår egen värdighet utan vi ber så som Daniel bad: det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner, dvs. vi kommer i förtröstan på den nåd och barmhärtighet Kristus vunnit åt oss och som evangeliet uppenbarat för oss. Kristi evangelium ger oss frimodighet, glädje och vilja att frambära vårt tackoffer till Gud.

Vad de troendes andliga offer består i lär vi oss av de tio budorden. Bönen hör till lydnaden för andra budet som vi lär oss i katekesen: Du ska inte missbruka Herrens din Guds namn ty Herren ska inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn. Vad betyder det? Vi ska frukta och älska Gud så att vi inte förbannar eller svär vid hans namn eller använder det till trolldom, lögn och bedrägeri, utan anropar det i all nöd, ber tackar och lovar. Denna lydnad skulle ha varit enkel för oss om vi vore fullkomligt förnyade och helgade människor till 100%. Men nu är vi inte det. Gud har förklarat oss rena och rättfärdiga inför sig för Kristi skull, där finns ingen brist. Vi är fullkomligt förlåtna. Vårt skuldbrev blev fastspikat på korset och finns inte mer. Men den nya lydnaden och förnyelsen hos oss blir aldrig fullkomlig på den här sidan graven. Vi bär med oss vår syndiga natur och för vår svaghets skull vet vi inte riktigt hur vi ska be. Vi är också tröga till att be. Vi ska göra som lärjungarna, gå till Jesus och säga: Herre, lär oss att be.

Som vi hörde i predikotexten hör Herren gärna en sådan bön. Här i Lukas hör vi hur Jesus lärde lärjungarna en något kortare version av Herrens bön. Men nu är inte Herrens bön en yttre ceremoni som behagar Gud bara i och med att orden uttalas i rätt ordning. Nej, detta är en modell för hjärtats bön som lär oss vad vi ska be om och vilka böner Gud vill höra och svara. Det är därför vi i katekesen inte bara lär oss uttala orden i bönen utan också i förklaringen lär oss vad orden betyder, alltså vilka tankar som finns i Herrens bön. Luther har i en liten skrift från 1535 beskrivit hur han själv bad. Först bad han Herrens bön ord för ord, sedan gick han tillbaka och repeterade en eller flera bönepunkter, allt efter tid och tillfälle. Till varje bönepunkt bad han med egna ord de tankar förklaringen lär oss. Luthers böner påminde alltså om en utvidgad katekesförklaring i bönens form. På samma sätt kan vi använda de tankar katekesen lär oss i våra egna böner.

Till första bönen: Fader, helgat blive ditt namn kan vi alltså be om att Guds namn ska hållas heligt bland oss genom att Guds ord lärs rent och klart och vi som Guds barn lever ett helgat liv i enlighet med det. Vi ber också att han ska bevara oss så att vi inte vanärar hans namn genom att lära eller leva i strid med Guds ord.

Till andra bönen Komme ditt rike ber vi att Gud ska omvända dem som hindrar hans rike. Vi ber att han ska sända sin helige Ande till oss och alla så att vi genom hans nåd tror på hans heliga ord och lever gudfruktigt här på jorden och för evigt i himlen.

Till nästa bön: Ge oss var dag vårt bröd för dagen ber vi att Gud ska välsigna oss också med allt vi behöver för vårt jordiska liv, dag efter dag, och lära oss uppskatta hans goda gåvor och ta emot det med tacksamhet. Vi ber att Gud ska ge oss maten vi behöver varje dag, kläder, hus och hem, att han ska bevara vår familj och ge oss förstånd att fostra våra barn i den enda rätta tron, att han ska bevara oss från krig och olycka och ge överheten förstånd att styra vårt land så att vi kan leva i fred och med goda samhällsförhållanden, att vi får ha hälsan i behåll och vårt goda rykte osv.

I anslutning till nästa bön Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss ber vi att Gud inte ska handla med oss efter vad vi förtjänat, för vi syndar varje dag på många sätt och förtjänar inget annat än straff. Vi ber att han inte ska se på våra synder som är fler än vi känner och märker utan att han ska förlåta oss för Kristi skull, och att han ska ge oss allt vi ber om bara av nåd. Vi ber också om ett förlåtande sinne så att vi av hjärtat förlåter och gör gott mot dem som syndar mot oss.

I anslutning till bönen Och för oss inte in i frestelse ber vi att vi inte ska falla när vi drabbas av frestelse. Vi ber att Gud ska skydda och bevara oss så att vi inte blir lata, oförsiktiga och tröga så att djävulen övervinner oss och vilseleder oss bort från den rätta tron till en falsk tro, förtvivlan eller andra svåra synder. Vi ber att Gud ska ge oss kraft och mod att med Guds ord och tron som vapen stå emot djävulen, världen och vår egen syndiga natur och till sist övervinna och behålla segern.

Som Luther lär oss kan vi alltså be Herrens bön ord för ord och sedan gå tillbaka till en eller flera bönepunkter och be med egna ord de tankar som förklaringen lär oss. Luther säger om detta sätt att be: ”Jag vill att hjärtat ska bli upptänt av de tankar som finns i Herrens bön. Dessa tankar kan hjärtat uttrycka på många sätt när det ber, antingen kortfattat eller mer utförligt. Jag binder mig inte till att använda samma uttryck, utan snarare, idag på ett sätt och i morgon på ett annat, allteftersom mitt hjärta är värmt och böjt att be. Men jag håller mig så nära som möjligt tankarna och innehållet i Herrens bön.”

Vi ska passa oss för ett mekaniskt upprepande av böneorden, ett tomt och tanklöst pladder. Ett mekaniskt upprepande av böneorden är ingen välbehaglig bön inför Gud. Vad Luther vill lära oss är att be av hjärtat och bli medvetna om vilka böner som behagar Gud, vad vi bör be om.

Nu ska vi till sist se hur Jesus uppmuntrar oss att be så som han lärt oss.

För det första ska vi vara säkra på att Gud hör vår bön och svarar. Mannen som gått och lagt sig för kvällen steg till slut upp och gav sin vän vad han bad om. Jesus säger att vi kan vara säkra på att Gud så mycket mer ska höra vår bön och ge oss bönesvar. Jesus lovar: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

För det andra ska vi vara säkra på att Gud är god och generös och att han ska svara på vår bön med att ge oss det högsta goda - den helige Ande. Jesus säger: Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom? Han ger oss sin helige Ande, som helgar oss så att vi håller Guds namn heligt, som låter Guds rike komma till oss, som utför Guds vilja hos oss i våra hjärtan, som förlåter våra skulder, som bevarar oss i den enda rätta tron, och som till slut ska ge oss och alla som tror på Kristus ett evigt liv. Amen.

Låt oss be!

Herre Jesus, vi tackar dig för att du gett oss rätt att bli Guds barn. Lär oss att som älskade Guds barn be rätta böner till vår himmelske Fader. Gud är alla goda gåvors givare och Han ger oss allt gott till både kropp och själ, för detta livet och evigheten. Lär oss att be och längta efter Guds goda gåvor, och framför allt den helige Ande som helgar och bevarar oss. Gör oss till goda bedjare som ber böner som behagar dig, böner som stiger upp likt en välbehaglig rökelse inför din tron. Amen.