2011-11-13, Sönd. före domsöndagen
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.
Upp 22:10-22
Och han sade till mig: "Försegla inte profetians ord i denna bok. Ty tiden är nära. 11 Den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig, den rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig."
12 "Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar. 13 Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. 14 Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar. 15 Men utanför är hundarna och trollkarlarna, de otuktiga och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögn och far med osanning.
16 Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna för er om allt detta i församlingarna. Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan."
17 Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det må säga: "Kom!" Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet.
18 För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. 19 Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok. 20 Han som betygar detta säger: "Ja, jag kommer snart." Amen, kom, Herre Jesus! 21 Herren Jesu nåd vare med alla.
Herre, skriv dessa ord i våra hjärtan. Amen.
Uppenbarelseboken heter så därför att boken innehåller en uppenbarelse aposteln Johannes fick när han var fången på ön Patmos för sin tros skull. Det var Herren Jesus själv som sände sin ängel till honom och lät honom se vad som väntade Kristi kyrka fram till den yttersta dagen. Aposteln fick se vad som måste ske. Aftonsångstexten för söndagen före Domsöndagen är avslutningen på Uppenbarelseboken och därmed också avslutningen på hela Bibeln. Uppenbarelseboken är ju den sista boken i Bibeln. Den blev skriven sist och är placerad sist som en avslutning av hela uppenbarelsen från Gud. Inget ska läggas till och inget får dras bort från den undervisning Gud gett. I avslutningen betonas hur viktigt det är att Uppenbarelseboken blir använd i församlingarna och av alla kristna. Bokens innehåll gör oss delaktiga i den himmelska staden och livets träd - om vi tar emot och bevarar budskapet.
Och han sade till mig: "Försegla inte profetians ord i denna bok. Ty tiden är nära. Man kan säga att Johannes här fick befallning att publicera den uppenbarelse han fått. Uppenbarelsen ska inte vara förseglad utan göras känd och användas i församlingarna och av alla kristna. Det är angeläget därför att tiden är nära. Tiden för vad? Ja, tiden för att allt det som blivit uppenbarat ska gå i uppfyllelse. Han som gett uppenbarelsen är Jesus Kristus. Han presenterar sig så här: Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Därför vet han vad som kommer att hända och kan uppenbara det. Och inte bara det, han har uppenbarat för sina tjänare vad som måste ske. Den som gett uppenbarelsen till Jesus är Herren Gud. Han presenterar sig så här i första kapitlet: Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige. Därför måste det ske.
Uppenbarelseboken visar hur kyrkan ska få lida här i världen fram till den yttersta dagen. Kyrkan kommer att få lida under olika fiender men ska inte gå under. Herren bevarar sin kyrka och sina utvalda. Trots allt motstånd kommer ständigt nya människor att samlas till skaran av troende fram till den yttersta dagen. Men då den dagen kommer är det för sent att omvända sig. När den dagen kommer så kan den orättfärdige lika gärna fortsätta göra orätt, och den orene att orena sig, - då är det för sent för omvändelse och någon ändring blir inte i evighet. Det är detta som nästa vers handlar om. Tiden är nära och därför är det viktigt att uppenbarelsen inte förseglas utan förkunnas så att den som inte tror kan omvända sig medan tid är.
Den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig, den rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig.
Denna vers handlar om att det en dag är för sent att omvända sig. De som sagt nej till Guds vilja och följt sin egen vilja kommer en dag att få höra Gud säga: fortsätt göra som ni vill och orena er - någon ändring blir det inte i evighet. Dessa får inte rätt till livets träd och får inte komma in i Guds stad. Men för dem som tror är den yttersta dagen något att se fram emot. Den dagen innebär att den rättfärdige och helige - alltså den som tror på Kristus - också ska fortsätta tjäna sin Frälsare i rättfärdighet och helighet i evighet. Då den yttersta dagen kommer kan inga fiender eller frestelser längre hota vårt andliga och eviga liv. På den yttersta dagen har den som tror segrat.
Tidigare har det varit ängeln som talat till Johannes. Nu hör vi Herren Kristus själv tala:
"Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar. Men utanför är hundarna och trollkarlarna, de otuktiga och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögn och far med osanning.
Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna för er om allt detta i församlingarna. Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan."
När Jesus säger Se, jag kommer snart och har min lön med mig för att ge var och en efter hans gärningar innebär det inte att frälsningen är en lön för goda gärningar vi gjort. Lönen är allt det som Jesus lovat dem som tror på honom: delaktighet i livets träd som står i Guds paradis, livets krona, att ha sitt namn i livets bok, att få sitt hem i Guds stad osv. Det är den frälsning och de eviga välsignelser Jesus vunnit åt oss. Men i domen ska han hänvisa till gärningarna som ett vittnesbörd om tron. Så gjorde han också när han samlade lärjungarna på Oljeberget och gav dem undervisning om de yttersta tingen och domen, som finns skildrat i Matteus 24 och 25. Alla folk ska samlas inför honom och han ska skilja dem som herden skiljer fåren från getterna. För att visa att domen är rättfärdig ska han hänvisa till gärningarna. Men de goda gärningarna som Guds folk gjort är något som Herren själv verkat hos dem. De är en frukt av tron och ett vittnesbörd om tron. Men det är genom tron vi blir frälsta, inte av gärningar. Det blir tydligt i den saligprisning som följer:
Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd och få komma in i staden genom dess portar. Här hör vi den sista saligprisningen i Uppenbarelseboken och i Bibeln överhuvud taget. De prisas saliga som tvättar sina kläder. Detta är ett bildligt uttryck för tron. Den som genom tron tagit emot syndernas förlåtelse för Kristi skull sägs ha tvättat sina kläder i Lammets blod. Den som tror på Kristus räknas som rättfärdig inför Gud och denna rättfärdighet liknas vid vita kläder. Denna rättfärdighet och renhet är inte något vi åstadkommit själva med goda gärningar utan något som Kristus åstadkommit och som han gett åt oss helt gratis och som vi tar emot genom tron. De som tror på Kristus ska få rätt till livets träd och ska få komma in i staden genom dess portar. Den stad Jesus här talar om är det himmelska Jerusalem som är beskrivet i föregående kapitel. De otroende blir kvar utanför. I GT kallas otroende hedningar för "hundar". I Nya testamentet används ordet mer allmänt om alla som i otro trotsar Gud. Här kallas alla otroende för "hundar" och sedan uppräknas olika slags syndare. När vi läser detta ska vi hålla i minnet att enligt Bibelns sätt att definiera synd och syndare så har alla människor gjort sig skyldiga till dessa synder. Trollkarlar är alla som velat påverka Gud att göra deras vilja. Otuktiga och mördare är alla som haft otillåten lust eller burit på hat. Avgudadyrkare är alla som låtit något annat än Gud vara det viktigaste i livet. De som dör i dessa synder eller lever men fortfarande inte tagit emot syndernas förlåtelse den dag Kristus kommer för att hålla dom - de ställs utanför den himmelska staden och får ingen rätt till livets träd.
De stränga domar och varningar som Uppenbarelseboken förkunnar syftar inte till att utesluta någon från himlen. Själva syftet med boken är att göra budskapet känt, för att människor ska omvända sig medan tid är och ta emot evangeliet. Ingen är utesluten från evangeliets inbjudan till frälsning. Men hur en människa ställer sig till Kristi ord den dag hon dör eller när domen kommer blir permanentat för evighet – så kommer det att förbli. Jesus säger på ett ställe: Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen. Hur vi ställer oss till Jesu ord den dag vi dör eller då den yttersta dagen kommer är avgörande för vår eviga existens. Vilken allvarlig varning är inte detta, till alla som förkastar Kristus och inte tar emot hans ord, och samtidigt vilken tröst och uppmuntran till alla som tror. Men den människa som hör varningen och tar den på allvar ska också veta att:
Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det må säga: "Kom!" Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet. Bruden är beteckningen för den kristna församlingen. Under den Helige Andes ledning förkunnar den kristna församlingen för alla människor ett budskap som kan sammanfattas: Kom, den som vill får ta emot livets vatten för intet. Och den som hör det ska säga: Kom. Detta budskap förs vidare från person till person, från generation till generation, från nation till nation. Detta är evangeliets härliga inbjudan till alla syndare. Alla som vill får komma. Ingen enda är utesluten - men den blir ändå utan som inte törstar och tar emot livets vatten. Men för alla som törstar är det bara att komma och ta emot livets vatten för intet. Detta är också ett bildligt uttryckssätt. Törsta efter livets vatten är att inse att man är en syndare som behöver syndernas förlåtelse och för alla som inser det finns syndernas förlåtelse att ta emot helt gratis. Budskapet är alltså: Kom alla syndare som behöver förlåtelse och ta emot Guds gåva - förlåtelse och evigt liv.
Uppenbarelseboken slutar med anspråk på att vara Guds ord. En människas ord behöver ofta putsas och bättras men Guds ord får inte ändras. Ingen människa får göra tillägg eller ta något från det Gud sagt. Auktoriteten i Guds ord ligger på ett helt annat plan än vi människor någonsin kan nå. Det är livsviktigt hur vi ställer oss till Guds ord - det gäller livet: För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok.
Så avslutas så Uppenbarelseboken och därmed hela Bibeln med ett löfte från Kristus att snart komma och kyrkans svar på detta. Till sist uttalas också en välsignelse över alla som läser boken. Detta är de sista ofelbara gudomliga ord som blivit uppenbarade för oss och de kommer att stå som de sista fram till den yttersta dagen. Någon ytterligare uppenbarelse är inte att vänta. Inget får läggas till det som står skrivet. Inte heller är någon ytterligare uppenbarelse nödvändig. Gud har med sin undervisning förberett oss för det eviga livet. Han som betygar detta säger: "Ja, jag kommer snart." Amen, kom, Herre Jesus! Herren Jesu nåd vare med alla.
Låt oss be!
Herre Jesus kom snart som du lovat. Bevara oss alla i tron till den dagen. Ge oss mod att föra ditt budskap vidare. Gör oss trogna mot ditt ord. Vi tackar dig för att vi fått syndernas förlåtelse och del i den himmelska staden utan att vi det minsta förtjänat det. Hjälp oss att hålla saker och ting i livet i dess rätta proportioner. Inget är viktigare än att bevaras i tron på dig till livets slut. Amen.
|
|