Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

 

Uppenbarelseboken 20:11-15

11 Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. 12 Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. 13 Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. 14 Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. 15 Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.

 

Herre, helga oss i sanningen, ditt ord är sanning. Amen.

 

 

Domsöndagens texter innehåller förutsägelser om vad som ska ske på den yttersta dagen. I Bibeln finns en mängd förutsägelser och de allra flesta har redan gått i uppfyllelse precis så som Gud sagt. Det är endast några få profetior i Bibeln som ännu inte gått i uppfyllelse. Det är profetiorna som handlar om Kristi återkomst, den yttersta dagen, domen, och de nya himlarna och den nya jorden som Gud ska skapa. Men Gud har visat sig trovärdig genom att uppfylla alla andra löften och profetior i Bibeln. Därför kan vi vara vissa om att Gud också ska uppfylla profetiorna om Kristi återkomst och domen. 

 

Alla profetior i NT om den yttersta dagen grundar sig på Jesu ord i Matteus 24-25. Evangeliet idag utgörs av sista delen av Matt 25, som handlar om den yttersta dagens dom. Texten inleds med orden: När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. När vi hört dessa ord har vi inga svårigheter att identifiera den som Johannes såg i sin syn. Johannes skriver: Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. Han som satt på tronen var Människosonen, Jesus Kristus. Skriften undervisar oss på många andra ställen om att det är Jesus som en dag ska komma för att döma alla människor. Jesus säger i Johannes 5:22-23: Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, för att alla ska ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

 

På ön Patmos fick aposteln Johannes se vad som måste ske i sju syner. I sex av dessa syner fick han se den yttersta dagens dom. Den andra synen visar vad som skedde när Lammet bröt de sju sigillen som förseglade boken i Guds hand. Johannes fick i sin syn se hur människorna i sin ångest försökte gömma sig för Människosonen. Det heter: ”Och jag såg när Lammet bröt det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning. Solen blev svart som en sorgdräkt, och hela månen blev som blod. Himlens stjärnor föll ner på jorden, som när ett fikonträd fäller sina omogna frukter, när det skakas. Och himlen försvann som när en bokrulle rullas ihop, och alla berg och öar flyttades från sin plats. Kungarna på jorden, stormännen och härförarna, de rika och de mäktiga, alla slavar och fria, gömde sig i hålor och bland bergsklyftor, och de sade till bergen och klipporna: ”Fall över oss och göm oss för hans ansikte som sitter på tronen och för Lammets vrede. Ty deras vredes stora dag har kommit, och vem kan då bestå?” (Upp 6:12-17) Också i den syn som vi betraktar idag ur Uppenbarelseboken 20 flyr inte bara alla människor, utan också själva himlarna och jorden för Människosonens ansikte. Det fanns ingen plats för dem mer. Så fruktansvärd ska hans makt vara när han kommer tillbaka. Alla människor ska den dagen gripas av ångest och förgäves försöka gömma sig. De ska frukta Människosonen mer än döden och hellre vilja bli begravda under bergsklippor än ställas inför honom. Ja, själva skapelsen, himlarna och jorden, ska fly för hans ansikte utan att komma undan.

 

Ni, däremot, som tror på Jesus Kristus som er Frälsare behöver inte vara rädda när den dagen kommer. Ni behöver inte gripas av ångest och ni behöver inte fly. Paulus skriver i Efesierbrevet 3:12: I honom (Jesus Kristus) och genom tron på honom kan vi frimodigt och med tillförsikt träda fram inför Gud. Likadant heter det i 1 Thess 4:16-18: Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv stiga ner från himlen. Och först ska de som dött i Kristus Jesus uppstå. Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord. Ordet ”möta” i denna text har innebörden ”gå ut för att hälsa någon välkommen hem”. När du varit borta från din familj en längre tid och kommer hem så kommer de ut på gården och hälsar dig välkommen. Så ska det vara när Kristus kommer tillbaka till sina troende. Då ska vi alla som tror på Jesus med frimodighet träda fram inför honom och hälsa honom välkommen tillbaka. Det är genom tron att Jesus Kristus är vår Frälsare som vi har denna frimodighet.  

 

Detta ska vi tänka på när vår tro hånas och när Bibeln förlöjligas. Visst kan vi i sådana stunder känna oss plågade, rädda och längta efter en trygg och fridfull plats. Men den verkliga rädslan ska bli deras som är så högmodiga och hånfulla idag. Då ska de som inte vill veta av Gud försöka gömma sig, medan ni som tror på Kristus ska frimodigt träda fram inför Gud. Det skriver Paulus i dagens epistel: Gud är rättfärdig: han vedergäller dem med lidande som plågat er och ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss. Och det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. (2 Thess 1:6-8)

 

Aposteln Johannes såg i sin syn de döda, både stora och små, stå inför tronen. Detta innebär att de dödas uppståndelse ska ske före domen precis så som Jesus säger i Joh 5:28-29: Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna ska höra hans röst och gå ut ur dem. De som har gjort gott ska uppstå till liv, och de som har gjort ont ska uppstå till dom. Alla människor ska på den yttersta dagen ställas inför Människosonen som sin domare. Ingen människa är så stor och mäktig att han kommer undan och ingen människa så liten och obetydlig att han blir bortglömd. Ingen ska kunna säga nej. Också alla som är i gravarna ska ställas inför honom.

 

”Och böcker öppnades”… i sin enkelhet är dessa ord fruktansvärda. Vad som är skrivet i böckerna framgår när Johannes skriver: ”de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna”. I dessa böcker står uppskrivet alla människors alla gärningar. Ingen människa kan göra något så dolt och hemligt att Gud inte ser det. Ingen människa ska heller inbilla sig att Gud ska glömma bort vad han har gjort. I alla tider har ogudaktiga och otroende människor hoppats på att Gud inte ska se vad de gör och inte komma ihåg det. Psaltaren 10:11 skildrar vad den ogudaktige säger i sitt hjärta:

”Gud kommer inte ihåg det,

han har gömt sitt ansikte,

han ser det aldrig.”

Men det blir inget av det hoppet för Gud både ser och kommer ihåg och på den yttersta dagen ska böcker öppnas där alla människors gärningar är antecknade och var och en ska dömas efter sina gärningar.  

 

Också vi som tror på Kristus ska dömas efter våra gärningar. Också våra gärningar står uppskrivna i Guds böcker. Men vi lär oss av Matt 25 att när Människosonen nämner de troendes gärningar så ska han bara nämna de goda gärningar han själv verkat hos dem. Men när han nämner de otroendes gärningar så nämner han bara underlåtenhetssynder. Hur kan det komma sig? Och ytterligare en fråga; innebär detta att de troende kommer till himmelen för sina goda gärningars skull?

 

Vi börjar med svaret på den första frågan: Gud kräver att hans lag och hans rättfärdighets krav ska uppfyllas. Detta är en omöjlighet för oss människor eftersom vi alla är syndare inför Gud. Ingen har något att berömma sig av inför honom. Därför sände Gud sin enfödde Son att bli människa. Guds Son, född av kvinna, blev ställd under lagen för att uppfylla den i vårt ställe. Han led också döden, som är syndens straff, i vårt ställe. Det heter i 2 Kor 5:21: Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud. Genom tron på Jesus är vi rättfärdiga inför Gud. Och vad har då hänt med våra synder? Ja, Herren har lovat att för Kristi skull radera dem från registret över våra gärningar. I Jesaja 43:25 säger Herren:

Det är jag, som för min egen skull

stryker ut dina överträdelser,

dina synder kommer jag inte mer ihåg.

 

Dessutom är det endast den som tagit emot syndernas förlåtelse genom tron på Jesus som har fått en ny vilja att lyda Gud ock kan börja göra verkligt goda gärningar. I Romarbrevet 3:31 skriver Paulus: Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen. Utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Goda gärningar är de gärningar som görs i tron. Det är endast troende som kan göra goda gärningar av tacksamhet och kärlek till Gud och i lydnad för Guds lag. Därför finns goda gärningar bara antecknade hos de troende.

 

De otroende har förkastat Kristus och förlåtelsen och står därför utan förlåtelse på domens dag. Och Gud har inte alls glömt deras synder. Det heter om det ogudaktiga Babylon i Uppenbarelse 18:5 Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott. Gud kommer ihåg de otroendes synder och de blir dömda på grund av sina synder.

 

Vid sidan av dessa böcker där människornas gärningar är antecknade såg Johannes ännu en bok öppnas - livets bok. Denna bok är av helt annat slag. I livets bok finns inga gärningar uppskrivna – endast namn. Livets bok innehåller en lång uppräkning av namn på människor. Den skrevs av Gud före det att himlarna och jorden skapades, och före det att någon gjort varken gott eller ont. Gud har för länge sedan uppenbarat för sitt folk att en sådan bok existerar. Mose kände till den och David, Daniel och Malaki talar också om den. Aposteln Paulus nämner den också. I Uppenbarelseboken nämns livets bok på sju ställen. På ett ställe i Paulus och på två ställen i Uppenbarelseboken sägs det uttryckligt att namnen finns skrivna i livets bok från världens grundläggning.

 

Alla som känner sin Bibel förstår varför det måste vara på detta sätt att två olika slags böcker ska användas vid domen. Dels böcker där människornas gärningar finns uppskrivna, dels livets bok som inte nämner några gärningar utan endast innehåller namn. Bibeln lär tydligt att de som blir fördömda blir det på grund av sin otro och sina synder. De som blir kastade i eldsjön är inte förutbestämda av Gud till fördömelse utan är själva orsak till fördömelsen på grund av sin otro och sina synder. Men de som blir frälsta blir inte frälsta på grund av sina goda gärningar. Nej, det är endast därför att deras namn står skrivna i livets bok de får bo i det himmelska Jerusalem. Orsaken till vår frälsning är att Gud av nåd före världens grundläggning utvalt oss i Kristus till frälsning och skrivit våra namn i livets bok. Det är därför han fört oss till tro genom evangeliets predikan och fött oss på nytt genom livets ord. Det är därför han bevarar oss och det är därför han en gång ska föra oss in i det himmelska Jerusalem. Frälsningen är helt och hållet ett verk av Gud. 

 

Detta är en stor tröst för oss. Vår frälsning ligger helt och hållet i Guds hand. Vi som kommit till tro på Jesus Kristus som vår Frälsare kan vara helt vissa om att ingenting kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus, varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat - såsom Gud lovat i Romarbrevet. Gud försäkrar oss gång på gång i Uppenbarelseboken att det fulla antalet av dem som har sina namn skrivna i livets bok en dag ska stå inför hans tron och han ska torka alla tårar från deras ögon - ingen enda ska fattas.

 

Om jag skulle fråga dig; har du själv skapat tron på Jesus i ditt hjärta eller kommit till honom? Då skulle du svara; nej. Det är inte du som sökt upp Jesus och kommit till honom och det är inte du som tagit dig tron. Nej, det är den helige Ande som kommit till dig och kallat dig genom evangelium och gett dig tron på Jesus. Detta har Anden gjort, inte därför att du varit bättre än andra, utan därför att Gud av nåd skrivit ditt namn i livets bok före världens grundläggning. Det är också enbart därför att ditt namn är skrivet i livets bok som du en dag ska få del av den värld som Johanns sedan får se i Upp 21 och 22. Ditt arv, som Gud bevarar dig till, är nya himlar och en ny jord där Gud bor hos sitt folk. Din rätta hemstad är det himmelska Jerusalem med gator av guld och livets kristallklara flod. Amen.

 

Låt oss be!

Herre Jesus Kristus, vi tackar dig för trons dyrbara gåva. Vi tackar dig för att du av nåd skänkt oss livet och ska fortsätta att välsigna oss med alla den himmelska världens andliga välsignelser i kommande tider. Du som är vår Frälsare och Domare. Kom snart i din härlighet. Amen.