2011-12-25, Juldagen
Nåd vare med er och frid av Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Amen.
Predikotext: Mika 5:1-5a.
Låt oss be!
Herre Jesus Kristus, du är världens ljus och Frälsare. Upplys våra hjärtan med ditt ljus. Du är en evig Kung och i ditt rike har vi frid. Låt din frid fylla våra hjärtan. Amen.
Profeten Mika visar att Guds frälsning är långt större och underbarare än människor väntat eller ens kan förstå och tänka. Vi människor kommer inte ens i närheten av att önska en sådan frälsning som Gud ger. Den ligger utom vår tankeförmåga. Gud har sänt oss en Frälsare, Jesus Kristus. Han är sann Gud och sann människa, härskaren i ett evigt fridsrike. Av nåd samlar han människor från alla folk till sitt rike. Han är vår gode herde och i hans rike har vi ro. Men han kom inte med en yttre frälsning utan en andlig och evig frälsning.
När vi ställs inför ett problem söker vi en lösning. Kommer vi i svårigheter söker vi en utväg. Drabbas vi av lidande söker vi lindring. Vi föreställer oss att lösningen på vårt bekymmer ska motsvara problemet. Har vi ekonomiska problem är väl lösningen att ekonomin förbättras. Drabbas vi av sjukdom är lösningen att sjukdomen blir botad. I allting föreställer vi oss att räddningen ska vara av sådant slag att den motsvarar problemet. Lösningen på krig och konflikter är väl fred och politisk stabilitet. Räddningen vid en hungersnöd är väl bistånd, mat och på sikt goda skördar. Räddningen vid torka är väl regn.
Dessa helt naturliga tankar har ändå gjort många människor bittra på Gud. De har blivit besvikna på Gud därför att han inte sänt den hjälp de velat ha. De har då börjat klaga och anklaga Gud för alla sina sorger.
Tänk er in i situationen för de människor som hörde Mikas profetia. Hur var deras situation? Mika beskriver den kortfattat. Han manade Jerusalems invånare att mobilisera sitt försvar. Fienderna hade övertaget. Fienderna hade kastat upp en belägringsvall runt staden och förödmjukat Israels ledare. Vad för slags räddning tror ni folket väntade i en sådan situation? Ja, naturligtvis att fienderna blev besegrade och drog bort. Gud gav dem verkligen också en sådan räddning. Herrens ängel gick ut och slog 185 000 man ur assyriernas här och de tvingades vända tillbaka till sitt land. Det skedde därför att kungen i Assyrien förhävt sig mot Gud. Guds räddning gav Juda och Jerusalem en kortvarig återhämtning. Men Mika gav dem inget hopp om en varaktig fred och lycka på jorden. Gud skulle överge Jerusalem i fienders hand fram till den tid då hon som skulle föda hade fött. Som situationen var på Mikas tid, 700 år före Frälsarens födelse, så skulle den vara under hela den tid som skulle förflyta fram till Frälsarens födelse. Generation efter generation av Guds folk skulle alltså få lida yttre betryck.
Menar Mika att folket skulle lita på Gud som övergav dem i fienders hand. Skulle de glädja sig fast han inte gav den räddning de ville ha? Ska vi fortsätta hålla oss till Gud då han inte gör något åt alla sorger i våra liv? Hur kan Gud tillåta allt mänskligt lidande om han har alla makt och är god? Ja, många resonerar på det viset.
Bibeln visar på otaliga ställen att Gud ger en annan hjälp än människor väntar och vill ha. När den lame tiggaren såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva. De fäste blicken på honom, och Petrus sade: ”Se på oss!” Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. Men Petrus sade: ”Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!” (Apg 3:4-6). Till den lame på båren som firades ned genom en öppning i taket sa Jesus: ”Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder.”Både han och hans vänner hade nog väntat sig en annan hjälp. Dessa exempel visar att Guds hjälp är långt underbarare än vad vi väntar oss. När människor ska analysera sin situation och sitt behov av hjälp brukar resultatet bli att man önskar fred, god hälsa och guld och silver. Det skulle vara en god hjälp. Det borde Gud ge till alla. Mika lär oss idag att Guds frälsning är långt underbarare än vi någonsin kan tänka eller önska.
Mika hänvisade det härjade folket till Frälsaren som skulle födas i Betlehem:
Men du, Betlehem Efrata,
som är så liten bland Juda tusenden,
från dig ska det åt mig komma
en som ska härska i Israel.
Hans ursprung är före tiden,
från evighetens dagar.
Detta bibelställe dyker upp ytterligare en gång i våra Biblar. När de vise männen från östern kom till Jerusalem och frågade efter den nyfödde kungen så frågade Herodes de skriftlärde om platsen för Messias födelse. Denna profetia visar att Messias skulle födas i Betlehem. Främlingarna från östern var de enda i Jerusalem som i tron på Guds ord gick iväg till Betlehem. Och stjärnan bekräftade ordet, gick framför dem och stannade över det hus där Josef, Maria och Jesusbarnet bodde.
Barnet som föddes av jungfru Maria i Betlehem är en verklig kung men han är olik alla andra kungar. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar. Han är den evige Guds Son som blivit människa. Det är undret vi ställs inför idag på Juldagen. Ängeln förkunnade för herdarna: Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren.
Det var inte bara det belägrade Jerusalem som skulle hänvisas till honom. Denna profetia ledde också de vise männen från östern till honom. Profetians syfte är att leda också oss till Jesus. Ängelns budskap till herdarna visar att glädjebudskapet om Frälsarens födelse i Betlehem är ämnat för hela folket – alla människor. Profetian ska också leda oss till Jesus Kristus. Han är verkligen den Frälsare vi behöver. Och vi kan lita på honom. Han förmår frälsa oss. Han är Messias, Herren. Han är sann Gud av evighet. Hans ursprung är före tiden,
från evighetens dagar. Hos honom är vi trygga.
Han ger oss den frälsning vi inte själva kan tänka ut men som vi bäst behöver, oavsett hur vår situation ser ut. De flesta människor tycker inte evangeliet är aktuellt för dem. Det motsvarar inte deras problem. Men det ligger i själva sakens natur. Vi kan inte själva tänka ut frälsningen i Kristus så att vi skulle önska oss den före den förkunnas för oss i evangelium. Och även då den förkunnas för oss så har vi svårt att förstå bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå.
Mika undervisar oss om den evige Härskarens frälsning. Han kom för att samla människor till sitt eviga rike. Mika säger:
då hon som ska föda har fött.
Då ska resten av hans bröder
få vända tillbaka till Israels barn.
Det är ett stort under och en stor nåd att Gud kallar oss syndare bröder till den evige Härskaren. Profeten talar verkligen om oss och alla som tror på Guds ord. Det har han klargjort i föregående kapitel där han talat om den evige Härskarens rike. Alla folk ska strömma dit och han ska skipa rätt åt mäktiga hednafolk ända bort i fjärran land. Genom sitt ord drar Jesus människor till sig från alla folk på jorden, människor från fjärran länder. Alla som tror på honom har fått rätt att bli Guds barn och Gud kallar oss den evige Härskarens bröder och systrar.
Det är så vi ska lära oss tänka om frälsningen i Jesus Kristus. En förändring har skett. Men det är inte en yttre förändring. Världen har inte blivit fredligare och tryggare, hälsan har inte förbättrats och det har inte blivit mer guld och silver i sparbössan. Men ändå har hela vår livssituation förändrats. Det är vår ställning inför Gud som har förändrats. Vi, barn till syndare bortdrivna från lustgården, har fått rätt att vända tillbaka och bli Gud folk. Från att ha varit syndare, utestängda från Guds rike på grund av våra synder, så har vi fått rätt att bli Guds barn och Kristi bröder och systrar. Genom tron på honom har vi övergått från ett livssammanhang till ett annat. Vi har övergått från mörker till ljus, från död till liv, från djävulens rike till Guds rike, från fördömelse till rättfärdighet. Genom tron på Kristus står vi nu under Guds nåd och äger frid med Gud. Det är en väsentlig skillnad. Det är en förändring i vår ställning inför Gud. Och vi har Jesus Kristus att tacka för allt detta. För han skull och genom tron på honom kan vi frimodigt träda fram inför Guds tron.
I hans rike råder frid. Med honom som vår herde har vi ro. Mika säger:
Han ska träda fram och vara en herde i Herrens kraft,
i Herrens, sin Guds, namns höghet.
Och de ska ha ro, ty han ska då vara stor
intill jordens ändar.
Och han ska vara vår frid.
Vår yttre situation kanske aldrig förbättras under vår livstid. Mika gav inte det belägrade Jerusalem så stort hopp i det avseendet när han sa att det skulle vara övergivet i fienders hand tills hon som ska föda har fött. Det innebär att generation efter generation av Guds folk skulle få lida stort betryck. Läser vi Uppenbarelseboken så tecknas inte någon hoppfullare bild för oss av situationen i världen. Det blir inget jordiskt lyckorike. Fienderna hotar ständigt. Och om inte de hotar så ligger ändå förbannelsen över Adam också över oss och själva jorden vi lever av:
Med möda ska du livnära dig av den
så länge du lever.
18Törne och tistel ska den bära åt dig
och du ska äta av markens örter.
19I ditt anletes svett
ska du äta ditt bröd
till dess du vänder åter till jorden,
ty av den har du tagits.
Jord är du,
och jord ska du åter bli.
Vårt liv blir aldrig annat än en vandring i dödsskuggans dal. Ändå behöver vi inte frukta något ont. Jesus Kristus har trätt fram. Han är vår gode herde. Han för oss fram i Herrens kraft. I hans rike har vi ro. Han är vår frid. Det är en frid som inte ens döden kan rubba. Han är inte lik mänskliga kungar som själva dör, så att allt som blir kvar av deras regim är ett namn, en notis i en historisk krönika och en staty. Kristus har uppstått. Kristus är inte Härskare i Israel bara för en liten tid. Nej, vår Broder härskar för evigt. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar. Ingenting skapat, ja inte ens döden, kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus vår Herre. Det är bredden och längden och höjden och djupet av Kristi kärlek, som vi har så svårt att förstå.
Låt oss be!
Herre Jesus Kristus, vi förundrar oss inför dig, du den evige som blev vår broder. Vi förundrar oss också inför din frälsning som är långt underbarare än vi kan tänka och förstå. Du är en evig kung och vår gode herde. Vi tackar dig för friden i ditt rike. Amen.
|
|