Navigation

Hem

Här finns vi

Kontakt

Länkar

Om oss

Predikningar

• Ljudfiler

• Textfiler 2010-2011

• Textfiler 2012

Program

• Norrköping

• Västerås

Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.

Låt oss be!
Herre Jesus, hjälp oss alltid att lyssna till din röst och tro på dig. Välsigna oss så att vi växer till i tro och kunskap. Amen.


Dagens evangelietext berättar hur Kristus först visade sitt gudomliga majestät för lärjungarna, för att sedan dölja sin härlighet för att gå till sitt lidande i Jerusalem. Denna sekvens har stor betydelse för vår förståelse av Gamla testamentets profetior. Dagens evangelium är också ett grundställe för läran om Kristi person, och samtidigt en försäkran att han kan vara närvarande med sin sanna kropp och sitt sanna blod i vår nattvard så som han sagt. Men vi börjar med förståelsen av Gamla testamentets profetior: 

Profeternas förutsägelser om Messias kan verka motsägande och förvirrande. Säkert hade de troende under Gamla testamentets tid också svårt att förstå profetiorna. Men lika säkert är att de trodde Guds ord fast de inte kunde förklara allt. Gamla testamentets profetior om Messias säger ju dels att han ska vara en konung i härlighet som ska vinna seger över alla sina fiender och regera över alla kungar på jorden. Det finns flera Psaltarpsalmer som förkunnar detta, bland annat Ps 2 och 21. Men GT:s profetior om den kommande Messias talar också om en lidande tjänare som ska bli föraktad av folket, förkastad och lida hån och misshandel och lida och dö som en förbrytare. Jesaja 53 är en sådan profetia.

Hur kan det gå ihop?
Ja, bland judarna fanns det två lösningsförslag. Somliga menade att profetiorna om Messias handlade om två olika personer. Den ene skulle vara konung av Juda stam och den andre en präst av Levi stam. Men majoriteten av judarna löste problemet genom att helt enkelt bortse från lidandesutsagorna. Man fick en alltmer världslig uppfattning om Messias och föreställde sig honom som en mäktig kung som skulle besegra Israels fiender och föra dem till världsherravälde och grunda ett fridsrike här på jorden. Denna uppfattning var utbredd på Jesu tid och är det än idag. Denna uppfattning har också smugit sig in i kristenheten. Men nu visar Nya testamentet att Gamla testamentets profetior om Messias som en konung i härlighet och en lidande tjänare gick i uppfyllelse i Jesu person, - och det samtidigt.

När händelserna i vårt evangelium utspelar sig hade Jesus mer än 2½ år vandrat tillsammans med sina lärjungar. De hade sett hans under och gudomliga gärningar. Han hade visat sin makt över djävulen och de onda andarna, och drivit ut dem. Han hade visat sin makt över naturlagarna och skapelsen genom att stilla stormen, gå på vatten, fylla deras nät med fisk, bespisa 5000 män och bota sjuka. Han hade visat dem sin makt över döden genom att uppväcka änkans son. Han hade gjort allt det som profeterna förutsagt om Messias. Nu visade han dem slutligen på förklaringsberget att han är Konungen, i ära, majestät och härlighet – Guds egen Son. Han förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset.  Och de fick höra en röst från himlen säga: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!" Lärjungarna fick på detta sätt en fast försäkran om att Jesus är den utlovade härlighetens Konung, Guds egen Son. Rösten från himlen band dem också till att lyssna till Jesu ord och tro på honom. Detta fick lärjungarna se och höra för att de skulle bli fasta i tron och inte ta anstöt av vad som sedan skulle hända. Jesus dolde sedan sin härlighet igen och gick ner från förklaringsberget upp till ett annat berg, upp till sitt lidande i Jerusalem. Han förutsade också för sina lärjungar att han skulle få lida mycket och dö.

Detta gjorde lärjungarna förvirrade och vi får i evangelierna veta att de inte förstod varför han åter gick till Jerusalem eller vad han talade om när han förutsade sitt lidande och död. De förstod det inte förrän de fick se den uppståndne Kristus, och Anden blev utgjuten på pingstdagen, och de blev undervisade av Anden. Då förstod de att Kristus nu uppstigit och satt sig på Guds högra sida. Guds ”högra” är gudomlig makt och närvaro. Det innebär att han inte längre avstår från att utöva sin makt som under sitt jordeliv, utan regerar med gudomligt majestät över allting och är närvarande överallt. Men lärjungarna förstod först nu att vägen dit gick genom lidande och död. Det var något som måste ske. Det var först efter att han besegrat djävulen, och krossat hela hans makt genom sitt lidande och död, som Jesus satte sig på Guds högra sida för att utöva sitt majestät fullt ut. På detta sätt gick GT:s till synes motstridiga profetior i uppfyllelse på Kristus. Han var samtidigt härlighetens Konung och Herrens lidande tjänare.

På liknande sätt förhåller det sig med de kristna här i världen. De kristna äger också en härlighet – men den är inte uppenbar här i världen. Kristus har ju gjort oss till ett konungsligt prästerskap som Petrus säger. Och aposteln Johannes skriver: Han har gjort oss till ett kungadöme och till präster åt sin Gud och Fader…” . Detta är en verklig och sann härlighet som alla kristna har men den syns inte här i världen. Det finns de som tänker att om Gud är vår Fader och vi ett kungadöme då borde det synas och märkas att vi är välsignade på ett speciellt sätt. Då borde vi också leva som kungar om tron är rätt. Men sådana förväntningar är felaktiga.

Vi har en verklig härlighet men den är dold här i världen under svaghet, lidande och bedrövelse. Och det är genom mycket lidande och slutligen den kroppsliga döden som vi ska gå in i Guds rike, dvs. då blir den härlighet som vi hela tiden ägde uppenbar. Då blir det uppenbart att vi är kungar och präster åt Gud den högste. Därför står det i Apg: vi måste gå genom många lidanden för att komma in i Guds rike. Johannes skriver också om den stora skaran i vita fotsida kläder som står inför Guds tron i härligheten: Dessa är de som kommer ur den stora nöden… Det är alltså genom många lidanden vi ska gå in i härligheten. Så är med oss på liknande sätt som med Kristus. 

Jesus ägde ända från moderlivet gudomlig härlighet, gudomlig ära och makt. Men detta majestät som han hela tiden hade var dolt under hans jordeliv. Han avstod frivilligt från att bruka sin makt. Det gjorde han därför att han inte kommit för att låta sig betjänas utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för alla. Han avstod från allt för att låta sig gripas, lida och dö som ett offer i vårt ställe. Om han hela tiden visat sin härlighet hade ingen kunnat gripa honom. Då skulle alla ha fallit ner för honom i förskräckelse som lärjungarna gjorde på förklaringsberget. Då skulle han inte ha kunnat dö i vårt ställe och då skulle vi fortfarande ha varit kvar under djävulens våld. Det var därför han dolde sin härlighet och avstod från att bruka sin makt.

Det var bara ibland som han lät sin härlighet glimta fram, som när han genom sitt första tecken vid bröllopet i Kana uppenbarade sin härlighet, eller som när han visade sitt majestät för lärjungarna på förklaringsberget. Han visade sina lärjungar att han är Messias, Guds Son, härlighetens Konung som profeterna förutsagt. Men sedan antog han en tjänares gestalt och gick till Jerusalem, lät sig gripas, led och dog i vårt ställe. I sitt lidande visade han att han är Messias, Herrens lidande tjänare som profeterna förutsagt och talat om.

Men låt oss nu gå tillbaka till dagens evangelium och höra vad det lär oss om Kristi person och vad det har för betydelse för vår nattvard: I Jesus Kristus är två naturer förenade, den gudomliga naturen och den mänskliga naturen. Han är sann Gud, född av Fadern i evighet. Men han är också sann människa, född av jungfru Maria när tiden var fullbordad. Han är sann Gud och sann människa i en person.

Nu visar vårt evangelium att Guds Sons egenskaper är meddelade till Kristi mänskliga natur. Han har fått gudomliga egenskaper också såsom människa. Hur kan vi se det av dagens evangelium? Ja, hans gudomliga härlighet, ära och majestät skiner ju fram i, med och genom hans mänskliga natur. Därför är det rätt att säga att han också såsom människa äger gudomlig härlighet och ära. Det är rätt att säga att Marias son har fått all makt, vet allt, och är närvarande överallt, så som han också visar och säger i evangelierna. Dessa gudomliga egenskaper är meddelade åt Kristi mänskliga natur i kraft av den personliga föreningen mellan Gud och människa så som det heter: Ordet blev kött och bodde ibland oss och vi såg hans härlighet, en härlighet som den enfödde har av Fadern.

Att Jesus fått gudomliga egenskaper betygar Skriften på många ställen. I Kolosserbrevet heter det: i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt. Orden i honom kan omöjligt syfta på den gudomliga naturen så att aposteln skulle påstå att i gudomen bor gudomens hela fullhet kroppsligen. Nej, orden i honom syftar naturligtvis på Kristi mänskliga natur. Här talar aposteln om Marias son. I honom som föddes av en jungfru och lades i en krubba bor gudomens hela fullhet kroppsligen. Och när det heter gudomens hela fullhet så är inget uteslutet som hör Gud till utan det betyder att det gudomliga väsendet, med alla gudomliga egenskaper, bor i honom kroppsligen. Detta gudomliga majestät som Jesus hela tiden ägde visade han för en kort stund för lärjungarna på förklaringsberget. Jesus förvandlades inte, men hans utseende förvandlades inför deras ögon. Den härlighet som han för det mesta dolde visade han för en kort stund.

Nu finns det grupper som trots klara bibelställen förnekar att gudomligt majestät, härlighet och gudomliga egenskaper har blivit meddelade åt Kristi mänskliga natur. Calvin formulerade en regel som han hämtat från sitt förnuft och som sedan gått i arv bland hans efterföljare: ”det ändliga kan inte uppta det oändliga” (finitum non est capax infiniti). Han hävdade att en begränsad mänsklig natur inte kan rymma oändliga och obegränsade egenskaper. De reformerta har i synnerhet riktat in sig på att förneka att allestädesnärvaron är meddelad åt Kristi mänskliga natur - alltså den gudomliga egenskapen att vara närvarande överallt. Därför förnekar de att Kristi sanna kropp och blod kan vara närvarande på flera platser samtidigt och i vår nattvard. De säger att han bara är andligt närvarande. Hans kropp är frånvarande, menar de, innesluten någonstans i himlen på långt avstånd från jorden.

Men vi tror att Jesus också såsom människa har gudomlig makt eftersom han säger att han fått all makt i himlen och på jorden. Vi tror också att han såsom människa är närvarande överallt, eftersom han lovat att vara med oss alla dagar intill tidens slut. Ja, vi tror att gudomens hela fullhet bor i honom kroppsligen eftersom Skriften säger så. Därför kan han också vara närvarande i vår nattvard med sin sanna kropp och sitt sanna blod, så som han klart säger: Detta är min kropp… detta är mitt blod… Vi tror att han är närvarande med sin sanna kropp och sitt sanna blod i, med och under bröd och vin, därför att instiftelseorden klart säger så. I honom bor gudomens hela fullhet kroppsligen, och därför kan han mycket väl vara närvarande kroppsligen på flera platser samtidigt även om vi inte förstår hur. Han namn är för övrigt ”Under” och ”Rådgivare” så vi gör bäst i att lyssna till honom och tro på honom så som också rösten från himlen manar oss till.

Även om vi inte kan fatta undret med vårt förnuft ska vi tro Skriften. Guds ord är mycket fastare och vissare än vårt förstånd och våra sinnen. Det skriver också Petrus i fortsättningen på dagens episteltext. I episteln berättar han ju hur de blev ögonvittnen till Jesu majestät när de var med honom på berget. Och de fick med egna öron höra rösten från himlen. Ändå säger han i fortsättningen att Skriftens ord är fastare och tillförlitligare än våra sinnen, syn och hörsel. Han skriver: Så mycket fastare står nu det profetiska ordet för oss, och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.
 
Därför måste vi varna för reformertas slutsatser och istället trösta varandra med Jesu löfte att han som blivit vår Broder verkligen är med oss alla dagar så som han lovat, och att han som är härlighetens Konung verkligen är närvarande med sin sanna kropp och sitt sanna blod i vår nattvard och där bespisar oss till syndernas förlåtelse, så som det profetiska ordet betygar. Vi gör rätt om vi håller oss till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats. Amen.

Låt oss be!
Käre Jesus, vi tackar dig för att du blev en tjänare för vår skull för att friköpa oss med ditt blod och ge oss rätt att bli Guds barn. Vi tackar dig för dina löften att du som är vår Frälsare har all makt i himlen och på jorden och att du som blivit vår Broder är med oss alla dagar intill tidens slut. Hjälp oss att alltid lyssna till din röst. Amen.