2012-02-05, Kyndelsmässodagen
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.
Låt oss be!
Herre, du är vårt ljus och vår härlighet. Upplys oss med ditt evangelium och lär oss betrakta dig som vår Frälsare undan synd och död. Ge oss din frid. Amen
Dagens evangelium skildrar en händelse 40 dagar efter Jesu födelse. 40 dagar var reningstiden för en kvinna som fött en pojke. Herren hade gett denna befallning till Israels folk genom sin tjänare Mose i 3:e Mosebok 12:
HERREN talade till Mose. Han sade: 2 Säg till Israels barn: När en kvinna blir havande och föder en pojke, skall hon vara oren i sju dagar, lika många dagar som vid sin månadsrening skall hon vara oren. 3 På åttonde dagen skall hans förhud omskäras. 4 Sedan skall kvinnan stanna hemma i trettiotre dagar, under sitt reningsflöde. Hon får inte röra vid något som är heligt och hon får inte heller komma till helgedomen förrän hennes reningsdagar är över. 5 Men om det är en flicka som hon har fött, skall kvinnan vara oren i två veckor som vid sin månadsrening. Sedan skall hon stanna hemma i sextiosex dagar under sitt reningsflöde.
6 När hennes reningsdagar är över, efter det hon fött son eller dotter, skall hon till uppenbarelsetältets ingång, till prästen, föra fram ett årsgammalt lamm som brännoffer och en ung duva eller en turturduva som syndoffer. 7 Prästen skall offra detta inför HERRENS ansikte och bringa försoning för henne, så blir hon ren från sitt blodflöde. Detta är lagen om en barnaföderska, både när hon har fött en pojke och när hon har fött en flicka.
8 Men om hon inte har råd med ett får, skall hon ta två turturduvor eller två unga duvor, en till brännoffer och en till syndoffer. Prästen skall så bringa försoning för henne och hon blir ren.
Vi ska lägga märke till att lagen gällde när ”en kvinna” blir havande och föder barn. Ordet som är översatt ”kvinna” är bildat från ordet ”man” på hebreiska och betyder ”kvinna” eller ”hustru”. Men Maria var ingen sådan kvinna utan en jungfru. Hon hade inte blivit havande på naturligt sätt utan genom ett under av den helige Ande. Hennes barn var inte en syndig människa utan en helig, syndfri och ren människa. Hennes barn hade ingen jordisk far. Barnet kallas och är Guds evige Son som blivit människa. Därför gällde inte lagen om en barnaföderskas rening Maria och hennes son.
Den andra saken vi ska lägga märke till är att kvinnan skulle föra fram ett årsgammalt lamm som brännoffer och en duva som syndoffer. Men om hon inte råd med ett lamm skulle hon ta två duvor. Enligt Lukas bar Maria fram två duvor. Därför kan vi dra slutsatsen att Jesu föräldrar var mycket fattiga.
Förutom vad Mose stadgat om den ceremoniella reningen efter att en kvinna fött barn så fanns det ytterligare en anledning till varför de gick upp till Jerusalem och templet. Allt sedan uttåget ur Egypten, då Gud dräpte allt förstfött i Egypten, var det stadgat att allt förstfött var helgat åt Herren vare sig det var av människor eller boskap. Därför skulle allt förstfött som var av hankön offras åt Herren och alla förstfödda söner i Israel skulle lösas. Priset var 5 siklar silver. Därför bar Josef och Maria fram Jesus inför Herren i templet. Men vi hör inte att de betalade de fem siklarna för att lösa honom. Han var ju helgad till Herrens tjänst för hela sitt liv, så som ängeln förkunnat för Josef och Maria före hans födelse.
Allt som de gjorde i enlighet med lagen när Jesus var nyfödd, omskärelsen och reningen, lär oss att Jesus hållit allt vad Gud befall i stort och i smått. Han som är lagens Herre blev ställd under lagen för vår skull. Paulus skriver i Gal 4: när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. Vi lever i en tid, och tillhör ett folk som aldrig varit skyldiga att uppfylla Mose ceremoniallag. Men det var inte bara ceremoniallagen han kom för att uppfylla utan all lag och all rättfärdighet. Ingen kunde överbevisa honom om synd. Därför gläder vi oss över dessa vittnesmål om vad som skedde i enlighet med lagen när han var ett spädbarn. Det vittnar om att han uppfyllt alla Guds krav i stort och smått så att inget fattas i den rättfärdighet han vunnit åt oss. Stället ur Galaterbrevet skildrar ett byte som vi ska tänka på när vi idag hör att Jesus förs fram i templet i lydnad för lagen. Han blev lydig Guds rättfärdighets alla krav. Han gjorde det i vårt ställe. Genom sin lydnad har han friköpt oss från det straff vi förtjänat med våra synder. Han har vunnit åt oss rätten att bli Guds barn.
Men nu ska vi höra vad som hände när Josef och Maria bar fram Jesus i templet. På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde. Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen, tog han honom i sina armar och prisade Gud … Först ska vi lägga märke till att Simeon beskrivs som rättfärdig och gudfruktig. Kallas han rättfärdig därför att han gjorde rättfärdiga gärningar? Ja, säkert gjorde han rättfärdiga gärningar. Men lika säkert är att det inte var därför som han kallas rättfärdig. I Bibel kallas de människor rättfärdiga som tagit emot och tror på Guds nåd och syndernas förlåtelse. Simeon kallas också gudfruktig och det har samma betydelse. Han hade tagit emot Guds godhet och nåd genom tron.
Simeon tog nu Jesus i sina armar och började prisa Gud och förkunna för de närvarande, Josef och Maria, profetissan Hanna, prästerna och folket:
29 "Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid,
så som du har lovat.
Det är bara en troende som kan säga så. Den som genom tron tagit emot den rättfärdighet som Gud ger för Kristi skull har frid med Gud. Men den som inte tror vet inget annat än vad det onda samvetet vittnar om. Det finns många med en ateistisk bekännelse som säger: ”det finns ingen Gud”. De kan leva obekymrade hela livet. Men om inte förr så på dödsbädden kommer de att gripas av ångest. De kommer då till den stund som de inte velat förbereda sig inför och nu är det för sent. De är för omtöcknade, förvirrade, medicinerade, ångestfyllda, blinda och döva för att ens höra. De slutar sina dagar i ofrid och förskräckelse. Hur det än är så bär alla människor med sig ett ont samvete som gör oss medvetna om att vi inte levt så som vi borde, att vi är ansvariga inför Gud för hela vårt liv och att Gud ska straffa alla syndare. Till detta kommer så den uppenbarade lagen, Mose lag - för dem som hört den - med sina hotelser som injagar förtvivlan och dödsskräck. Jag har sett människor jämra sig och skaka av skräck inför döden, och det mått av morfin och lugnande medicin krävs för att de ska bli lugna påskyndar deras död. Men Simeon var Herrens tjänare. Han till om med såg fram emot att få dö i frid. Ja, han kallar det inte död utan att få ”sluta sina dagar”. Han prisade Gud för detta – att få sluta sina dagar i frid.
Varifrån fick Simeon sin glädje och frimodighet inför döden? Ja, han säger det själv:
Ty mina ögon har sett
din frälsning,
Han säger inte: ty jag har älskat Gud och min nästa så gott jag kunnat, aldrig dräpt någon eller begått äktenskapsbrott eller stulit något utan troget gått i kyrkan och gett kollekt. Nej, några egna gärningar anger han inte som grund för sin frid utan han talar om Kristus och Kristi gärning: mina ögon har sett din frälsning.
Vår frälsning har inte sin grund i oss själva utan kommer från Herren. Det är Gud som har berett oss frälsning, det är hans gärning. Och den frälsning Gud gett oss är detta lilla fattiga barn som Simeon höll i sina armar och såg med sina ögon. Och när barnet kallas ”Herrens frälsning” eller Frälsare och Hjälpare, så innebär det inte att vi av honom ska vänta hjälp till en bättre levnadsstandard, bättre hälsa, pengar och framgång. Nej, hade han kommit för att ge en jordisk och politisk frälsning, högre levnadsstandard, fred i samhället, eller en bättre miljö så skulle Simeon inte kunna säga: nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid. För rikedom, fina kläder och god mat ger ingen hjälp för själen. Nej, Jesus är en Frälsare undan syndens skuld och straff, döden och helvetets plåga. Det är därför Simeon kan vara så trygg inför sin bortgång. Vi kan vara lika trygga. Och som grund för denna frid ska vi med Simeon inte hänvisa till våra egna verk, utan till Kristus som blev ställd under lagen för att uppfylla den i vårt ställe och som förtjänat åt oss en evig rättfärdighet som gäller inför Gud.
Den frälsning Kristus förtjänat gäller alla och är ämnad att tas emot av alla för Simeon säger att han sett Guds frälsning som han har berett att skådas av alla folk. Gud vill att alla ska skåda honom likt Simeon. Men Simeon såg honom ju med egna ögon. Hur ska alla folk få se honom? Alla får ju inte samma möjlighet som Simeon! Ja, Simeon såg honom visserligen med egna ögon men det var inte detta skådande som frälste honom. I så fall skulle ju fariséerna, Kaifas eller Pilatus också ha blivit frälsta, för de såg Jesus med sina egna ögon. Det var inte heller med sina ögon som han urskilde detta fattiga barn från alla andra barn, fattiga som rika, som varje dag bars fram i templet. Det var inte genom sina ögon som han blev medveten om att just detta barn var Guds Messias och vår frälsning. Nej, det skedde efter Andens upplysning som texten säger: av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde. Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus… tog han honom i sina armar och prisade Gud. Och Simeon säger själv att han vill sluta sina dagar i frid efter Guds löfte – ”så som du har lovat” säger han. Det var alltså i tron på Guds löfte som han i detta fattiga barn såg Herrens frälsning. På samma sätt är Jesus beredd att skådas av alla folk, så att de betraktar honom som sin Frälsare i tron på Guds löften. Gud vill genom sitt ord och Andens upplysning föra alla människor till tro så att de ser detta barn som sin Frälsare undan döden och helvetets fasa.
(Luther säger om dessa ord: ”Simeon, den fromme gubben, ljuger inte. Gud har berett denna frälsning för att alla folk skulle ha den, njuta den och bli saliga. Är nu judarna så förtvivlade att de inte vill ha den, likaså hedningarna, likaså kanske du själv, vad är då att göra? Du får ju då gå och söka dig andra frälsare och se till hur det då går dig. (Gud gör ingenting särskilt för din frälsning annat än vad han redan gjort). Vill du låta dig frälsas så ta emot detta barn. Tror du att Gud för hans skull vill vara dig nådig, förlåta dina synder och göra dig salig, så blir du visserligen salig, ty han är en Frälsare emot synd och död. Vill du åter inte låta dig frälsas, det är, ta emot honom, så förbli under Guds vrede och fördömelse och tacka ingen annan än dig själv för det, samt din gruvliga, förskräckliga otro och ondska. Således är hos Gud ingen brist eftersom han ju berett saligheten, och detta är ett bevis på att han inte vill vara vred, eller utan hjälp låta oss fördärvas. Ja, vad mer är, han har berett den åt alla folk för att var och en ska åtnjuta den, inte bara Simeon, Maria, Petrus och Paulus utan alla folk, ingen utesluten. Den som behöver hjälp mot synd och död han må infinna sig, ty så har Gud som är en nådig Fader förordnat.” Så långt Luther.)
För att understryka att Jesus är en frälsning för alla folk fortsätter Simeon:
ett ljus som skall uppenbaras
för hedningarna
och en härlighet
för ditt folk Israel."
”Alla folk” är alltså hedningarna tillsammans med Israels folk – här är ingen utesluten. Hedningarna som ”förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan”, som det heter i Romarbrevet, skulle upplysas till kunskap om Kristus genom evangelium. Och Israels folk, för vilka deras egen laguppfyllelse var deras berömmelse och härlighet, för dem ska det predikas att deras rättfärdighet är detta barn som uppfyllt lagen i deras ställe – så som Simeon gjorde för alla närvarande.
Att Jesus här kallas ”ett ljus som ska uppenbaras” och ”en härlighet” betyder så mycket som att vi av naturen är i mörker och behöver upplysas av honom, och att vi är utan härlighet och berömmelse, men att Han är vår härlighet som Gud berett och gett åt oss. Så säger också Paulus i Romarbrevet där han buntar ihop alla människor, både judar och hedningar, i en hög och säger: ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud” eller ”alla har syndat och har inget att berömma sig av inför Gud”. Och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. Därför är Jesus vår härlighet som Gud gett oss, eller som det står på ett annat ställe att hans namn är ”HERREN vår rättfärdighet”.
Låt oss hämta tröst, frid och glädje av Simeons predikan, för han understryker att Jesus beredd att tas emot som Frälsare av alla. Han är också vårt ljus och vår härlighet så att vi med Simeon med glädje kan säga: Nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid, du trofaste Gud efter ditt ord och löfte, ty jag har skådat din frälsning. Amen.
Låt oss be!
Herre, himmelske Fader, vi tackar dig för att du sänt din Son till vår frälsning. Lär oss prisa dig för frälsningens gåva. Hjälp oss vara glada över dina löften som Simeon. Ge oss samma trygghet och frid i liv och död. Vi ber att du sänder oss din Ande för att upplysa oss, helga och bevara oss i den rätta tron till livets slut. Amen.
|
|