2012-02-19, Fastlagssöndagen
Nåd vare med er och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus. Amen.
Låt oss be!
Herre Kristus, hjälp oss att förstå profetiorna om ditt lidande, din död och uppståndelse. Hjälp oss att lita på att du uppfyllt allt av kärlek till oss. Hjälp oss lita på att du led och dog i vårt ställe för att vi ska uppstå och leva med dig i ditt eviga rike. Amen.
Dagens evangelium består av två delar. I den första delen förutsäger Jesus sitt lidande, sin död och uppståndelse. Därefter följer berättelsen om hur han botade den blinde tiggaren vid Jeriko. Efter denna disposition har predikan också två delar. Först ska vi lära oss vad vi ska tro, nämligen att Kristus återlöst oss med sin ställföreträdande offerdöd. Sedan ska vi lära oss vad vi som återlösta Guds barn ska göra. Vi ska vara ivriga att göra goda gärningar med Jesus som vår förebild. Han ger oss ju ett exempel på kärlek då han tar sig an den blinde tiggaren. Tiggaren är också vår förebild, att vi som tagit emot Jesu välgärningar ska följa honom och prisa Gud.
Men först ska vi lära oss vad vi ska tro:
Jesus tog de tolv åt sidan och sade till dem: "Se, vi går upp till Jerusalem, och allt som genom profeterna är skrivet om Människosonen skall gå i uppfyllelse. 32 Ty han kommer att utlämnas åt hedningarna. De skall håna och skymfa honom, spotta på honom, 33 gissla honom och döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå." Allt som genom profeterna är skrivet om Människosonen skulle nu gå i uppfyllelse. Enligt Jesus har profeterna förutsagt att Messias ska lida och dö. För det är profetior om Messias som Jesus hänvisar till. När Jesus kallar sig Människosonen så är det en referens till Daniels syn av den som liknade en människoson och som fick makt över alla folk och länder och hans välde är ett evigt välde. Människosonen är Messias, konungarnas Konung. Men nu säger Jesus att profeterna förutsagt Messias lidande och död.
Men det är något som förkastas av rationalismen som styr liberalteologerna. Enligt dem har Jesus fel. De menar att profetiorna i GT inte är verkliga förutsägelser utan bara återspeglingar av judarnas drömmar och ett uttryck för deras nationalism. Och varför skulle de drömma om en lidande kung? Det finns ingen vettig anledning till det, menar man. När GT talar om den lidande tjänaren syftar det på någon annan. Nej, judarna drömde om en ärorik kung som skulle besegra deras fiender och ge dem världsherravälde. Alltså finns bara en segerrik Messiasgestalt omskriven i profetböckerna, inte en lidande, menar de.
Eftersom de har denna förutfattade mening så måste de bortförklara att GT talar om Messias lidande. Och särskilt förnekar man att Messias skulle lida och dö ställföreträdande, alltså i vårt ställe. Men det är egentligen inget att förvåna sig över. Förnuftet kan inte fatta hur djupt arvsyndens skada sitter eller vårt behov av frälsning, inte heller Bibelns lära om Kristi ställföreträdande lydnad, lidande och död. Är sjukdomen så svår att den kräver Läkarens död borde vi förstå allvaret. Men det gör inte förnuftet.
Rationalismens tes att det inte finns någon lidande Messias i GT är helt grundlös. De menar att det är en sen tanke som tillkommit efter profeternas tid. Men Jesus säger att han nu går upp till Jerusalem för att allt som är skrivet om Människosonen genom Mose och profeterna ska gå i uppfyllelse. Han förutsäger sitt lidande med detaljer som var förutsagda hos profeterna, sin död och uppståndelse på tredje dagen. Allt detta skulle vi också kunna visa genom att i tur och ordning gå igenom de många ställena som talar om detta i GT. Kristi lidande är ju förutsagt i det första evangeliet om kvinnans säd som ska söndertrampa ormens huvud men själv bli huggen i hälen. Redan från början var det förutsagt att det skulle kosta Frälsaren blod att frälsa oss. Och denna sanning blir allt tydligare allteftersom uppenbarelsen fortskrider. Läs bara Psalm 22 och Jesaja 53. I Psalm 22 heter det:
de ondas hop omringar mig,
mina händer och fötter har de genomborrat.
Jag kan räkna alla mina ben,
de ser på mig, de stirrar.
De delar mina kläder mellan sig
och kastar lott om min klädnad.
Och i Jesaja 53: Han var genomborrad för våra överträdelsers skull,
slagen för våra missgärningars skull.
Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
Lägg märke till hur det betonas att Människosonens lidande och död sker i vårt ställe. Jesaja 53 förutsäger också hans uppståndelse. Efter förutsägelsen om hans död bland förbrytare och hans begravning kommer så profetian om att han ska få se avkomlingar och leva länge. Det innebär att han inte blev kvar i graven. Det finns många förutsägelser om Messias lidande, död och uppståndelse hos profeterna.
När rationalismen och liberalteologin hävdar att GT inte känner till någon lidande Messias så är det inte resultatet av ett förutsättningslöst bibelstudium utan beror på deras egna förutfattade meningar. Går vi till Skriften ser vi tvärtom att Mose och profeterna enhälligt talar om Messias ställföreträdande offerdöd. Men det är som sagt inte förvånande om liberalteologerna, ja, de allra flesta människor, varken ser, hör eller förstår detta. Redan Jesaja klagade ju över att ingen trodde deras predikan när de förkunnade Messias ställföreträdande lidande och död. Fast Messias ställföreträdande lidande och död är klart förutsagt i Mose och profeternas skrifter så att det lyser i ögon och orden ringer i öronen fattar människan det inte. Inte ens lärjungarna, som var troende människor och hade fått Anden och som följt Jesus under lång tid och blivit undervisade av Herren själv, förstod vad han sa när han förutsade händelserna i Jerusalem. Det heter: Men lärjungarna förstod ingenting av detta. Det var fördolt för dem, så att de inte fattade vad han menade. Om nu inte ens lärjungarna som ju hade tron och Anden förstod någonting av detta, hur ska då en människa som saknar Anden och av naturen är Guds fiende förstå det? Nej, det är inget att förvåna sig över att liberalteologerna, som förutsätter att GT består av människotankar och fragment av grannfolkens myter, inte fattar någonting av vad profeterna har skrivit om Messias.
Men lärjungarna skulle senare förstå att man gjorde med Jesus allt som profeterna förutsagt om Messias. Att lärjungarna inte genast fattade vad Jesus menade kanske berodde på att de också hade förutfattade meningar om Messias. Kanske tänkte de: ”Messias är Herrens Smorde och Herren är med honom. Om nu Herren är med honom borde han få stor framgång, inte lidande och död.” Det verkar nästan som om lärjungarna hade den föreställningen när vi läser om de lärjungar som var på väg till Emmaus på uppståndelsens dag. Jesus visade sig för dem men de kände inte igen honom. De uttryckte besvikelse när de berättade att Jesus blivit korsfäst och sa: Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Då sa den uppståndne Konungen till dem: "Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?" Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna. Genom denna predikan öppnade han Skrifterna för dem och gav dem andlig kunskap och insikt. De sa till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?" Detta bibelstudium som Jesus höll strax efter sin uppståndelse lärde dem att det som skett med honom var något som måste ske, precis så som det var förutsagt hos Mose och profeterna. Skriften kan inte göras om intet, hade han ju sagt. Och på ett annat ställe säger han: förr kommer himmel och jord att förgå än att en enda prick av lagen sätts ur kraft. Vi kan bara önska att Lukas återgett hela bibelstudiet för oss. Men vi kan ändå i hela Skriften se att hans ställföreträdande lidande och död är förutsagt med klara och tydliga ord.
Det är en sak vi särskilt ska lägga märke till när vi betraktar Kristi lidande och död. Det är att Kristus villigt gick upp till Jerusalem för att offra sig för oss. Det framgår av att han säger: Se, vi går upp till Jerusalem… Om vi betraktar Kristi lidande och död utan att lägga märke till Kristi sinnelag, att han offrar sig frivilligt, måste vi bli förskräckta. Kristi lidande blir då en förskräckande predikan om Guds vrede, att han inte skonade ens sin egen Son som var helig och ren. Vad ska då inte ske med oss syndare? Men när vi ser att han frivilligt gick upp till Jerusalem för att offra sig själv i vårt ställe för att vi ska gå fria från straff, ja, då blir hans lidande och död en predikan om Guds nåd som tröstar förskräckta syndare.
Den andra delen av vår evangelietext handlar om hur Jesus botade den blinde tiggaren vid Jeriko. Berättelsen lär oss både vad vi ska tro och göra. Vi ska börja med vad vi ska tro. Genom att svara tiggarens bön: "Davids son, förbarma dig över mig!" visade Jesus att han är den i Gamla testamentet utlovade Frälsaren, en gudomlig person. ”Davids son” var en benämning på Messias. Genom att acceptera detta tilltal bekräftade Jesus att han är Messias. Jesus bekräftade det också genom att utföra ett gudomligt under och ge mannen syn.
Men berättelsen lär oss också vad vi ska göra. Den ger två exempel på kärlek i enlighet med lagen. Den som tror på Jesus har fått nåd och syndernas förlåtelse. Han har av Kristus blivit gjord andligt levande från att ha varit död i synder och överträdelser. Han har av Kristus blivit seende från att ha varit andligt blind. Han har också blivit förnyad och fått en ny vilja. Det ser vi också hos den blinde som blivit botad, att han följde Jesus och prisade Gud. Han ville så gärna tacka honom för den oförtjänta välgärningen och leva för att prisa Gud.
Vi som fått samma oförtjänta nåd borde ställa oss frågan: Hur ska jag kunna tacka honom för allt det goda han har gjort mot mig? Hur ska jag någonsin kunna tacka honom tillräckligt för att han utgett sig själv för mig? Ja, Bibeln lär att vi ska visa vår tacksamhet genom att leva med Jesus som vår förebild. Var så till sinnes som Jesus Kristus var, skriver Paulus. Ett liv som behagar Gud är att vi övar oss i lydnad för lagen som befaller kärlek till Gud och våra medmänniskor. En sådan lydnad ser vi hos Jesus som predikade evangelium och gjorde gott mot alla.
På detta sätt sammanfattar dagens evangelium hela Bibeln som handlar om försoningsoffret och tackoffret, vad Herren gjort för oss och vad vi ska göra för att tacka honom. Försoningsoffret är det offer som förtjänar nåd och syndernas förlåtelse och rättfärdighet. Det består enbart i Kristi frivilliga lidande och offer på korset, som Mose och profeterna talat om. Det är föremålet för vår tro. Men på försoningsoffret följer tackoffret. Det är vår sak att bära fram tackoffret för att prisa Gud för alla hans välgärningar. Tackoffret består i allt som behagar Gud och som han befallt i de tio buden. Buden lär oss att vi ska älska Gud över allting och vår nästa som oss själva. Vi ska tacka Gud genom att gärna höra och lära oss hans ord, be, tacka och lova, och vi ska tacka honom genom att göra gott mot alla människor med Jesus som vår förebild. Han förkunnade evangeliet om riket och gjorde gott mot alla. Amen.
Låt oss be!
Vi tackar dig Jesus för dina stora och underbara frälsningsgärningar. Vi tackar dig av hela vårt hjärta för att du inte drog dig undan döden utan utgav dig själv för oss. Du har lidit och dött i vårt ställe för att vi ska gå fria från straff och leva med dig i ditt rike. Hjälp oss att bevara evangeliet i troende hjärtan. Förnya vår vilja så att vi i tacksamhet lever våra liv och gör allt till din ära. Amen.
|
|